• Anonym (Voofie)

    Vill separera,men borde jag vänta?

    Vi båda är i 30-årsåldern med ett barn på 1 år.
    Jag har försökt få med sambon till familjeterapin flera gånger,han gick en gång med mig i början och sen har han vägrat eller pratat bort det.

    Jag vill inte ens kyssa min sambo längre,inte ha sex heller.Han går och taffsar på mig trots att jag ber honom sluta och han tjatar om sex,han har till och med blivit riktigt arg för att jag inte vill ha sex.Han har ett hett temperament och har slagit hål i dörren en gång när han blev arg.
    Han pratar ibland på ett nedlåtande sätt till mig,säger t.ex att jag inte klarar av saker.Ser inte min sambo som en snäll och ödmjuk man,utan en man med kontrollbehov som ser sex som en rättighet.Så fort jag kritiserar något får jag höra att jag har PMS..går liksom inte att fortsätta diskutera då ens då det är som att säga att jag är galen.

    Är det för sent när man känner såhär?
    På familjeterapin säger dom att det inte är för sent,men han kommer ju inte ens med mig dit..

  • Svar på tråden Vill separera,men borde jag vänta?
  • Anonym (Voofie)
    Anonym (Lämna) skrev 2023-02-06 10:36:02 följande:

    När du beskriver att 


    Jag tror att relationen är svår att rädda. Svårt att bygga vidare på något om han saknar personlighetsdrag som i mitt tycke är grundläggande för en relation. Nämligen att ens partner är snäll och inte kontrollerande och inte tycker att sex är en rättighet. 
    Har han alltid vart så? Är det något du reflekterade över innan ni skaffade barn? 
    Har han några goda egenskaper?

    Dessutom verkar han inte ha viljan att göra något åt er relation. Så nej, jag tror inte att det går att rädda. Däremot kan ju familjeterapi vara bra ändå eftersom ni behöver ha ett samarbete kring erat barn.
    Han kan ha varit lite så innan vi fick barn,men jag reflekterade inte ens över det då eftersom det var så lite,blev värre under graviditeten.Minns inte ens att jag tänkte på om han var kontrollerande eller inte det liksom flög förbi även om det fanns små tecken på det.

    Han har en del goda egenskaper,omtänksam,köper ofta små presenter,gillar att hitta på saker,osjälvisk i sängen.Men han har en annan sida med,en sida där ilskan eller hans behov av kontroll tar över.
  • Anonym (Voofie)
    Anonym (Lämna) skrev 2023-02-06 11:21:53 följande:
    De goda egenskaperna du beskriver är ju ändå bra och kan vittna om att det kanske finns en bra man därunder. Men kontrollbehovet och aggressionerna MÅSTE han ta tag i genom egen terapi.

    Jag skulle ge ett ultimatum, antingen ta tag i problemen via både familjeterapi och egen terapi annars lämnar du. Och har du redan haft det så här i över ett år är det ju inget att vänta på. Han kan ju inte heller vara nöjd i relationen? 

    Sen är det avgörande att han själv ser att han har problem, annars kommer ingen terapi i världen att fungera.

    Det finns en god människa i honom,men det negativa överskuggar det.


    Jag känner att oavsett så måste jag få iväg honom till terapi,även om jag lämnar honom,vårat barn ska uppfostras och bo med honom.Sen som du säger så kommer det inte fungera om han inte ser sina brister,men att han inte vill boka terapi är för mig ett tecken på att han inser att han beter sig väldigt fel.

    Känner verkligen att jag gjort allt då om vi båda går i terapi.

  • Anonym (Voofie)
    Anonym (Jz) skrev 2023-02-06 12:50:05 följande:

    Sex är ingen rättighet men är ganska grundläggande i en relation. Man kan inte bara inte vilja sex och förvänta sig att saker ska rulla på som vanligt. Så en del av problemet kanske ligger hos dig, om du inte är villig att anstränga dig att komma tillbaka på banan med sexet. That being said, aggresion och förolämpningar är aldrig acceptabla. Samtidigt så har ni ett litet barn, och du nämner bra egenskaper hos din partner, det låter inte helt förstörd enligt mig. Ni har hamnat i en ond spiral av besvikelse och attack/försvar och har börjat avsky varandra. Parterapi är en jättebra ide.

    Gör det klart för din man att ni kommer separera om ni inte går i terapi. Nu har du visst frågat honom om det, men du har kanske inte gjort helt tydligt hur illa det är.


    Man kan fråga sig varför sexlusten försvinner.Om man blir ständigt förminskad,får aggression riktad mot sig?då blir man inte attraherad.


    Problemet är att min sambo inte inser allvaret i hur jag känner även om jag försökt säga det på olika sätt.Känns som att han  kommer endast förstå när vi sitter i varsin bostad.


     

Svar på tråden Vill separera,men borde jag vänta?