Inlägg från: Anonym (Funderar) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Funderar)

    Samma kön. Tänk om hon är min tvillingsjäl

    Har lite tankar Snälla ge mig inga taskiga kommentarer. Vill bara bolla och få ut mig tankar. 
     
    För en tid sedan kom jag i kontakt med en kvinna (är själv kvinna) i ett sammanhang. 
     
    Jag är bisexuell och har därav haft relationer med kvinnor. Så det är inget konstigt för mig att jag kände en attraktion för henne. Där är jag trygg i mig själv. 
     
    Jag upplevde att någonting hände i mig redan första gången jag såg henne och vi pratade. Tyckte hon var trevlig och vacker. Hon har helt enkelt en personlighet och ett intellekt som lockar mig. 
    Hade gärna velat utforska mera av henne. 
     
    Hon har gett mig komplimanger flera gånger i sammanhanget vi mötts i.  Men jag vet inte på vilket sätt hon menar. 
     
    Anledningen till att jag inte frågar henne rakt ut är min rädsla. Har dåliga erfarenheter av att ha varit rak och sagt vad jag känner.  En kvinna som jag umgicks med och som jag berättade mina känslor för  behandlade mig mycket illa och förnedrande. Hon tog strypgrepp på mig när jag berättade att jag var attraherad av henne. Ja jag vet. Det är sjukligt och hon som gjorde så förstod jag sen var sjuk men det hon gjorde, efter att jag varit modig och bekänt mina känslor för henne, min attraktion till henne sitter kvar i mig. Jag är rädd för att berätta om mina känslor för den kvinna jag nu haft kontakt med. 
     
    Den här fantastiska kvinna är en  lyhörd kvinna  och verkar vara en  njutningsmänniska som precis som jag tycker om att få alla sina sinnen aktiverade.
     
    Vad ska jag göra? Tänk om vi är varandras tvillingsjälsr och jag går miste om henne? Endast på grund av min rädsla och av tidigare erfarenheter? Det är så svårt att tyda en kvinnas signaler. Om en själv är kvinna. Jag vill inte släppa den här fantastiska  kvinnan. Tips? 
  • Svar på tråden Samma kön. Tänk om hon är min tvillingsjäl
  • Anonym (Funderar)
    Anonym (Liknande) skrev 2023-02-01 21:40:28 följande:

    Jag är med om något liknande.. Men för min del är jag ute efter en vänskap. Men vet inte om det går med stark attraktion inblandad.. Min erfarenhet är att attraktion kan va ganska flyktig och ändra karaktär. Mitt råd är att du tar det lite försiktigt. Föreslå något tvetydigt, som att ta en fika, och se hur det utvecklar sej. 


    Tack för ditt svar! Tar till mig rådet. 
  • Anonym (Funderar)

    Tack alla för era kloka svar får se hur det går. Kanske ger upp detta. Men kommer nog  ångra allt det där jag aldrig sa eller gjorde när det kommer till denna underbara människa. 

  • Anonym (Funderar)
    Anonym (Liknande) skrev 2023-02-05 22:43:53 följande:
    Hur då ge upp? Låter som att du ska dö typ..
    Nej nej. Inte ska jag dö inte.... tycker om livet! :) Med ge upp menar jag att det känns svårt att berätta. Jag saknar modet på nåt sätt. 
  • Anonym (Funderar)

    Till signaturen "Hej": Tack igen för svar :) Jag kunde tyvärr inte citera dig, men läst dina två svar som var bra. Nej. Jag har inte tagit något steg. Mitt mod sviker mig. Tror inte hon känner och tänker som jag. Men kan aldrig veta. Det är en så jobbig process att "komma ut" för en ovetande omgivning. Kan aldrig veta hur mitt mod, om jag vågar ta fram det, landar I henne.

    Vill gärna berätta men den tidigare erfarenheten av att ha varit modig och sen illa behandlad  när jag berättade om mina känslor lever starkt kvar i mig. Jag är helt enkelt rädd. Vill heller inre förlora henne eftersom jag tycket mycket om henne som person och människa. Hon är bra. Tänket även att jag vill lära  känna henne mer och som vän. Inte skynds på saker..Men om jag hade modet hade jag berättat för henne redan nu. Absolut. Du har rätt i dina rader " Man ångrar sig lätt efteråt om någon glider ur en händer och man inte vågade." Jag hoppad jag ska våga. Eller att hon gör det om hon känner samma sak för mig. 

