Varför förväntar du dig att hans dotter ska ta ansvar för er relation?
Jag förväntar mig inte att hon ska ta ansvar för vår relation. Däremot kanske lite förståelse för att även vi har ett liv och att inte ta så mycket för givet. Hon är vuxen med egna barn. Tycker inte det är respektfullt att till exempel utgå ifrån att främst pappan i det här fallet ska ställa upp med hjälp hur som helst med kort varsel så att han/vi får ändra våra planer eller skjuta upp saker. Vi har jobbat hela våra liv och tagit hand om barn och gett vår kärlek. Vi älskar våra barn men vuxna barn ska inte bestämma och styra sina föräldrars liv. Vi äldre behöver också omtanke och respekt och att vi också har ett eget liv med våra planer och drömmar.
Barnen vill inte att vi ska lägga oss i deras liv och styra dom. Då borde dom förstå att detsamma gäller tvärtom och det handlar inte om att vi inte skulle älska våra barn eller barnbarn. Men mannen har svårt att säga ifrån eller ställa krav på sina vuxna barn?Han tycker att han är taskig då. Man är i själva verket taskig eller konflikträdd om man låter alltid sina barn få sin vilja igenom. Det är inte bra.
Om han inte trivs med det så är det upp till honom att säga ifrån till dottern om hur han vill ha det. Nu blir det ju tydligen inte så, så du får väl helt enkelt anta att han hellre vill finnas där för dottern än planerna han hade med dig.
om han rymmer från konflikter med dig, gör han kanske samma med dottern? Eller sp rymmer han från konflikterna med dig då han helt enkelt inte orkar att tjasfa om att han ser på dessa sakerna på ett annat sätt än dig. Det kan ju även vara så att du försöker styra honom lite för mycket och att han har svårt att säga ifrån till dig. Nu blir du avundsjuk för han låter dottern styra honom.
helt ärligt, om du inte mår bra av denna sida av honom så ska du nog inte vara tillsammans med honom. eller så får du sänka dina förväntningar, både på honom och på särbo förhållandet. Ställer han in en massa planer i sista minuten hela tiden och anledningarna inte är ok (enligt dig) så får du säga det, att du inte vill dela ditt liv med någon som behandlar dig så. Men har han inte ändrat sig på ett decennium lär det inte hända nu...
Du har säkert inte för höga förväntningar, men för höga för mannen du vill dela dit liv med. Ni matchar helt enkelt inte.
gällande hans fastighet, om dom båda vill sälja så är det väl bara att lägga ut det till försäljning? Är faktiskt inte så svårt, han har rätt att forcera fram en försäljning om hon stretar emot. Men han verkar ju vilja bo kvar (även om det innebär att exet fortsätter äga hälften). Sen kvittar det väl om du köper halva fastigheten av honom eller exet. Det är ju så gott som samma om du köpt av en främmande människa.
Personligen hade jag propsat något "nytt" med en ny sambo och inte velat bo i hans och hans ex gamla boende. Hur ekonomiskt och fint det än må vara så är det deras minnen och deras fd val.