Södra delen av Stockholm. Lägre status?

När jag växte upp i Stockholms innerstad, förra seklet, minns jag Söder som grått, hemskt och ständigt attackerat av snöblandat regn. Jag associerade det med oändliga promenader och fyllgubbar på varenda parkbänk. Inte för att jag gick på krogen då men de etablissemang som fanns där då var värsta sortens ölhak eller möjligen någon medelhavsrestaurang med tveksam mat och vin i korgflaska.  

Så att tänka sig att bo på Söder fanns inte på kartan och de som bodde där var i bästa fall hippietyper med en ganska liberal syn på personlig hygien. Så tacka fasen för att man fortfarande är på Söder med skräckblandad förtjusning.

Sen var ju Stockholm i stort ingen munter historia på den tiden men resten av stan var åtminstone något mindre deprimerande. Ni som är födda på 90-talet och senare och ser på 80-talet med någon slags nostalgi, ni har ingen aning. Det var inte bättre förr.

Den här bilden stämmer mer med den romantiska jag hade, innan verklighetens södermalmsbor krossade den för mig. Men när vi som unga åkte in till söder och satt där på mysiga fin så verkade allt så bohemiskt och härligt. Bakom fasaderna råder striktare uppförandekod. 

Det är väldigt svårt att beskriva uppförandekod i en stadsdel där toleransen är så pass villkorad, och då menar jag inte främst SD-trollens nidbilder. Jag har lärt mig uppförandekoden men det skulle ta mig några sidor som beskriva den. Södermalm är helt okej, till och med bra jämfört med många andra platser, särskilt om man är AnOrLuNNdA, men det finns vissa gränser och ramar som är svårare att greppa där än i exempelvis norrort, där utbildning och ett propert yttre räcker relativt långt för att accepteras som Sollentunabo. 

Sollentuna har en arbetarhistoria plus Malmvägen. Ändå hoppas jag att det framgick hur det är enklare kodmässigt att ta sig från Orten till villaförort i norr än från Orten till Södermalm. Det räcker inte med återvinna designplagg och inkluderande cherrypicking, även om det kan vara en god början. 

Nej, ingen är snobb på Södermalm och linje 17. De skulle aldrig döma. Det finns inte koder. De har inga särskilda värderingar. Om man vågar påstå det är man lite av en haltande, dömande krympling som inte förstått koderna. I sammanfattning. Men vi kan gilla olika. 

Min bild idag är att det är snobbigare på Söder än på Östermalm och då menar jag inte högre inkomster utan snobbigare i den meningen att det är viktigare på Söder att passa in i normen och att man gärna markerar mot de som inte gör det. Just de där som kanske flyttade in på 90-talet och säger sig sakna ett tidigare, mer genuint Söder, är väl de som fnyser på näsan idag om någon inte är "rätt" för Söder. Väldigt många verkar väldigt medvetna och fokuserade på att se ut på rätt sätt, tycka rätt saker och konsumera rätt kultur. Inte så högt i tak, med andra ord.

På 70-80 talet var Söder inte trendigt och känslan var tydlig att det var fattigare än resten av stan, även om hela innerstan då var ganska blandad. Söder då var nog som fattigare områden idag, inte trendigt men man fick nog vara mer som man ville.

Men idag älskar jag Söder för en helglunch, en promenad eller bar hopping. Men jag skulle nog inte välja att bo där. 

Vi har kanske något olika bild och allt är så klart relativt. Här är en intressant kommentar till några foton från Söder på slutet av 70-talet. Både bilderna och texten stämmer bra med min uppfatting Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen - Fotosidan

Personligen får jag ångest av att se bilderna och läsa texten. Det var INTE bättre förr.