Självklart ligger det i barnets intresse att man värnar om viktiga relationer med ett nätverk av vuxna (och barn för den delen). Samtidigt är det en märklig utgångspunkt att göra detta utifrån mor- och farföräldrars rättigheter. 

Jag menar ska man som vuxen behöva kolla av med den äldre generationen innan man skaffar barn? Eller vara tvungen att flytta hem efter att man fött fram någons barnbarn? Ska man inte kunna flytta till en stad långt bort eller ett nytt land? Tänk om morföräldrarna och farföräldrarna bor orimligt långt ifrån varandra?

Tyvärr är väl detta ett problem ett symptom på att något annat inte står rätt till med familjen. Jag menar något fungerar inte väl, i endera eller båda generationerna, för att kontakten helt ska kapas. Hur ska man kunna stärka barnets rättigheter och intressen i dessa situationer?

Fast tråden handlade ju om mor- och farföräldrar som kräver att de ska få juridisk umgängesrätt.

Barnets rätt till relationer, även utanför modern och fadern, är något vi båda nog kan vara överens om är extremt viktig och det kanske är något som behöver stärkas. 

Nej det framgår ingenstans. Jag tänkte mest att om umgänget inte är praktiskt genomförbart så blir eventuella rättigheter ganska tandlösa. Och för att garantera att det skulle vara praktiskt genomförbart så blir val av boendeort relevant.

Och jag förstår fortfarande inte varför man inte fokuserar på barnets rätt till viktiga relationer istället för juridisk umgängesrätt för mor- och farföräldrar.