Är era tonårssöner fåfänga?

Han har rätt, du har fel. Vad är det som gör att du anser att det är fåfäng som han är? 

Jag undervisar på högstadiet. Och ja, det är ett jäkla tuppande kring kläder och träning. Jag brukar milt men syrligt släcka det. Jag hade en elev som på allvar beundrade Andrew Tate pga hans bilar, både jag och tjejerna i klassen var rätt snabba att påtala att han var måttligt imponerande i övrigt. 

Tror det tillhör ålder. Akta bara så han inte börjar reglera vad han äter för mycket eller att han inte kan hoppa en träning för andra nöjen då och då. Även pojkar kan ju hamna i ätstörning eller ohälsosamt tränande. Men jag har elever (även pojkar) som speglar sig i fönstren medan vi har betygssamtal. typ rättar till luggen och lägger huvudet på sned. ;)

Jo men nu frågade jag om andras åsikt eftersom jag inte vet om det är normalt eller ej. Jag har bara ett barn och inte så mycket att jämföra med. Hans vänner är inte så här utan mer alternativa med rosa hår typ. 

Du får gärna utveckla ditt svar. Du menar alltså att det är normalt?

Öh ja? Du säger ju att tjejerna jagar han. Det är för att han börjar bli stor, tar hand om sig och för att han tränar..

Tror du att tjejerna slänger sig över killarna som inte håller på med skincare?

Tack för ditt svar! Det är sådant här jag funderar på eftersom hans vänner alltså inte är som sonen. 

Han tycker tack och lov att just Andrew Tate är en pinsam clown. Sonen brukar pratat om alfa, beta och sigma och menar att han är sigma eftersom han är mer intresserad av att förkovra sig. Han romantiserar romarriket, särskilt Aurelius, och läser väldigt mycket böcker, vilket förstås är toppen.

Exakt, jag är medveten om att pojkar också kan få ätstörningar och ett ohälsosamt förhållningssätt till träning. Jag kanske skulle ha varit tydligare med att det är sådant som oroar mig i trådstarten men utifrån din beskrivning verkar sonen var rätt normal. Jag känner igen det där evinnerliga speglandet. 

Skulle nog säga att det är hyfsat normalt. Sonen blev också utseendefixerad vid den åldern.
Och kusinerna på landet  (obs med en kärleksfull ögonglimt) gör nog rätt mycket för att leva upp till normen där de bor.

Blev han stor i snabb takt så tänka sterioder. Det måste du göra!

Talar av erfarenhet.
I den åldern var min son som en mindre tjur och nog för att jag misstänkte att något inte stod rätt till, men detta var för mer än 20 år sedan och då visste jag inte vad jag vet nu.

Det handlade om sprutor och fan vet allt. Han fick en massa acne, håll utkik efter det. Inte främst i ansiktet utan mer på skuldror och rygg.

Jag säger absolut inte att det så är fallet, jag vill bara varna i förebyggande syfte.
För min son började det oskyldigt men sen... då eskalerade det.

Vill tillägga att han slutade med det senare, men han höll på rätt länge. Att jag vet allt detta nu är för att han i vuxen ålder berättat detta för mig.

Jag skrev visserligen att det är bra att han tränar och min fråga handlade mer om när det går till överdrift. Jag har inget emot att han tar hand om sitt yttre, tvärtom, så länge det inte blir destruktivt.

Att tjejerna ?jagar? honom är nog att ta i men han behöver inte oroa sig för det. Jag tror att tjejerna också blir intresserade för att han inte jagar dem. Han skulle aldrig fjäska för eller tjata på tjejer utan är respektfull och artig. 

Mm.. Och tjejerna säger till dig "Jag bryr mig inte om hur stor killen är!" men samtidigt sitter dom fulla på krogen sen och drar slidan emot vältränade ben och 2 meter tjocka armar och säger "gud vad stor du är..." så länge som han sköter sig själv och inte håller på att jaga..

Vad är det för fel om det nu skulle börja gå till överdrift? 

Det är en lättnad att läsa faktiskt, jag har som sagt inte så mycket att jämföra med. 

Absolut, det är ett annat manlighetsideal där kusinerna bor. 

Jag är väl medveten om det och har pratat med sonen om sådant. Han är inte intresserad utan har blivit vältränad över lång tid men det är verkligen viktigt att vara uppmärksam på sådant som förälder. Bra att din son la av med det. Sonen är inte överdrivet stor utan normalt vältränad. 

