När man inte har råd att åka på semester

Läste denna artikel i Expressen.

www.expressen.se/amelia/premium/jag-ar-sa-ledsen-for-att--mina-barn-inte-far-resa/
Vi har väl alla olika förutsättningar och kanske framförallt har vi olika värderingar.

Kan ändå tycka synd om barn vars föräldrar aldrig har råd att åka på semester, eller kanske göra så mycket aktiviteter i överhuvudtaget. 

Vi har inte heller rest på sportlovet. Dottern i nedre tonåren känner det som jobbigt när andra barn lägger upp bilder på sociala media osv från resor till alperna, fjällen, men även varmare resmål. 

Jobbigt när barnen kommer tillbaks till skolan efter lov och andra barn frågar vad barnet gjort på "semestern". Det förutsätts på något vis att man tar semester när det är lov. 

På frågan som kommer känns det jobbigt för barnet att svara "ingenting". Jag förstår det. 

Läste lite kommentarer på facebook om denna artikel i Expressen och den är fylld av nedlåtande kommentarer gentemot mamman av typen; "Var glad att du har mat på bordet". "När jag var barn åkte vi aldrig på semester" . 

"Folk är så bortskämda" "Livet är inte rättvist". "hon borde sparat mer när räntan var låg". Visst, det är ju fritt att tycka så, men det hjälper ju inte henne och framallt hjälper det inte hennes barn.

Hur ska det hanteras? Vad säger man till sitt barn?

Fast det där kanske varierar lite var man bor och så? Jag tror verkligen att det finns skolor där i princip "ALLA" reser bort på loven. 

Annars håller jag nog med dig att det kanske är bra att säga som det är, om det nu är så. 

Vi har inte heller rest. Dels har vi båda behövt jobba (arbetstopp), sen tycker jag personligen inte att det är speciellt kul att resa till fjällen och definitivt inte värt vad det kostar. Fast barnen kan ju och tycker säkert annorlunda. De jämför sig med andra barn. 

Du menar att man då har gjort fel skolval? Låter det inte lite drastiskt att byta skola för att man inte reser på loven?

Den tanken har jag faktiskt aldrig tänkt själv. Men kanske har du rätt? Lika barn leka bäst som man brukar säga?