Hur gick det för er ofrivilliga pappor?
Har lyft fram kampen som många pappor driver och lever för, där man har olika kontakt forum och kämpar politiskt för att uppnå en ändring till mer rättvisa lagar.
Vissa lagar i Sverige är sämre än ex Usa, andra delar av europa inom just umgänge och vårdnad för barn, bara det påvisar att något är fel i lagar o hur allting fungerar i landet.
Att sedan helheten angriper personer som lyfter fram detta är ännu konstigare, där man kan undra varför? vill man att dessa orättvisa lagar ska fortsätta, vi behöver inte vara ett bra land inom barn o umgänge?, det verkar vara målet för dom flesta här.
Ännu konstigare är det att vi även är bland det sämsta landet vid adoption, där barn vid adoption blivit fråntagna sina syskon o kontaktpersoner, man har helt skippat barnens rättigheter, kalla fakta hur barn vanvårdas än idag på fosterhem, uppdrag granskning, dom stulna barnen osv. Sverige är inget bra land inom dessa frågor.
Förstår inte att folk försvarar detta, nu när ni vet hur myndigheter, soc ser på frågan, som TV visat i år, en förälder utan vårdnad behandlas på liknande sätt.
Ingen har försvarat det faktum att en del barn behandlas illa.
Och det måste självklart till en förändring där.
Men det du gör här i tråden är ju faktiskt att uppmuntra TS att strunta i sitt barn.
Du pratar om allas rättigheter,men du verkar totalt bortse ifrån barnets rättigheter.
På vilket sätt är det bättre för barnet?
Och på vilket sätt hjälper det TS som faktiskt vill veta om han är pappa till barnet och sen kanske etablera en kontakt?
Vill du försöka hjälpa TS så får du sluta att dra upp alla fall som gått åt skogen och istället börja ge TS råd om hur han kan gå tillväga i det läget han är i nu.
Du som har gått igenom samma sak borde väl veta det?
Och det kan likaväl gå bra för TS och barnet.
Men det lär TS aldrig få veta så länge mamman till barnet fortsätter att sätta käppar i hjulet för honom.