Din partner arbetar nära annan av motsatt kön

Jag jobbade med en attraktiv yngre kvinna som var singel, och jag blev kär i henne. Vi jobbade ofta bara vi två. Jag var också singel. Jag stötte faktiskt på henne, men fick nej. Dom flesta kvinnorna både här och irl sa att kvinnor i den åldern inte vill ha så mycket äldre män. Så jag tror inte att det är nåt fu skulle behöva oroa dig över. Dock är det vanligt att män inbillar sig att yngre kvinnor är intresserade, men det är just inbillning.

Ja, det har jag varit med om. Flera skrev att man inte träffas på jobbet.

Ja, känslor kan uppstå, men de behöver inte göra det. Jag anser att vuxna människor som är i ett förhållande även kan ta ett vuxet ansvar när de märker att de är attraherade till någon annan än sin partner. Första steget är liksom att dra sig undan personen man är attraherad av, och även om man inte kan det fysiskt (för att man måste jobba ihop), kan man dra sig undan på det känslomässiga planet. Inte försätta sig i situationer där saker kan hända, är också viktigt. Enbart diskutera jobb, absolut inte flirta. Vet man med sig att man lätt faller för frestelser kanske det kan vara läge att byta jobb, problemet är bara att det inte går att garantera att man på det nya jobbet inte kommer att hamna i liknande situation igen, så då är det enligt min åsikt bättre att lära sig att hantera känslorna än att försöka undvika det motsatta könet.

Kort sagt: Man kan inte rå för vad man känner, men hur man hanterar dessa känslor rår man definitivt över.

Sedan, hur man definierar otrohet är lite olika, men de flesta jag känner och hört talas om drar gränsen vid fysiska saker såsom kyssar och beröring. Det är ju inte heller antingen eller, att antingen så är man otrogen eller så är man på den andra sidan av gränsen, utan det är mer en skala. Att ibland titta på sin kollega och tänka att han är vansinnigt snygg är inte samma sak som att fantisera om att ligga med honom, och fantasier är inte samma sak som att ha flirtiga konversationer, och så vidare. Exakt var man drar gränsen på denna skala är som sagt lite olika.

Att känslor kan uppstå är skäl nog för att inte vara okej med att ens partner jobbar regelbundet med någon av motsatt kön, anser jag. Ingen risk jag vill ta. 

Sedan håller jag med dig om att man har ett ansvar om man skulle märka av attraktion/känslor, fast jag förstår inte hur du menar att det skulle vara möjligt att dra sig undan känslomässigt men inte fysiskt. Men iallafall, jag håller med dig om det men tycker den bättre lösningen är att inte utsätta sig för sådana risker, för att slippa känna att "nu är det dags för mig att dra mig undan". Det är inte livsviktigt att blanda könen hejvilt, det är inte livsviktigt att ens kollega/kollegor är av motsatt kön. 

Jo, jag förstår hur du menar med skalan. Jag tänker mer på den här synen som tagits upp, att man skulle anse att män inte kan kontrollera sin lust såfort de ser en kvinna (kollega) och hoppa i säng med henne, sådant sker ju inte helt plötsligt utan något man aktivt väljer att göra.
Att däremot ha en nära kollega som man ofta är med utesluter inte att man kan få känslor för människan, trots att avsikten från början bara handlade om jobb. Andra i tråden samt du menar att man då ska backa, jag menar att man inte ska behöva utsätta sig för en sådan risk från första början. 

De flesta klarar av att ha en arbetsrelation och inte vara otrogna. Jag tycker inte att man kan kräva av sin partner att byta jobb för en sådan sak.

Nej, det är inte skäl nog. Det är inte sunt att vara i ett förhållande där man inte litar på att ens partner kan ta ansvar för att undertrycka eventuella tankar/känslor. Blir man ledsen och/eller svartsjuk för att ens partner har ögon i skallen och hormoner i kroppen, så ligger problemet hos en själv.

Jag undrar lite hur du tänker att det ska gå till i praktiken att könssegregera arbetsplatser. Vissa yrken kanske är lättare än andra att undvika att jobba nära någon av motsatt kön (sådana yrken får man då söka sig till om man har din inställning), men hur gör man där det är svårt eller rent av i praktiken omöjligt? Förbjuda ett visst kön att jobba inom ett visst yrke eller på en viss arbetsplats?

Jag anser iallafall att man bryr sig om sin partner då.

Jag är inte av åsikten att arbetsplatser ska könssegregeras så det har jag inte funderat på. Män och kvinnor får jobba var de vill och ha sina kollegor av motsatt kön och även få känslor för varandra om de vill, MIN man däremot ska inte flänga runt med andra kvinnor.

Nej, det gör man inte, på samma sätt som en sjukligt svartsjuk och kontrollerande man faktiskt inte egentligen bryr sig om sin kvinna när han måste veta exakt vem hon ska träffa, när hon ska komma hem och ha synpunkter på hur hon klär sig. Det är sig själv och sitt ego man bryr sig om i det läget, inte sin partner.

Bara för att man har en nära relation med någon så "flänger man inte runt" med dem. Det är så endimensionellt att se relationer mellan man och kvinna som något som enbart alltid handlar om sex i slutändan.

Så en man som bryr sig om sin kvinna bryr sig egentligen bara om sig själv och sitt ego enligt dig? 
Svartsjuka, eller protective jealousy, är naturligt och positivt för en man att känna, det tyder på kärlek och att han bryr sig om henne. 

Däremot håller jag med dig om att det är negativt när det blir sjukligt och kontrollerande, men förstår inte varför man ser all form av svartsjuka som något negativt.

Svartsjuka heter så för att det är ett fenomen som sträcker sig utöver kärlek och omtanke samt är i någon grad negativt och destruktivt.
Det begränsar livet för den det riktar sig till.