Jag mår så dåligt över min kollega

Hon kanske har personliga problem. Tänk så.

Har du andra kolleger som du kan umgås med? Umgås då med dem och strunta i kollegan som beter sig konstigt. Det är rimligen henne det är fel på, inte dig.

Har ibland fått höra att jag är otrevlig och inte hälsar och jag har inte fattat någonting. Men jag mår inte så bra och svårt med folk.

Hennes agerande handlar inte om dig. Hon kanske går igenom något svårt/jobbig privat. Försök tänka så i stället. 

Har du fått psykologhjälp efter allt det som du gått igenom? Annars är det ett alternativ, prata med någon som
kan ge verktyg för hur du ska hantera situationer som dessa och kunna gå vidare. 

Tänk även som övriga skriver att det är hon som har problem inte du. Fortsätt hälsa, fråga hur det är. Eller svarar hon inte på tilltal? 

Hoppas det löser sig! 

Har du bearbetat din uppväxt mm? Det kan vara ide att söka professionell hjälp för detta, många blir hjälpta av tex samtalsterapi.

På arbetsplatsen, sköt ditt jobb, uppträd professionellt och artigt korrekt och håll isär yrkesrelaterade relationer från privata så ska du se att det går bättre. Du är på jobbet för att arbeta, inte för att umgås.

Jag håller med om att du behöver hjälp. Det kan inte vara sunt att bli så oroad för att en kollega inte är så trevlig varje dag. 

Du får tänka att ni är där för att jobba. Man ska vara professionell och det räcker att man är neutralt trevlig mot kollegor. Man ska förstå inte vara otrevlig med flit, men vi har nog alla nån kollega som verkat lite sur emellanåt, men denne kan ha sovit dåligt, bråkat hemma, vara på väg mot separation, någon kan ha dött etc. 

Du fortsätter att le och säga godmorgon till kollegan. Svarar hon inte så tar du inte åt dig utan tänker att hon var väl någon annanstans i tanken. Rätt vad det är, typ 20:e gången du säger godmorgon kanske kollegan gör detsamma. 

Hej! 

Jag vet att man inte ska ta saker personligt, att personen kanske mår dåligt privat, har en dålig dag osv. Men om personen pratade mycket med dig i början på en arbetsplats, ni bytte sociala medier med varann, ni umgicks privat två tillfällen med resten av gänget på jobbet- då är det ju högst personligt om personen undviker prata med dig på jobbet. Jag ser ju att kollegan LER och är GLAD med andra kollegor men undviker mig, svarar inte på tilltal när jag är sjyst frågar hur helgen är, eller när jag erbjuder kollegan hjälp. Då är det ju något skumt? Hur ska jag tänka då? 

Det handlar fortfarande inte om dig. Om du gör en rannsakning så inser du att hon behandlar dig dåligt oförtjänt. fråga inte om hon vill ha hjälp, fråga inte hur helgen är. Undvik toxiska människor. säg fortfarande hej så du har en viss professionalism. Frågar hon dig något så svara artigt, men undvik henne. om hon står och pratar med en grupp ska du fortfarande ta plats, låt inte henne bestämma ditt umgänge. Beter hon sig udda mot dig och människorna ser det så är det henne de tycker är underlig, inte dig. Prata inte skit om henne. Karman kommer efter såna.

Finns det någon på jobbet du kan prata med om det här? Någon du litar på och som skulle förstå din situation?

Att hälsa o vara trevlig mot kollegor är ju självklart att man gör. Man behöver inte vara bästisar, bara en nickning eller ett hej räcker! Bara att få en bekräftelse är viktigt. Så det är lite av din kollegas misstag att inte göra det.

Sen kan man ju tänka på att det kan vara svårt för din kollega att förstå din situation, den vet ju inte vad du varit med om. kanske är kollegan bara är fullt upptagen med sig själv. Men svårt säga, känner inte personen ifråga

Har du frågat henne om det är något som hänt? Ibland är det ju något litet missförstånd som gör att folk surar eller tar ett steg tillbaka. 

