Är detta otrohet?

Om man skall vara petnoga så är det nog en form för otrohet att låta sig uppvaktas med förtroligt prat av ett gammalt krogragg, dissa ens nuvarande relation och hinta att man skulle föredra krogragget istället. Lite för många fel i den kommunikationen. 

Men tyvärr har ju ts själv inte föregått som ett lysande exempel på integritet och lojalitet så det är begränsat hur mycket han kan kräva av sin partner i denna situation. 

Du har varit otrogen och uppenbarligen har det inte funkat att fortsätta. Hon chattar och du har problem med det. Vad är det du inte förstår av situationen? 

Ordet "otrogen" är ett av de mest laddade orden vi har i vårt språk. Av fullt förklarliga anledningar.
Så frågan är ju själv om man är villig plocka fram gatuborret för att det ilar i en visdomstand.
Risken är att en förstör en bra diskussion om något jobbet, genom att överdriva. Och att diskussionen snarare kommer handla om definitionen av otrohet, än det löftesbrott som verkar vara grejen här.

Så varför jobbar du inte med ditt kontrollbehov då? Har du sökt hjälp för det? Har du föreslagit parterapi för att hon ska våga vara ärlig mot dig och för att du ska kunna känna tillit?

Så om jag har förstått det rätt så har du varit otrogen och hon har hållt en kontakt hemlig med någon hon har varit intresserad av innan...

Mitt tips: sätt er ner och prata om era gränser.
Om ni inte kan kommunicera, se till varandras behov samt respektera varandras gränser så gör slut.

Varför frågar du inte om råd för att gottgöra att du varit fysiskt otrogen? 
Jag tycker att du ska se dig i spegeln och fundera på vad som nu sker och varför. Du är ju inte direkt utan skuld i det hela. 

Call it what you will - jag hade inte accepterat att min partner har en pågående hemlig dialog med någon som hen varit attraherad av tidigare. Även om de inte har ex rent fysiskt så är det inte ok att prata om alltför djupa och privat, intima saker med någon annan. 
Det blir att man flyttar fram gränserna från att först prata om sånt med sin partner, sen med någon annan. Vill man bygga och förbättra den relation man har hemma ska man inte göra så. 

Det är det enkla svaret. 

Jag jobbar med mitt kontrollbehov och det har blivit mycket bättre. Men då flera oberoende psykologer menar att det inte är sjukligt utan uppstått pga lögnerna så ser de problemet som ett relationsproblem snarare än ett problem hos mig. Jag har fått verktyg att arbeta med. Men utan samarbete blir det mycket svårare.

Den informationsmässiga och känslomässiga transparensen från hennes sida är inte så hög. Hon kan ibland berätta om vad vissa gemensamma vänner diskuterar med henne. Men vad hon skriver med diverse killar, inkl ex-pojkvänner, nämner hon aldrig. Vet inte om jag skulle vara intresserad men hade något ex skrivit till mig så hade jag berättat om det. Lika om det var någon tjej som ville ses. Jag har inget problem att få tjejer men håller den dörren stängd numera.

Vi går i parterapi och det ger väl något. Däremot inte i detta avseende.

Jag försöker inte gottgöra något. Men ska man försöka igen så kan man inte använda tidigare synder för att legitimera nya mycket mindre synder. Då blir det bara ytterligare spikar i kistan.

Hon valde att fortsätta men det visar sig nu kanske inte alls var så smart. 
Du förminskar ditt eget tidigare agerande. Hon bortsåg från ditt (större) felsteg så nu är det du som måste bortse från hennes. Som man bäddar får man ligga. Vad trodde du? Att folk skulle tycka synd om dig?