Jag kan se båda sidor. Det finns argument för och emot, men i det fall att föräldrarna har avlidit och barnet bor hos en fosterfamilj kan jag tycka att det kan finnas skäl att pröva om mor- och farföräldrar ska kunna få umgängesrätt. Även mostrar/fastrar mfl.
Det handlar inte alltid om att köra över barnets föräldrar.
Självklart ligger det i barnets intresse att man värnar om viktiga relationer med ett nätverk av vuxna (och barn för den delen). Samtidigt är det en märklig utgångspunkt att göra detta utifrån mor- och farföräldrars rättigheter.
Jag menar ska man som vuxen behöva kolla av med den äldre generationen innan man skaffar barn? Eller vara tvungen att flytta hem efter att man fött fram någons barnbarn? Ska man inte kunna flytta till en stad långt bort eller ett nytt land? Tänk om morföräldrarna och farföräldrarna bor orimligt långt ifrån varandra?
Tyvärr är väl detta ett problem ett symptom på att något annat inte står rätt till med familjen. Jag menar något fungerar inte väl, i endera eller båda generationerna, för att kontakten helt ska kapas. Hur ska man kunna stärka barnets rättigheter och intressen i dessa situationer?