Min vän är upptagen med sin "familj"

Tack för era svar och då får man bita i det sura äpplet att det kanske är mig det är fel på. Tyvärr har jag inte tid att anpassa mig efter de få ggr och snäva tidsramar som passar henne och jag kan inte vara den enda som tänker så. Hon har redan få vänner så vad händer om ingen står ut. Om det gör mig till ego att resonera såhär så bjuder jag på det. Jag är inte avundsjuk för jag skulle inte gjort samma sak själv. 

Tack för svaret Hanna! Det stämmer att vi var mer lika förut. Umgicks ganska mycket och hade en fin kontakt. Det som också är sårande vilket jag är van vid när någon skaffar partner är att jag inte ens får träffa vännens partner och då blir ytterligare exkluderad. De skulle exempelvis kunna bjuda över mig på en middag vilket inte sker. 

Jag är barnfri och har andra fina vänner men  denna gång gjorde det ont. 

Mammatill6: Jag kan förstå om man vill tro att jag är avundsjuk men jag har aldrig velat ha barn. Jag kan dock känna att det är tråkigt och ledsamt. Sättet hon uttrycker sig på också "Nu har jag lite tid över" Förut sågs vi några ggr/någon gång per månad. Numera kan det gå månader emellan. 

Anonym (Inte konstigt): Hon har alltid varit den som varit drivande när det gäller när och hur vi ska ses. Det har alltid varit mycket på hennes villkor men nu är det ännu mer så helt enkelt. 

Anonym (Hanna): Kommer sluta med att jag anpassar mig för innerst inne värdesätter jag vår vänskap. Vi har roligt när vi ses. Rollerna är att hon "leker bästis". Lägger upp bilder på oss, massa hjärtan osv men i praktiken är det ytterst ytlig vänskap enligt mina mått mätt. Vet inte om jag har höga krav på vad vänskap är men jag tycker man hörs/ ses oftare, vågar prata om allt även det som inte är så passande osv 

Anonym (Jobbigt): Förstår att hon inte har det så lätt heller. Vet att barn och familj kräver mycket tid. Vad händer den dagen om det tar slut eller barnen flyttar kos? Vad gör hon då när hon investerat sina pengar och tid i något på senare dagar. Jag har svårt att förstå. Kanske verkar känslokall men såhär känner jag. 

LFF: Din har varit tsm i 3 år så der är lång tid. Tyvärr har vi aldrig haft den där relationen att hon vågar prata problem eller att vi vågar lyfta locket. Är osäker på om hon vågar lyfta på locket med någon av sina vänner. Det är ytligt men glatt helt enkelt. 

Anonym (kvinna 39): Svaret har jag redan fått från två fd vänner som uttryckt sin oro att deras män ska träffa attraktiva vänner. Vet dock inte om detta gäller i hennes fall. 

Har fått träffat vissa vänners män men ser en tendens att en del gärna isolerar sig. 

Anonym (A) Det har jag inte gjort men tack för tipset! 

Anonym (förstår): Känner också igen detta i åldern 20-30. I 44 års åldern hade jag trott att man liksom inser värdet i att prioritera familj och vänner. Inser att det är för ytlig kontakt för att ventilera känslor med henne tyvärr. Därför jag sitter här och ventilerar. Tack för förståelse! 

Anonym (Dub) Du har en viktig poäng! 

Läser alla era svar men har inte tid att svara alla känner jag. Men intressanta och bra reflektioner! Jag tar till mig även det som inte är positivt mot mig. 

LFF: Du har rätt men samtidigt känner jag mig sårad. Hon utmålar oss för att vara dom finaste vännerna på sociala medierna medan hon  i verkligheten är sval. Jag får gång på gång upp förhoppningar för vår vänskap för att sedan fatta att vi inte har mer än en ytlig men trevlig relation de få ggr vi ses. Jag hade velat fördjupa vår vänskap men inser att det blir svårt. Får stålsätta mig helt enkelt. 

Jag är glad för hennes skull men det blir lite svårare att känna glädje för en annan människa som inte verkar våga presentera sin nya familj. Vad beror det på? 
Det blir också svårare att känna glädje när en person uttrycker att hon måste klämma in tid för att ses. Ganska logiskt, jag hade inte förväntat mig att min vän skulle känna glädje i ombytta roller. 

Anonym (.....­.)

Tråkigt att du haft svårt att se vitsen med vänskap när festtiden är över. Har man aldrig haft riktiga vänner förstår jag att man resonerar så. 