Tror inte du behöver oroa dig TS. Här har vi 4  killar mellan 15-22 och de är verkligen på olika vis allihop, vad gäller både träning, utseende, klädintresse eller hur de går hem hos tjejer. 
De är så olika, men vi är inte oroade över någon av dem utan de hittar sina sätt att vara. 

Det är bra. Jag menar bara väl med min kommentar, bra att du tar det bra och inte känner dig påhoppad. Det är inte ovanligt att det blir så.

Träning är bra!

Min son på nitton år är också extremt noga med kost och träning. Äter inget onyttigt, skyr socker som pesten . Han har flickvän, vänner och är omtyckt generellt. Men han hade det svårt i lågstadiet, svårt med kompisar och lite utfrysning ett tag, och det har satt lite spår tror jag. Han är väldigt noga med att passa in och se bra ut enligt norm. 

Vilken färg har din Bugatti. ☺️ Andrew Tate säger bra saker. 

1 sluta runka å titta på porr, lär dig nånting i stället
2 sluta med ditt tv spel å lär dig nånting. 
3 jobba hårt, bli miljonär 
4 ta hand om din familj och vänner. 

Tänk om din mammaintution har hittat något? Ge honom extra uppmärksamhet ett tag även om han inte vill ha.

Jag hade flera vänner i ung ålder som jag senare kan se hade ett "speglande" som inte är av sorten som går över, utan blir värre.

Jag tänker att det kan bli så i "revanchen" när man till exempel plötsligt blir attraktiv för det motsatta könet, om man har tidigare erfarenheter av att vara utstött. Man kan då bli självupptagen på ett inte helt oproblematiskt sätt. 

Min äldsta son fyller 17 i år och är sjukt fåfäng. Prioriterar kläder och hårklippning på ett sätt som jag inte gjorde i samma ålder. 
Här är det nog inte osunt dock, inte än. Jag ser inga sjukligt långa stunder framför spegeln, problem med mat eller att träningen skulle gå till överdrift utan det är mer som ett väldigt väldigt stort intresse. Han kan massor om hårprodukter, krämer, kläder och annat. Säkert pga fler källor än jag hade (gå på stan fysiskt och bläddra i magasin) men han är inte ensam, inte i sin klass såvitt jag kan bedöma. 

Jag tror inte det är ovanligt att killar är fåfänga. I synnerhet inte i Stockholm. Min son är det definitivt.

Sen är min känsla att killar lätt snöar in på olika ämnen och kan prata massor om det. Här får jag istället höra i det oändliga om en sport istället.

Ang. att han inte har tjejer än kan bero på att även om han nu är socialt accepterad så har han inte självförtroendet än att ta det steget. Eller så har han helt enkelt inte träffat någon än som varit tillräckligt intressant för att våga ta ett steg.

Det låter som att han har bra förutsättningar och sen gäller det väl bara att finnas där och vara beredd om du ser några direkta varningstecken. Men förhoppningsvis tar han det bara i sin egen takt.

Om du lyckas hålla honom på spåret att ta hand om sig själv utan att gå till överdrift och samtidigt fortsätta vara det han kallar sigma (nu vet jag inte vad det betyder utan läser bara vad du skriver) så kommer han vara många tjejers drömkille.

Fast du måste få bort det där snacket om alfa, beta . Det skrämmer bort tjejer för de som håller på med det är besatta av alfa fast det är bara ett fåtal tjejer som är ute efter den typen av kille. Män som pratar om sådant och strävar efter att vara alfa (eller tror de är) är väldigt oattraktiva, oavsett utseende. 

Och längd är samma sak. Det är bara ett fåtal tjejer som bryr sig om det, men killar verkar tro att det är så. Vilket är något som sprids mellan killar som en sanning. Min man är förövrigt 175 vilket är perfekt längd för mig att kunna krama utan att behöva böja mig bakåt. Och känner många korta män, inga har haft problem med tjejer. 

Kontentan av mitt inlägg som jag inser inte framgick är att du bör uppmuntra din son att vara den han kommer sig bekväm med och hjälpa honom att uppskatta sig själv som han är.

Verkar som att han kanske saknar en del självkänsla som han försöker kompensera med träning och utseendehets. Träning är bra, men håll koll så att det är sunt och inte ohälsosam typ av träning.