Är det ok att bara känna sig blä under graviditeten?

JO man får gnälla som gravid och det är rimligt också eftersom det ofta är skitjobbigt.
Håll ut!

Känner också så. När illamåendet gick över i typ v 15 så började foglossningen.. Är i v 37 så det börjar närma sig slutet för min del. Men har förlossningsrädsla också så jag gråter för att jag är gravid och gråter för att det snart är dags 
Jag hoppas verkligen att man glömmer större delen av det jobbiga när man väl har bebis i famnen 

Det är högst tillåtet att tycka allt är blä som gravid. Jag mådde aldrig bra som gravid. Oron för missfall, migrän, illamående, svullen, näsblod, ont i magomhöljet, ont i benen, svårt att gå, luktöverkänslig, mer o mer saker jag bokstavligen inte kunde göra (som att klippa tånaglarna!), onda sammandragningar, you name it och jag hade det typ. Kort sagt njöt jag nog inte en sekund av att vara gravid. Med andra barnet mådde jag så uselt att jag satt och räknande minuter. 5 minuter färre kvar att vara gravid typ. Höggravid sommaren - 18 var ingen hit.

Ta en dag i taget eller bara en halv om det känns jobbigt. Försök att inte tänka på hur länge det är kvar utan sysselsätt dig med nåt- helst nåt roligt då. 

Ja, från v 30 nåt var det skitjobbigt. Jag räknade som mest till elva olika symptom/obehag som jag hade samtidigt- helt sjukt!

Jag tycker synd om dig TS, men det är jobbet man gör för att få barn bara och tänk så lättad du ska bli när barnet är ute!

Jag hade dragit på mig hur mycket vätska som helst på slutet och kunde bara ha badtofflor på mig, inga andra skor. Det var augusti och jag fick värmeslag och klåda/eksem dagligen och gick 13 dagar över tiden dessutom. 

Tappade 12 kilo (!) veckan barnet kom och gick runt och var glad som ett barn och pekade på mina fötter i tre dar och sa till alla "titta, jag har fotleder igen!!!

Och då var jag ändå normalviktig från början, och blev det igen på 5 månader med gym och promenader. Men det var väldigt drygt att gå ner resterande kilon, så det är bra att försöka hålla i viktuppgången mot slutet.

Jag ångrar lite att jag gick upp så mycket som jag gjorde, men jag var gravid 3 månader före och fick ett MA också precis innan, och mådde så illa i början av båda graviditeterna så jag var tvungen att småäta hela tiden för att kunna jobba.
Så i praktiken var jag gravid 3+ 9.5 månader, med 1 månad paus mellan... 

Det känns som att jag borde orka igenom allt utan gnäll nu när jag är 10 år äldre än jag var sist jag fick barn. Men jag gnäller konstant känns det som. 😖 

Är det bara jag som ibland vill gråta över hur ungen tumlar runt i magen? Särskilt när han får ordentliga sparkar/slag lååångt ner. Det ilar och känns förjävligt.😩

Visst tycker jag att det är mysigt med att vara gravid men inte trodde jag det skulle va så jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag måste ha förträngt allt det träliga när jag väntade mina andra barn. Med yngsta minns jag ingenting om hur jag mådde. Äldsta vet jag att jag var rätt nojig över minsta lilla som gjorde ont. Då var jag höggravid mitt i sommaren och låg som en strandad val i soffan 😂 

Oh, vad jag känner igen den känslan! Jag gick ner 14 kg på en vecka med båda barnen. Första jag gjorde när jag kom hem med andra var att klippa tånaglarna. Med första var det att skippa stödstrumporna. 

Jag känner verkligen igen mig. Väntar mitt andra barn och den här graviditeten har känts sååå lång. Är i v 32 nu. Har mått väldigt illa, har foglossning och en massa andra krämpor och nu är jag sjukskriven pga hotande förtidsbörd. Så samtidigt som jag är sjukt less på att vara gravid vill jag såklart inte att förlossningen ska starta riktigt än. Ser fram emot att bli mamma igen och längtar massor efter att träffa den lille men vägen dit är verkligen inte alltid lätt. 

Det låter ju inte superbra att du låg strandad bara för du var höggravid. du borde ju minnas hur dålig du var på att vara gravid nu när du blev det igen som gammal?