Jag vill inte resa utomlands gravid så nu åker dom utan mig…

Han vill inte åka ensam med barnen så någon måste ju med. 

Jo såklart kul för dem, det känns väl bara fel att jag ska slita och spara för en resa som jag inte ens får ta del av. 

Jo men hade du varit jätteglad för att betala för en resa du inte ska med på? Det var ju tänkt för OSS, jag hade inte gått med på att boka en resa för 50k och även betala för barnens biljetter om det bara var tänkt att dom skulle åka..en sån stor grej är faktiskt främst pappans och mammans ekonomiska skyldighet tycket iaf jag. Jag gjorde det för vi gärna ville åka med dem en sommar och göra dem glada! 

Problemet är väl att när vi bokade resan sa vi båda att om jag blir gravid får vi lösa det och vi tog ju ombokningsskydd för den sakens skull.. grejen är att vi försökt i många år, även ivf har misslyckats och därför trodde vi detta var omöjligt. Självklart vill vi inte abortera ett mirakel heller?. 

Jag lägger inte skuld på barnen, är irriterad på min sambo för att han gör en så stor grej av att flytta fram resan och inte håller det vi egentligen kom överens om. Ärligt talat tror jag barnen tagit det bättre än han målar upp det som.. 

Jag är inte så ledsen för att jag inte kan åka med, det känns väl mest skönt att kunna släppa ångesten för resan som jag haft nu jättelänge. Men att han inte själv ens föreslår att han ska betala merparten själv då? Problemet är väl att han aldrig kunnat betala det själv.. Men han verkar inte ens ha ångest över att han ska låta mig betala när jag inte åker med. 

Jag tänker inte att han ska prioritera mig men jag bär Ju just nu också hans barn, det borde vara viktigt att inte riskera någon skada för det barnet heller. 

Hur menar du pratar med min sambo? Du verkar tycka det var idiotiskt att skaffa barn så då förklara jag varför det blev som det blev och nej man skyddar sig inte när man försökt i flera år OCH kommit överens med den andra parten i graviditeten att OM man blir gravid så löser man det. En gemensam överenskommelse vi hade som jag plötsligt får all skit för. Suck! 

Har inte nämnt min sambos känslor för mig någonstans? Hur har jag pressat han känslomässigt?

Ja för vissa är det ?bara en resa?.  För mig är det en otroligt dyr resa. Är inte själva resan det handlar om utan priset. Inte så att vi kommer kunna åka igen nästa år ?bara?.. Alla har olika ekonomiska förutsättningar, glöm inte det. 

Tack!! 

Vi skulle till Grekland, 17e juni. Han och barnets mamma vill inte att man åker på skoltid. Dom är väldigt noga med det så tidigast vi kan åka är andra veckan sommarlovet då som vi bokat. 

Jag tror inte det skulle va superlätt men ändå bättre än gravid. Egentligen tycker jag väl det bästa är om dom bara åker nu men hade önskat att han tog lite större ekonomiskt ansvar för resan då. Men problemet är ju dels att vi har delad ekonomi och då skulle han behöva plocka ut massa pengar från spar och vill inte sätta han i den sitsen heller.. nä vet inte ärligt talat Jag är väl bara ledsen för att det blev som det blev. Men överreagerar säkert pga gravidhormoner

Tack för ett fint svar med både tips och förståelse för både min och hans situation! 

Det vi bestämde var att om jag mot förmodan blir gravid så får vi se hur nära inpå det blir och hur det känns. Nu har jag landat i att jag är för rädd för att åka och han tycker väl själv det är på gränsen. Problemet är att när jag tagit upp om min ångest inför resan så har han sagt saker som ?Gud vad otaggad du låter på resan? så jag fått försvara mig. Det känns som att han tycker och tror att jag inte VILL åka. Det var jag som pusha på att boka resan och att vi skulle hinna spara osv. Så jag ville verkligen, men nu är jag gravid och har någon annan än mig själv o tänka på, plus att vi kan få stora ekonomiska svårigheter om jag väljer att åka och förlossningen skulle starta på bortaplan. Det verkar han liksom inte ens tänka på för han är blind av tanken på att barnen ska bli så ledsna.. 

Jag kände att antingen så kommer jag få höra att jag sabba resan och krossade barnens hjärta osv eller så pushar jag att dom ska åka själv. Att jag valde att säga att jag tycker dom ska åka och ta med farfar är ju för att jag vill vara snäll. Och av dom anledningar som du sa, inte skapa tjafs, bibehållen god relation och det bästa för flest personer i sammanhanget. Jag är nog mest bitter över att det inte direkt var något som han verkar se som storsiny av mig och uppskatta. Hade det varit tvärtom hade Jag känt ?Gud vad stort av henne att göra såhär? och vilja ge något tillbaka kanske säga att vi åker på spa du och jag veckan efter.. men kändes som att då var han nöjd och fick som han ville men jag förväntades snarare göra så? 

Jag tror han tänker mest på att så länge barnen inte blir ledsna så är de lugnt. Han tänker ibland inte på att jag inte är deras biologiska förälder och inte kan förväntas känna och agera precis som en bioförälder.

Nej men typ dåligt samvete för att jag ?strular? till det. Men han själv erkände ju att det inte kändes bra att jag skulle flyga enligt han heller? Men han är väldigt ego just nu tycker jag. Han får en vecka på lyxhotell i Grekland. Hade jag varit han hade jag tagit från mitt egna spar till resten av resan. Nu berätta han iaf att pappan tackat ja (såklart). Så dom ska åka. Jag skrev väl lite som en pik att vad bra då hoppas han känner sig lugn nu och att vi får ta igen min förlust en annan gång. Då svara han ?ja det får vi göra?.

Usch känns inte ens som att han menar det. Och jag känner väl att jag inte kommer vilja betala för resor till bonusbarnen i framtiden eftersom det kan bli såhär. Han får nog be deras biomamma om pengar till det då 

Jag har varit ärlig o sagt hur jag känner. Gråtit och mått skit. Men då blir det tjafs/jag börjar tjafsa enligt han.

Då blir jag oärlig mot mig själv istället, går med på sånt jag inte alls står vid egentligen. Borde va mest arg på mig själv. Han är superglad nu och tror att allt är löst. Så pallar verkligen inte bråka mer. Men detta kommer gnaga mig. Vill dock att han ska inse det själv? Att behöva påpeka igen hur jag känner känns onödigt .. han borde veta mycket väl att han själv  a l d r i g  hade accepterat tvärtom. Nä usch? vårat förhållande fick en rejäl törn av detta, och han förstår det inte ens

Jag hade väl hoppats på att han åtminstone visat tecken på att vilja kompensera. 

Hur menar du med förhandla kring mammaledigheten? Han blir ju lika drabbad som jag av den smällen. Han driver eget så kommer va tufft under föräldraledigheten då jag har högst och stabilast inkomst just nu