Jag har bjudit över henne på mat sedan de träffades. Eftersom dom bor tillsammans har hon inte bjudit över mig på mat, så tolkar jag det. När hon bodde ensam bjöd hon över på mat. Jag vill inte verka påträngande, inte likt mig. Har nämt att det skulle vara roligt att ses allihopa, sedan ligger bollen hos henne tycker jag. 

Kvinna39: Jag vet inte om jag känner mig speciell när någon uttrycker att hen har tid för mig en begränsad tid för att partnern ska iväg. Men alla är vi olika gällande vad som får oss att känna oss speciella. 

S-G: Jag tänker att allt inte handlar om middagar hemma. Senaste månaderna har jag föreslagit olika saker vi kan hitta på men fått nej eftersom hon prioriterat annorlunda. Så nu äntligen föreslår hon att ses ca en timme. Tycker att man kan ge mer tid om man inte setts på länge, min åsikt. 

Exakt, vem har missunat? Hennes pojkvän åker iväg på grabbresor, har grabbkvällar osv och då passar hon på att träffa sina vänner under lugnare former. Saken är ju den att det kanske inte alltid passar hennes vänner när det alltid är på hennes villkor och då blir man i längden väldigt ensam. Tänker på henne i förlängningen. 

Tack för era svar! 

Ja men det är lite så jag uppfattar det, hon tycker inte ens att det är jobbigt att uttrycka att hon anpassar sig efter honom. Livet funkar inte så om man vill ha kvar relationer i sitt liv. Hur skulle det se ut om jag också fick en relation där jag anpassade mig efter honom. 
Inget att eftersträva om man frågar mig. 

Jag har andra vänner och kommer inte säga upp vänskapen men jag försöker förstå. Tror dock inte att jag kommer att göra det. Bara acceptera läget. 

Syftet med FL är att man kan uttrycka sina känslor ofiltrerat om man vill och såhär känner jag. Jag tänker mig mer för när jag pratar med andra. Yes, jag har en del nära vänner. 

Kan absolut förstå att det varit en sorg och att detta kanske är ett uttryck för det. 

Men om vi också ska se det åt andra hållet. Kan hon förstå hur andra känner sig när hon uttrycker med andra ord att de alltid är hennes andrahands prio. 

Jag känner inget förakt eller missunnsamhet. Kan förstå att mitt sätt att uttrycka då jag skrev att hon adopterats in i en familj, kan tolkas så. Jag kan ha sarkastisk humor vilket är opassande i en del sammanhang. 

Däremot känner jag mig besviken, ja det gör jag. Det är inte riktat mot specifikt henne utan situationen. Tycker det är såå typiskt kvinnligt att försvinna när man träffat en man och liksom isolera sig med mannen och dennes familj. Till den grad att man inte släpper in en utomstående. Mannen däremot är smartare än så. Han upprätthåller sina kontakter osv. Rätta mig om jag har fel men tror der finns forskning inom ämnet om vi skulle söka. 

All kärlek till er, menar inget ont. Sedan är det upp till varje person hur man vill leva, det kan jag köpa. Men att jag känner mig irriterand och besviken och inom ramen för vad som är ok uttrycket mig, det blir nog svårt att ta ifrån mig. 

Sedan kan man också börja undra om det är självvalt eller manligt förtryck när en kvinna känner att hon måste anpassa sina tider och inte inkluderar vänner. Jag har mer förståelse om det är så att det inte är självvalt. Är det självvalt så är det en val man faktiskt gör och precis som alla val för det med sig konsekvenser. Man kan inte förvänta sig att de vänner som faktiskt älskar en blir glada. 

Exakt det har jag också märkt. Men då ska man nog som vän hålla sig borta från att ge dubbla signaler. Så trött på så kallade vänner som skriver att dom älskar en, hjärta hit och dit och sedan vågar dom inte ens bjuda hem en numera. Allt är bara på deras villkor, då det passar dom.  Är det bara jag som reagerar på denna typ av falskhet som jag skulle kalla det, eller är det vanligt i vuxen ålder? 

Det är din personliga åsikt precis som jag har min. Om du ser tillbaka så är det människor som förstår tankegången. 

Jag förväntar mig inte att umgås för jämnan men jag har preferenser på vad som är värt vänskap. Vi kommer säkert fortsätta umgås men eftersom jag bedömer vår vänskap som ytlig är den verkligen skör.