Blir sjukare och sjukare av sambons katt

Besvärligt läge  , du kan ju inte rå för att du reagerar på katten, men   jag kan förstå din sambo också. För många är en katt eller hund inte bara ett husdjur utan  den emotionella relationen kan faktiskt likställas  med relationen till en bästa vän eller till och med ett barn.

Hos oss är det ett av barnen som är allergiskt och det är också¨hennes katt som hon aldrig skulle kunna lämna bort, hon lever därför med ständigt irriterade ögon och troligtvis värre astma än hon skulle ha annars och medicinerar. Enda kompromissen är att katten inte får vara i hennes sovrum.

Om han inte kan tänka sig att lämna katten till någon han känner så kanske det bästa trots allt är att han flyttar ut och ni får känna efter om det är värt att fortsätta. Det finns ju också ett kommande barn att ta med i beräkningen.

är själv katt allergisk 
och det går inte 
ska han ha katten är det bara att flytta isär 
prata med nån som står nära din sambo om problemet 
det är din sambo som är 100 procent av problemet 
gäller vara att han inser det själv 
en katt är bara en katt 
barnet och du är viktigast 
finns risk att barnet oxå är allergisk eller kommer bli 

Allergier kan komma plötsligt. I TS fall kan säkerligen den kraftiga reaktionen bero på att hon är gravid eftersom hela systemet då påfrestas. Dock har hon en underliggande allergi sedan innan och denna kan blossa upp när som. 

Jag är själv allergisk och har haft hund. Jag är fullt medveten om hur allergin kan gå upp och ner, både pga graviditet och på mående rent generellt. 

Nej, det är inte optimalt att behöva omplacera djur pga partners allergi men sambons reaktion är ju inte heller normal i att tycka att TS ska stå ut. Allergier är dessutom ärftligt så även bebis kan vara allergisk. Min ena son visade milda reaktioner på vår hund tex. Hunden fick då flytta hem till min mamma (reaktionen var en av flera anledningar till att hunden fick flytta, inte den enda). Han var nära, vi kunde träffas, men vi kunde städa bort merparten av allergener i hemmet för barnens skull. 

Men du ska ju inte behöva få din hälsa försämrad för att han vill ha sin katt kvar. Om han är så förtjust i katten får han flytta ut igen. Det blir hans förlust när han inte kan bo med sin bebis. 

Han kanske känner någon som kan tänka sig att ta över katten? 
Det är lite svårare att göra sig av med ett barn än en katt. 

Har du lärt en katt att inte gå på soffan och sängen någon gång? Hur gjorde du det?

Till TS. Katten eller du måste flytta. Svårare än så är det inte.

Ja det är synd. Hade du inte gjort dig av med katterna för ditt barns skull, då?

Det går ju inte för TS att bo med sin kille och eftersom hon är mamman och troligtvis kommer amma får ju bebisen bo hos henne. Om barnet dessutom har ärvt allergierna blir det omöjligt för TS partner att någonsin bo med barnet och katt samtidigt. 

Det låter som att ni tyvärr just nu inte bör och ska bo ihop. Som allergiker kan man inte alltid bo ihop med djur, och som djurägare kan man inte alltid göra sig av med sin katt/hund.

Jag tycker inte att du ska orka med mer allergibesvär. Jag tänker att du gör dig själv en otjänst att stå ut och orka. 

Vissa föräldrar ska inte bo ihop. Det fungerar inte. En period, eller för alltid.

Tänker också vidare att detta är en form av (jobbigt) stresstest. Kommer alla stora problem med sambon, barnet pappa hanteras med skygglappar och råd om vitaminer?

TS är gravid med deras gemensamma barn.

Klart som fan att katten ska ut. Antingen hitta ett lämpligt hem, eller så blir det att säga hej då hos veterinären.

Allt annat vore ju att prioritera kattskrället framför ungen.

Fattar inte TS pojkvän att katten inte kan gå före hans eget barn så är han ju dum i huvudet. Då är TS tvungen att flytta. Du kan inte vara allergisk mot katter och bo med en. Det går inte.

Ni får separera helt enkelt. Ni kan ju ändå bo väldigt nära varandra. 
Jag har en katt som haft ett riktigt skit-liv innan han kom till mig, jag hade aldrig flyttat på honom igen. Tog många månader innan han var trygg här.