Negativt på 5e insättningen, blir aldrig gravid :(

Hej, 

Blir väldigt berörd av ditt inlägg. Förstår 100 % din känsla av att bara vilja bryta med alla för att slippa konfronteras med barn och graviditeter och att folk tycker synd om en etc, det är verkligen vidrigt. Det värsta är känslan av ovisshet för framtiden tycker jag.

Jag är inte i samma situation men har också dragits med barnlöshet i 3,5 år. 4 missfall som ingen kunde förklara varför trots utredningar - allt såg bra ut på pappret. Var 32 när jag blev gravid första gången och nu 36 - ska föda inom några veckor. IVF fungerade för oss trots att det egentligen inte borde gjort nån skillnad - men jag kände ett behov av att lämna över det i någon annans händer tillslut då jag mådde skit av alla missfall. 

Hursomhelst, vet inte om du vill ha tips och råd, men i din situation hade jag försökt tänka enligt nedan (vilket jag redan hade en plan för själv då jag innerst inne trodde att vår IVF bara skulle leda till fler missfall?):

1. Av ovan försök - har 3 av de bekostats av landstinget och 2 av er själva? Har ni isåfall råd med fler? Med tanke på era relativt goda resultat av antal embryon etc så hade nog jag iaf gett det några försök till om möjlighet finns. Förstår att 5 försök utan resultat känns som en mardröm, men är inte så många att det går att utesluta att det kommer fungera. 

2. Vad säger läkarna? Hur tycker de ni ska gå vidare och vad ger de er för chanser att lyckas? Finns fler saker att testa (långt/kort protokoll, kollat spermier ordentligt, sätta in fler embryon på en gång etc)? I er situation tycker jag de är skyldiga er rådgivning om hur ni bör gå vidare - man har ju ingen möjlighet att själv veta. 

3. Min sista utväg tänkte jag alltid var äggdonation utomlands från yngre kvinna - trots att jag hade hög äggreserv (Har PCO). Detta då man i Sverige inte egentligen kan se kvaliten på äggen utan hittar de inga andra fel tänker jag att det ofta är där det sitter - men det är bara min gissning. Vet inte om detta ens är ett alternativ för er - men kan ju vara värt att fundera på. 

I din situation hade jag alltså diskuterat med läkarna och satt en gräns för hur många försök vi ville ge det. Om detta inte fungerade hade jag planerat för försök med donerade ägg. Detta är ju såklart också en ekonomisk fråga och dessutom inget som alla kan tänka sig. 
Jag hade inte klarat av att ge upp när jag fortfarande var såpass ung som dig, även om jag hade försökt så hade det nog inte gått. 

Vet inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg mer än att jag verkligen förstår att du mår skit och allt känns hopplöst. Kanske det hjälper dig att försöka sätta upp någon form av konkret plan vilja steg ni ska ta framöver, liksom det hjälpte mig. Ber om ursäkt om detta inte alls är svaret du efterfrågar. 
Jag håller alla tummar för er <3