Hur länge skall man vänta med sex om man är seriös?

I ett par trådar här och på andra ställen har jag fått tipset om att inte ha sex så tidigt och att jag hade kunnat undvika vara med gifta män som jag inte visste var gifta och män som bara vill ligga om jag klarade att hålla på mig/inte var så billig/slutade bete mig som en löpande katthona/hundtik. Jag känner att jag behöver en slags tidslinje att följa, för min egen känsla av när det är passande fungerar inte.

Så nästa gång jag träffar någon, hur länge skall jag vänta med sex och kan jag ge oralsex innan det? och hur länge skall jag då vänta med även det?

Det blir tvärtom mot andra råd jag fått. Är även rädd för en sak jag läst att man förlorar förmågan att knyta an tìll någon med sex om det blir för många olika partners. Att knyta an till någon med sex är min absoluta favoritsak att göra, att då slösa bort det på fel män...och sedan inte kunna med rätt man hade vart horribelt. Jag har redan en väldigt hög alldeles för hög siffra så jag kanske inte har så många chanser kvar? 
Problemet är att jag har eips så det kan kännas väldigt rätt för mig trots att det är för tidigt. Jag misstolkar även mäns känslor och det blir lätt så att jag kan känna som han är den rätte och jag känner att han känner samma, när han inte kanske gör det. Senaste jag träffade var väldigt mycket så, dels ljög han, dels ljög jag för mig själv det kändes väldigt väldigt rätt och  som att vi förstod varandra helt som gjorda för varandra...men i själva verket var han gift inte alls skild och ville bara vänstra.

Så mina egna känslor och förmåga att tolka andras är störda.

Är inte bara ute efter sex. Inte kärlekslöst sex. Oftast är det så att jag inte blir dumpad direkt heller, utan det är några få veckors relation där jag känner att han känner som mig. Kan höra saker som du är underbar, fantastisk, är du ens på riktigt?, jag drömmer men vill inte vakna massor av gulliga grejer där jag liksom höjs till... Jag vet inte vad. Som sedan byts till du är ju störd i huvudet (tack jag vet redan det) eller Ghost eller jag är inte ute efter nåt seriöst, kan vi vara kk? osv. 

Säkert veta att han inte har fru har jag lovat mig själv. Känns integritetskränkande/paranoia att kolla upp någon istället för att lita på vad han säger men jag får komma över det och kolla upp noggrant.

 

Ja, jag håller med. Har väldigt svårt att avgöra det. Men vad är en rimlig säkerhetsmarginal, mätt i antal ggr vi setts eller tid vi känt varandra? 

Ok ett par månader. Låter länge men kan nog vara görbart om ett par månader är 2 och inte mer. Om han tar initiativ innan det kan jag då agera på det? Kan jag agera på olika sätt som liksom..vad skall vi säga? Triggar honom att ta initiativ för att komma runt det?

Om vi börjar ha sex, och är ett par, är jag då fri att initiera hur ofta jag vill eller vilka begränsningar finns där?

Helskotta vad svårt det här är :(

Först vill jag tacka för en lång och tänkvärd text, jag märker att du vill hjälpa mig. 

Men jag håller inte riktigt med om att jämföra det med drogmissbruk, en heroinist vill ju sluta. jag vill inget hellre än att träffa rätt och "missbruka" honom för kärlek, bekräftelse, uppmärksamhet, närhet och sex. När jag har kunnat göra det här och känt mig älskad har jag vart lycklig. Jag vet att jag behöver det. Nån jäkel som kan stå ut med mig och älska mig som dessutom är snäll borde väl finnas? Jag är ju snygg och söt ffs. Snygga tjejer behöver aldrig vara singlar och har det skitlätt läser man överallt, bland annat här, antingen är jag inte så snygg ändå eller så stämmer inte det. Bitter blir jag av att läsa sådant ändå.

Livet bara rullar på och iväg, jag har slösat bort alldeles för mycket på fel män, jag är liksom inte 20 utan 30. jag vill hitta rätt. Jag har inte tid att bli frisk, jag tror inte ens jag kan det...det är kanske åratal av terapi, depression ännu mer tid att slösa bort. Om jag blir frisk så kanske det tar så lång tid att jag är en gammal tant, bara deprimerad och ensam, men fri från eips, whoopsie! Men till vad då? Fri att ensam vänta på döden? Att bli bättre i sin störning vad gör det om man "bara" är normalt deprimerad...spelar som ingen roll då. 

Alltså det värker i hela kroppen av att vilja bli älskad. Jag måste hitta mr.right. 

Ja det hade vart något, en sexbedömare. Som håller tillbaks mig och när det är rätt säger "buss på".En gång bra, 30+ggr (ca orkar inte räkna) dåligt. Fast jag sabbade tyvärr den gången metoden fungerade. Så metoden är inte bra men den kan funka. Jag får hitta en ny strategi där jag väntar mer, håller igen och låtsas att jag har ett liv. 

Jag tänker skriva mer med killen jag skriver med nu innan vi ses, försöka lära känna honom utan att bli kär och göra integritetskränkande research (det tar emot men vill verkligen inte vara med nån vänstrande). Sedan om vi ses hålla igen och inte vara mig själv utan istället vara någon vettig.

Det blir tufft med tre månader. Jag är rädd för ett par grejer med det.

Utan sex kan jag inte gömma hur trist jag är som person. 

Utan sex kan jag inte kompensera för om jag beter mig stört, svartsjukt osv.

Träffar jag någons vänner innan jag känner mig trygg med en man kanske de ser hur störd jag är varnar honom för mig och då har jag ingenting som får honom att gilla mig ändå.

Ok det där lät säkert helsjukt, men sådana rädslor har jag. 

Vilka delar som behövs för en stabil relation? Oj. Alltså... det här kommer bli provocerande.

Att han tycker jag är flera nivåer snyggare än honom och han är så sönderkn***** och lycklig av det att han har överseende med min svartsjuka och hur dum, barnslig, störd och tråkig jag är. 

Att han är så sönderkn***** att han får för sig att jag förtjänar hans kärlek. Att han inte fattar att han är alldeles för bra för mig utan ser sig själv som den som "vunnit" av oss.

Det här med att då få initiera hur mycket jag vill är en väldigt stark morot. Men kanske en dum fråga...vi säger att jag beter mig normalt som råden i tråden. Ses max 2ggr i veckan, neutral mark, träffa hans vänner, (låtsas) ha ett liv, ingen sex. Kan man gå från det till att vara med varandra så ofta/mycket som möjligt (typ all tid som inte är arbetstid) och ha sex 2-3-4 ggr om dagen (behöver inte vara vaginalt att få ge oralt funkar med) eller skall det stegras upp mot det över ytterligare tid?

Påverkas hur länge man borde vänta med sex av att han har barn varannan vecka? Jag tänker att då kommer man inte ses varannan vecka och man behöver ta vara på tiden kan man då initiera sex med honom tidigare och fler gånger/tillfälle?