Joakim Lundell har rätt. Varför har folk behov av att hylla sin partner offentligt?

Paret får väl sägas vara nestorer på området. Att han orkar bemöta kritiken, som väl egentligen handlar om att fansen vill ha sitt innehåll, är väl dels bara ett annat sätt att ge fansen sitt innehåll, dels en konsekvens av att paret tycks lida på riktigt av sitt livsval, och jag förstår dem. De var bland de första i Sverige att bli stora och ingen kunde förutse hur det skulle bli att vara tokkänd av egen kraft utan en nepotistisk skyddskrets med hundraåriga anor som backar upp. 

Ja, det är viktigt att göra saker inför andra, eftersom människor är flockdjur. Samtidigt påbjuder flockens hierarki att om fel personer gör saker inför andra ska dessa stötas ut och/eller häcklas.
Pendeln har svängt från fulinfluencers som Jocke och Jonna via fininfluencers som sett det som en väg in i bättre ansedda rum tillbaka till att fulinfluencers är det som blir kvar. Därför beskrivs det beteende som tbh varenda kotte hade ett tag att posta allt, ju mer ju bättre, numera som något motbjudande och anticlassy. Influencers beskrivs inte längre som starka unga kvinnor utan som säljare, vilket har en sämre klang. 
Jag är väldigt fascinerad över hur fort folk "glömmer", eller snarare försöker sopa undan spåren av sina handlingar då de deltog i flockinsta. 

Tack för att du reder ut, självklart sägs mycket, på nätet och utanför, för att det ska se bra ut. Jag undrar hur man känner sig därinne?  Har inte vågat fråga, men det måste vara som att gå bort sig i en labyrint över sin egen självbild. 

Jag tror inte att det är något fel på dig, tvärtom!
Det beror på hur omgivningen beter sig. När jag hade konto i sociala medier så var många av mina "vänner" av sorten som gärna visade upp sig, så jag påverkades av flocken och gjorde detsamma. Jag skäms inte direkt över vad jag gjorde. Jag berättade vad jag såg eller tyckte om det ena eller andra, men jag ångrar majoriteten av mina lajks. De var helt oförtjänta. Barn, lajk. Middag, lajk. Du i soffan på jobbet, lajk. Det var en mycket märklig tid, men det var just som en period man får förstå det. 

Tinkerbell, du talar om något jag förstått att flera än du gjort, rensat bort så att man har sina vänner på sociala medier och inga andra. Om man har ett mindre nätverk är det säkert praktiskt att lägga upp bilder från gemensamma händelser i flödet. Men det blir också ett tryck på att om man väl lägger upp något så "måste" andra kommunicera med en lajk eller en kommentar. Det är inte så att jag vill missunna någon att lägga upp en video det tredje barnets första steg på kontot, men det blir en aning repetetivt även i en mindre krets. Å andra sidan har jag aldrig varit särskilt intresserad av till exempel andra människors semesterbilder vare sig före eller efter sociala medier så det kan vara jag som är den konstiga i sammanhanget. Vad gäller Alla hjärtans dag och inlägg om det måste det vara bland de mest ointressanta inläggen med för andra och bland det viktigaste för de som är förälskade. Glappet i intresse blir för stort. De reaktioner som kommer är nog bland de falskare. 

Vad jag menar med meninglösa lajks är de icke reciproka, att man inte får tillbaka att man ger lajks. 

Men jag lajkar att du ska till jobbet och göra nytta där. 

Din kompis beteende liknar hur jag var, utom att jag inte gav lajks som kändes påtvingade. Inte då. Det är i efterhand jag ångrar dem, och jag ångrar även vänförfrågningar till människor där relationen skulle mått bättre av att stanna i det förflutna. Inte så roligt om det första någon skriver är "Det var längesen...". En tydlig markering om att kontakten känns påtvingad för vederbörande.
Vad som liknar är att jag kände ett obehag om "vänner" varken interagerade eller tog bort mig som vän. Det kändes obehagligt och spöklikt. Jag har för mig att jag bad folk att ta bort mig också. Sedan tog jag bort några "vänner" själv och sedan stängde jag ner kontot. Först saknade jag det, men nu hittar jag det jag behöver via min sambos konto. Det räcker bra. 

Det går naturligtvis inte att alla är inloggade dygnet runt och interagerar med allt och alla. Men om din syster inte hade internet en månad och blev borttagen på grund av det så hade hon väl kunnat förklara det, och så hade de kunnat bli "vänner" igen? Relationen utanför sociala medier kan påverkas av relationen på  sociala medier. Jag hade en väninna som aldrig lajkade andra. Hon var hyggligt underhållande och brukade ha runt 20 tummar på sina inlägg, oftast om sig själv. De var bra, det var inget fel på dem. När hon lite fint berättade om en annan vän som aldrig gillade hennes inlägg längre förstod jag ju att hon undrade över vart jag tagit vägen. Men då hon ignorerade mig på nätet så tappade jag lusten att läsa om hennes små hyss och upptåg. Först var det charmigt, och sedan kändes det väldigt ocharmigt efter ett tag. 

Det var intressant med tankeutbytet kring detta, även om det kom ifrån ämnet. Jag förstår inte riktigt hur de kunnat nå dig för att lägga över dåligt samvete på dig om de inte har hört av sig, men jag känner igen formuleringen kring att inte höra av sig, en vän brukade ofta säga så, att hon inte heller hört av sig, för att liksom urskulda en kontakt som låg på is. Jag tror att det är det normala, för då håller man fortfarande öppet för en återupptagen kontakt. Stäng inte ner konton om de ger dig någonting! Tricket är att ta det för vad det är och se till att inte heller ge andra falska förhoppningar. Jag läste exempelvis om en kvinna som av förklarliga skäl var ledsen över att hon inte fått träffa sin väns nya familj på tre år (!) När hon träffade sin vän som varit uppslukad av sitt nya liv ville vännen ta selfies tillsammans och lägga ut i sociala medier med text som anspelade på att de bägge skulle vara bästisar. Man ska inte tro på allt man ser. 

Om det inte gjorde så mycket var det ändå bäst som skedde? Ja, jag tycker att konton är besvärliga. Man ändrar sig med åren och passar kanske inte längre för varandra, och har inte lust att visa upp sig för varandra. För att inte tala om skärmdumpar och annat som folk kan skicka till varandra. Usch. Jag har skygglapparna på. Tycker nog du också skulle ta bort din "vän", då du inte verkar uppskatta henne, vilket är förståeligt om hon är så pass krävande. Även om jag förstår henne så förstår jag även dig och din syster!