Jag förstår din känsla. Har aldrig varit mobbad men hade en period i 8an där jag blev ovän med en kompis, som vände alla emot mig. Jag var alltid ensam och det har satt sina spår än idag då jag tycker det är obehagligt i vissa sociala situationer, där jag känner mig obekväm och inte vet var jag ska titta. Som många andra är inne på så är det säkert hos henne men jag tänker också att ta hjälp för det här, stärka dig själv för såna situationer kommer du hamna i framöver också, det gör vi alla. 

Ja, det är ju tråkigt förstås, men en läxa för dig att lära kanske? Håll isår privat umgänge från yrkesrelaterade kontakter är mitt råd. Uppträd professionellt, gör ditt jobb, hälsa på kollegan men en nick räcker. Håll dig från henne så mycket som möjligt.

Det finns människor överallt som man av någon anledning inte drar jämt med men som man måste träffa och interagera med och man får lära sig att hantera det.

Tack alla för dom fina råden  Jag ska försöka börja imorgon med att inte ta åt mig, men det är svårt då vi som sagt pratade en del förr och hon plötsligt bara ändrade sig. Hon är som sagt väldigt social mot andra och svarar ibland inte ens när jag säger något, de är svårt att inte känna att det gör ont. Jag har bara några få andra kollegor jag pratar ytligt med, vi är på olika åldersnivå så är svårt komma förbi det ytliga pratet. I framtiden kommer jag söka ett annat jobb men tyvärr finns en stark rädsla att detta händer igen. Jag rannsakar mig själv efter varje arbetspass, vänder ut och in på konversationer jag haft under dagen, går igenom i mitt huvud vad som sades och vad jag själv sagt. Jag pratar aldrig illa om någon, är alltid hjälpsam och trevlig, är så jobbigt för rädslan för mobbning hemsöker mig i vuxen ålder och jag tänker att ju mer jag förändrar mig själv till någon som är supertrevlig och nästan kör över mig själv och mina egna åsikter så ska jag lyckats undvika bli mobbad eller icke omtyckt på arbetsplatsen, men ÄNDÅ så finns det folk som ogillar en, men men.. så är väl livet och det har väl ni också varit med om? 

Kan det vara så att hon har sett något på din fb/annat socialt medium som hon har reagerat på?

Om du har uttalat dig kraftigt negativt om bullterriers, mödrar med flera pappor till sina barn, tatueringar eller älgjakt, eller så?

Jag kan skifta uppfattning fort om en person har motsatt åsikt i en fråga som jag känner väldigt starkt för. Men de flesta personer ju har inte så många sådana frågor som gör att man blir helt anti en person man bara jobbar med.

Jag behöver ju inte flytta ihop med deras hundar, barn eller älgstudsare.

Jag har funderat över samma sak, jag är likadan där- kan också byta uppfattning om en person om den extra starka nedtryckande åsikter om andra osv. Men jag är väldigt noga med att inte uttala mig om mina åsikter, jag vågar knappt säga emot om jag hör att kollegorna pratar till om nån med en annan läggning eller religion, jag är tyst istället. Så detta är en gåta för mig..

Vad gäller vända ut och in på konversationer, sånt kan vara svårt att koppla från. Du kanske är en högkänslig person? Försök se ältandet från ett sakligt perspektiv. Du kanske ältar mer än andra på grund av den tidigare mobbingen har gjort dig mer sårbar än gemene man. Föreställ dig en mer vuxen digsjälv som tar hand om en liten digsjälv. vissa saker du sagt kanske var pinsamma, men du är inte den första som sagt något pinsamt, alla gör det, varje dag. Varför ska du döma dig själv hårdare än vad du gör någon annan? Det blir ju bara orättvist (mot dig)

"ni bytte sociala medier med varann, ni umgicks privat två tillfällen med resten av gänget på jobbet- då är det ju högst personligt om personen undviker prata med dig på jobbet."

Hur ser dina sociala medier ut? Kan du ge lite exempel på vad du lägger ut och hur ofta? Och hur ser dina tidigare inlägg ut? 

Om du nu inte sagt något så kan det ju handla om vad du förmedlar där och som inte passar din kollega.