Är det rimligt vid yttrandefrihet om det leder till terrorattentat?

Om du inte vill förbjuda det så är det lugnt, du är i din fulla rätt att ifrågasätta och försöka övertala folk att uttrycka sina känslor, idéer, åsikter på andra sätt. Sen kan de välja att lyssna på dig eller inte.

Så funkar yttrandefrihet.

Yttrandefriheten innebär inte att man bara får uttrycka lämpliga tankar, på stillsamma, lämpliga sätt som inte provocerar. Tvärtom så är själva grundidén att man ska kunna och få provocera så länge man håller sig inom lagen.

Sen är det fritt för andra att protestera, argumentera och uttrycka avvikande åsikter. Det är så vi hindrar att staten tas över och kontrolleras av repressiva krafter.

Ang. ditt exempel från skolan så finns det faktiskt gränser för att utesluta personer från gemenskapen etc. om man bedömer att det är kränkande (enligt skollagen) så kan det bli konsekvenser.

Att bara vara smått otrevlig och otillgänglig i största allmänhet är trist men lagligt. Det är inte lag på att vara trevlig mot folk, även om det finns de som skulle vilja införa såna regler tex. i skolan..

Det ÄR olagligt att uppmuntra till våld. Om det har skett är det rimligt att anmäla och få det utrett av rättsväsendet. Jag utgår ifrån att dessa handlingar har blivit anmälda.

Problemet är att det inte objektivt (i lagens mening) bedöms som hot eller uppmaning till brott. Då hade det blivit en rättssak.

Att någon upplever det som ett påhopp och uppmaning till våld räcker inte. Lagen bygger inte på subjektiva upplevelser utan vad som objektivt går att leda i bevis.

Ang. vem/vilka som begår handlingen (privat hemma på gården eller offentligt på ett torg) är ointressant för lagen. Det relevanta är om det går att bevisa att det är en uppmaning till våldshandlingar.

Att bränna koranen är inte mer än att bränna en bok för att man tycker illa om religionen. I många länder är det förbjudet men hos oss är det lagligt sedan 50 år eller så.

Det är faktiskt bara att tugga i sig

Detta är kanske lite överkurs för en sån här tråd, men..

Ett perspektiv som kan vara lärorikt och användbart utifrån professionell konflikthantering. Det är synnerligen relevant i det här läget:

1. Man behöver kunna skilja på bemötande vid hot utifrån motiven hos den som hotar.
- Om det är någon som testar gränser, är hotfull medvetet för att uppnå ett speciellt mål är det viktigt (avgörande) att inte vika sig. Man behöver då lugnt och tydligt dra sin gräns och förklara att vissa krav/hot är oacceptabla.
Erdogan är ett sånt exempel. Även mobbare eller kriminella (som hotar, utpressar) är exempel på detta.

2. Människor som är känslomässigt i affekt. Topplocket är på väg att gå, man är arg, ledsen och känslomässigt påverkad.
- I det läget är det viktigt att behålla lugnet, att lyssna, få tiden att gå. När pulsen går ner och personen förstår att man inte utgör ett hot kan man påbörja ett ödmjukt samtal.
En del muslimer kan (i det här fallet) vara exempel på detta. Det tjänar inget till att dra en tydlig gräns och slå tillbaka med starka känslor. Detta kommer bara att trappa upp affekten och kan sluta med våld.
Samma sak på individnivå när någon blir galen för att man upplever att man blivit orättvist behandlad, kränkt eller hotad/trängd. Det kan även gälla sjuka personer (tillfälligt), drogpåverkade eller liknande.

Utifrån detta är det rimligt att tänka till lite, förstå vad som är vad. Det handlar om delvis olika saker som man kan behöva hålla isär:

1. Erdogan behöver bemötas med tydlighet; lugnt markera var gränsen går, att hans hot inte kommer ha effekt. Förklara att vi följer vår lagstiftning, att även osmakliga och avskyvärda budskap får framföras enligt vår lagstiftning. Förklara att det inte innebär att staten står bakom detta. En majoritet av svenska befolkningen står inte heller bakom budskapet. De allra flesta är fredliga och delar uppfattningen att det är ett felaktigt och osmakligt sätt att uttrycka sig.

2. I den mån det går att ha en dialog med övriga muslimer, som låtit sig påverkas av Erdogans (och andras) propaganda så gäller det att hålla huvudet kallt, låta det gå lite tid. Svara med förståelse och förklara att man inte utgör något hot varken mot dem eller deras religion.

Kristersson och regeringen har misslyckats med punkt 1. Det är ganska tydligt. De har i princip talat om att vi måste hålla oss lugna för att inte provocera mobbaren, man har gjort vissa eftergifter. Detta är det sämsta man kan göra mot en mobbare, då kommer han (det är nästan alltid en han) flytta fram positionerna och komma med fler, nya, värre krav.

Vi ska inte kompromissa med våra demokratiska värden och vår yttrandefrihet, då kommer det bara fler krav som till slut innebär att vi tappar vårt öppna samhälle och rätten att få vara den man är och öppet stå för vad man tycker/känner.

Ja, risken är att en markering av vår gräns kortsiktigt leder till en spänning, vi synliggör ju en konflikt, men långsiktigt stärker vi vår position. En mobbare är ofta feg innerst inne och söker sig då vidare till lättare offer.