Igår sade jag att jag vill skilja mig. Frun är fullständigt krossad och jag känner mig som ett stort förb-nnat as. Igår kändes allt glasklart men nu kokar kroppen av känslor. Jag gråter och mår dåligt. Har dåligt samvete och tänker på allt jag lämnar. Tänker på våra år ihop, familjerna och vännerna, drömmarna vi hade. Gjorde jag rätt, skall jag försöka få ihop det igen? Tankarna far. Allt det dåliga har liksom försvunnit, tänker bara på det som var bra.
Tack för alla svar. Det värmer.
@ Velande make: Det handlar om att jag tappat känslorna och att jag därför vuxit ifrån henne. Ingen attraktion. Detta har pågått i många år och förhållandet har pendlat upp och ned. Det var flera år sedan vi var intima och vi är mer kompisar än något annat. Sen är jag sjukt konflikträdd och har aldrig sagt ifrån på skarpen. Mycket (det mesta) är på grund av mig som det känns just nu. Hade nästan hoppats att det var hon som hade en affär?
@ Livet: tack för råd.
@ Minosa86: tack för råd.
@ Usp: tack för råd.
@ mamaleona: tack!
@ Mandel: att slippa ta klivet stämmer på mig pga konflikträdsla. Trist med särbon. Märkligt ändå hur pass viktigt det är med sex och intimitet.
@ ännuenanvändare: tack för tips, skall pröva.