  • Anonym (Funderar)

    TACK alla fina för era kloka och vänliga svar ❤️

  • Anonym (Funderar)

    Hej  igen. Vet inte varför det inte går att citera era enskilda inlägg. Hade gärna velat göra det. Men återigen vill jag tacka för era fina genomtänkta och kloka svar 😊 Vill även berätta att jag nog tyvärr fått allt om bakfoten gällande personen jag skriver om. Det är så lätt att tolka signaler fel. Fck komplimanger och blev uppmärksammad, men vet inte på vilket sätt det var menat. Personen verkar inte ha lust att träffa mig igen. Vill gärna lära känna henne mer men om hon inte vill så finns det inget jag kan göra åt det. Dock önskar jag alltid henne allt gott och är glad att jag har träffat henne. Väldigt speciell kvinna med en jättefin och genuin  personlighet. 

  • Anonym (Funderar)
    Anonym (Hej) skrev 2023-02-22 19:49:37 följande:
    Har du frågat henne om hon vill ses eller är det en tolkning? Det du skriver klingar så rätt med hur jag själv tänker i mitt tvivel. Jag kan verkligen relatera till den rädslan du beskriver för att närma sig ett uttalande om vad man känner. Jag var så nära häromdagen att berätta men så flöt samtalet bara på i andra riktningar och ja, så blev det inte av. Och jag känner verkligen att vi är gjorda för varandra, tänk om vi båda låter det här glida oss ur händerna? 
    Hej "hej" 
    Tack för ditt engagemang 😊 nu gick det att citera. 

    Ja. Det jag skrev var en tolkning. Som jag faktiskt  hade fel i. Hon säger att hon kan tänka sig att ses men vi vet inte när. 
    Trots att vi inte känner varandra så 
    väl egentligen så finns det ändå en känsla av att allt känns så oförklarligt rätt med henne. Den känslan bor  åtminstone i mig. 
    Blir glad när jag tänker på henne. Jag vill gärna lära känna  henne och inte skynda fram. Men vill heller inte låta mig vara olycklig. 
    Var ute och promenerade tidigare idag. När jag kom tillbaks började jag plötsligt gråta och var ledsen länge. Allt föll över mig. Tänkte på hur mycket svårare det är, åtminstone för mig med mitt "bagage" att våga öppna mig. Du beskriver också det så bra "Denna rädsla  för att närma sig ett uttalande om vad man känner." 
    Det gör mig frustrerad. 
    Du skriver att du var nära att berätta häromdagen för den du har känslor för, men samtalet flöt in på annat . Synd.  Hoppas verkligen att du ska finna modet att våga. Har du känt henne länge? Vad kan du göra för att närma dig henne igen? Finns det några hinder och vad kan du göra för att ta dig över? Vad kan gå fel om du berättar? Vad är den värsta rädslan du bär på när det kommer till henne? Finns det något som försvårar för dig att berätta och säga som det är till henne? 
    Tänker att det är svårare för mig att få ur mig vad jag känner till henne jag tänker på. Det på grund av tidigare erfarenheter som inte var positiva. 
    Tror även att det alltid och nog kommer att vara lite svårare för den som är bi/gay hbtq när det kommer till att våga visa känslor. Det finns kanske en extra sårbarhet? Vart vi än (känns det som)  tvingas vi liksom avgöra om det är läge att "komma ut" eller inte. Bland vänner, bland arbetskamrater och så vidare. Detta tänker kanske inte alla på. 
    Har som sagt inga problem med min egen bisexualitet.  Är trygg i mig själv där. Är faktiskt tacksam över den. Men har lite svårt att tyda signaler från just kvinnor på grund av att jag blivit illa behandlad tidigare. Är lite bränd från det. När jag väl varit i relationer med kvinnor tidigare har jag dock alltid varit mig själv. Men det har ofta varit mina x som då tagit initiativ till att träffas. Har då även vetat om deras "läggning" och dom min. När det kommer till den här fina genuina kvinnan jag är otroligt nyfiken på och har kontakt med så vet jag inte. Hon har dock gett mig fina komplimanger och hon har som sagt uppmärksammat mig. 
    Jag tänker nu att jag som sagt gärna vill lära känna henne och inte skynda fram. Men vill heller inte låta mig vara olycklig.  Känner mig lite dubbel nästan. Delar av mig vill ibland ge upp alltihop. Låta henne vara och vi inte ses ellet hörs alls mer. Men så säger magkänslan "stopp" till mig. Inte ge upp. Det är bara din rädsla som talar. 
    Denna gången, med denna kvinna, är det  annorlunda. Hon är annorlunda. Jag tror hon vågar och faktiskt vill mötas. Ni är båda vuxna och livet är kort. Men så kommer rädslan in igen och spelar mig spratt. 
    Så tänker jag mycket på det du skriver: 
    "tänk om vi båda låter det här glida oss ur händerna?" 
    Allt på grund av rädsla eller av osäkerhet inför vad den andra känner. Så dumt. Det vore så fel och så otroligt ledsamt! 
  • Anonym (Funderar)
    Hej "hej" 
    Tack för ditt engagemang 😊 nu gick det att citera. 

