1,5-åring som inte pratar?

10 ord är vi inte alls på att säga, kanske att förstå.

Och jag pratar nonstop med barnet känns det som. Sjunger, vi kör pekböcker och övar med bilder, har hittepåkonversationer, pratar om allt jag gör och pekar på det jag pratar om samtidigt, läser samma små sagoböcker om och om igen. Har aldrig pratat så mycket om dagarna.

Tack. Jag sjunger väldigt mycket för barnet, gjort sen hen var färsk. Har alltid flera peka och titta böcker framme och några med kortare texter på rim - jag ser böcker som jätteviktiga.

Gör precis som du säger med orden - om barnet uppenbart pekar på en boll men säger något helt annat säger jag tydligt att Ah, leka med BOLL? Tex.

Ska tänka ännu mer på korta meningar, bra tips!

Jag har två barn som inte sa så mkt i ditt barns ålder. Visade sig sen vara språkstörning. Den ena hade även vätska bakom trumhinnan och fick rör, hörde nästan inge ting pga av det  

oavsett är ditt barn så litet så man gör inget annat än att kontrollera hörseln. Ibland beror det på vätska bakom trumhinnan som kan hindra språkutvecklingen. 

men kolla hörseln, sen avvakta, alltid bra med tecken som stöd oavsett :)

Jag var helt förstörd av att min son inte pratade något alls och tyckte det var väldigt jobbigt när alla sa : det kommer snart, stressa inte. Jag förstår deras välmening men tyckte endå det var jobbigt. 

men min son började prata när han var nästan 3 år, idag är han 3 och halvt och det kan vara svårt för andra människor att förstå honom ibland men vi förstår honom och han pratar mycket idag. Han har ett väldigt stort ordförråd, vi berättade vad ALLT hette i affären tex. 

Våra barn sade bara enstaka ord när de var 18 mån. Då hade de ändå gått i förskola sen de var 15 mån.

I övrigt var det mycket babbel och en del egna ord. När de fyllde 2 sade de många riktiga ord, men hade fortfarande svårt att sätta ihop dem. Först runt 3 års ålder pratade de i längre meningar, dottern något före sonen.

Vi såg aldrig det som onormalt.

De första åren är det viktigare att barnen förstår vad man säger, än hur mycket de själva pratar. Talet kommer ofta senare. Vi fick höra att om barnet inte pratar alls eller nästan inte alls vid 3 års ålder, då bör man kolla upp det. Innan kan man ta det lugnt så länge barnet förstår samt kommunicerar på andra sätt.

Jag tycker att du ska ta det lugnt TS. Ditt barn är bara 18 mån.

Det viktigaste är att barnet börjar förstå. Det skriver du att barnet gör.

Vi pratade, sjöng och läste mycket för våra barn, men inte hela tiden. Ditt barns tal kommer utan att du behöver bli hes .

Glöm inte heller att det tar olika lång tid för olika barn. Stressa inte. Strunta i vad omgivningen tycker. Det är vanligt att talet kommer senare. En del barn säger många ord när de är 18 mån, men många gör det inte. Som du ser i tråden finns det helt friska barn, med normalt intellekt, som inte börjar prata ordentligt förrän vid 3 års ålder. 

Ja, nu skrev jag tipsen för att du frågade. Men man kan absolut bli matt ibland också. Läsa och prata med barnet är såklart standardtips och är såklart bra för språkutvecklingen. Men sena barn behöver absolut inte bero på att man låter bli att prata med sitt barn eller inte försöker... 

TS - vill fråga hur är ditt barn i övrigt? 

Finmotoriskt? Fysiskt aktiv med springa/gå/röra sig? För att ta ett par exempel.

Jag pratade själv tidigt och min mamma umgicks med grannen en del som hade ett barn som var en vecka yngre än mig. Den mamman var så orolig för sitt barn som inte pratade. 

Mamma konstaterade att det var ju inte så konstigt - det barnet sprang ju omkring hela tiden och hade fullt fokus på sin fysiska utveckling. Jag satt ju still på golvet som en annan bebisbudda och babblade. Jag hade ju fokus på att lära mig prata. Tids nog började jag röra mig mer och lärde mig gå och springa och det andra barnet kom igång med snacket rejält. 

Haft flera sådana barn inom förskolan. Duktiga på motorik och/eller det fysiska.  Helt plötsligt en dag så bara dräller det ur ord ur det lilla barnet. Många gånger är det "ordsamlarbarn" som går från typ noll ord tll mer eller mindre fullständiga meningar. 

Har en släkting som började prata som treåring först. Han har numera högskoleutbildning, jobb, sambo och bostadsrätt.

Ja då så! Då kommer ditt barn börjar prata i sin tid, oroa dig inte. Det är helt olika hur och när barn börjar prata och dessutom har det inget sammanhang med hur deras språkkunskaper ser ut senare. Precis som åldern ett barn började gå inte har något att göra med hur grovmotoriken utvecklar sig senare. Det är inte "ju tidigare, desto bättre".
Dessutom: de som påstår att sina barn pratade väldig tidig bör man inte ta på så mycket allvar, för de flesta av dem barnen babblade precis som alla andra, men deras föräldrar interpreterade det som ord. Då blir "mamamamamamamamamama" som alla barn gör någon gång till "Min bebis sa mamma! Hon kan prata, hon är ett geni!"