Tycker det är synd om dem som inte bejakar förälskelsen, passionen och kärleken. Det är kittet som håller ihop relationer.
Yttre attraktion, sex är flyktiga storheter som inte ger någon stadig grund för långvariga förhållanden.
Jag blev förälskad i ett utseende en gång. Då var jag fjorton år gammal och min hjärna var långt ifrån färdigutvecklad. Med de orden vill jag inte säga att alla som går efter utseendet har outvecklade hjärnor, men så var det för mig. När jag lärde känna killen insåg jag att han hade en ful insida, som överskuggade utsidan och förändrade hans utseende totalt. Efter det har jag aldrig blivit kär i ett utseende igen. Utseendets betydelse bleknade bort och kvar fanns bara insidor. Då började sökandet efter den rätta. Jag letar efter en mussla med en vacker pärla inuti. Det räcker om jag hittar en enda pärla, så har sökandet varit värt det. Vad är ens ett utseende? Ruttnande kött på en dödskalle 💀 Det är ingenting att samla på. Men en pärlas skönhet bleknar inte bort 🦪