    Ja. Det jag skrev var en tolkning. Som jag faktiskt  hade fel i. Hon säger att hon kan tänka sig att ses men vi vet inte när. 
    Trots att vi inte känner varandra så 
    väl egentligen, så finns det ändå en känsla av att allt känns så oförklarligt rätt med henne. Den känslan bor  åtminstone i mig. 
    Blir glad när jag tänker på henne. Jag vill gärna lära känna  henne och inte skynda fram. Men vill heller inte låta mig vara olycklig. 
    Var ute och promenerade tidigare idag. När jag kom tillbaks började jag plötsligt gråta och var ledsen länge. Allt föll över mig. Tänkte på hur mycket svårare det är, åtminstone för mig med mitt "bagage" att våga öppna mig. Du beskriver också det så bra "Denna rädsla  för att närma sig ett uttalande om vad man känner." 
    Det gör mig frustrerad. 
    Du skriver att du var nära att berätta häromdagen för den du har känslor för, men samtalet flöt in på annat . Synd.  Hoppas verkligen att du ska finna modet att våga. Har du känt henne länge? Vad kan du göra för att närma dig henne igen? Finns det några hinder och vad kan du göra för att ta dig över? Vad kan gå fel om du berättar? Vad är den värsta rädslan du bär på när det kommer till henne? Finns det något som försvårar för dig att berätta och säga som det är till henne? 
    Tänker att det är svårare för mig att få ur mig vad jag känner till henne jag tänker på. Det på grund av tidigare erfarenhet som jag beskrivit. Det sitter hårt. 
    Tror även att det alltid och nog kommer att vara lite svårare för den som är bi/gay hbtq när det kommer till att våga visa känslor. Det finns kanske en extra sårbarhet? Vart vi än (känns det som)  tvingas vi liksom avgöra om det är läge att "komma ut" eller inte. Bland vänner, bland arbetskamrater och så vidare. Detta tänker kanske inte alla på. 
    Har som sagt inga problem med min egen bisexualitet.  Är trygg i mig där. Är faktiskt tacksam över den. Men har lite svårt att tyda signaler från just kvinnor på grund av att jag blivit illa behandlad tidigare. Är lite bränd från det. När jag väl varit i relationer med kvinnor tidigare har jag dock alltid varit mig själv. Men det har ofta varit mina x som då tagit initiativ till att träffas. Har då även vetat om deras "läggning" och dom min. När det kommer till den här fina genuina kvinnan jag är otroligt nyfiken på och har kontakt med så vet jag inte. Hon har dock gett mig fina komplimanger och hon har som sagt uppmärksammat mig. 
    Jag tänker nu att jag som sagt gärna vill lära känna henne och inte skynda fram. Men vill heller inte låta mig vara olycklig.  Känner mig lite dubbel nästan. Delar av mig vill ibland ge upp alltihop. Låta henne vara och vi inte ses ellet hörs alls. Men så säger magkänslan "stopp" till mig. Inte ge upp. Det är bara din rädsla som talar. 
    Denna gången, med denna kvinna, är det  annorlunda. Hon är annorlunda. Jag tror hon vågar och faktiskt vill mötas. Ni är båda vuxna och livet är kort. Men så kommer rädslan in igen och spelar mig några spratt. 
    Så tänker jag mycket på det du skriver: 
    "tänk om vi båda låter det här glida oss ur händerna?" 
    Allt på grund av rädsla eller av osäkerhet inför vad den andra känner. Så dumt. Det vore så fel och så otroligt ledsamt! 
  • Anonym (Funderar)

    Hmmm. Gick att citera men nu inte göra radbyten. Hoppas du hänger med ändå "Hej". 😊

Svar på tråden Samma kön. Tänk om hon är min tvillingsjäl