När man inte har råd att åka på semester

Ja, vad säger man till sitt barn? Det är en reell ekonomisk skillnad hon ställs inför. Många som upplever den som barn använder den som drivkraft för att se till att de tjänar bättre än sina föräldrar som vuxna.

Jag vet inte vad du ska säga. 

Du verkar finnas där och vara inlyssnande gentemot hennes värld. Det räcker långt. Och om du själv inte känner dig gnällig så kanske det påverkar henne på sikt så att hon inte ärver avundsjuka gentemot dem med bättre ekonomiska resurser. 

Vad är det för skola de personerna går på undrar jag?
Jag gick i ett fint område men alla åkte inte på semester varje lov, en del åkte inte aldrig på något och det var inget fel med det. 
En tjej hade en pappa som tjänade ganska mycket, men han la alla pengar på boende och fler barn så de åkte utomlands en gång på 10 år. En kille bodde med sin ensamstående mamma och åkte också bara bort en gång på 10 år (fast mamman åkte utomlands själv vissa år). En annan tjej med många syskon och två föräldrar som levde på bidrag åkte utomlands varje sommar. Jag själv åkte också varje sommar bort en vecka men annars gjorde jag ingenting. 

Fast, bara för att man inte gjort en resa under lov/semester betyder inte det att man inte gjort någonting alls.
Märklig inställning, tycker jag, att resor på något sätt skulle vara finare eller bättre än att åka skridskor på den lokala sjön eller att umgås med familjen.

Alla gillar liksom inte att resa, folk är olika, och det kanske är trist om man som barn skulle vilja resa, men att ens föräldrar inte har intresse i det eller helt enkelt inte har råd. Jag kan förstå att som barn, eller främst tonåring, kan man vara ganska känslig för det här med att vara som 'alla andra' och att det därför kan kännas jobbigt att inte resa om 'alla andra' reser, men det är knappast ett tecken på utsatthet eller bristande omsorg att inte åka på dyra resor under barnens uppväxt.

Hur man hanterar det? Ja, man säger som det är till barnen. Att man inte har råd, att man inte gillar att åka skidor, att man vill tänka på klimatet, eller vilken anledning man nu har. Sedan kan man passa på att prata med tonåringen om saker som grupptryck, att passa in, hur det är att inte vara som 'alla andra'. Att ens värde inte har det minsta att göra med hur man spenderar sin semester, med märkeskläder eller eller andra statusprylar, och att de som tror detta kanske inte är trevliga vänner i det långa loppet.

Jag minns mina första märkesjeans och hur perfekt de satt. 
Jag minns min första resa till solen utomlands, äntligen!
Jag minns att de som fick mest uppmärksamhet i skolan fick det på grund av utseende, kläder och sina semesterresor.
Sedan jag kom till Familjeliv och började skriva i trådar om klass har jag blivit kallad nyanser av offerkofta fler gånger än jag kan räkna till. Den här tråden är annorlunda, och det gör att jag misstänker att människor tänker väldigt olika om status beroende på sammanhang?

Att gnälla över att man inte har råd med semester varje lov är fruktansvärt bortskämt det är ingen mänsklig rättighet att resa. Valet står inte mellan att åka till Alperna eller göra ingenting det finns mycket som är gratis biblioteket brukar ordna aktiviteter, man kan gå till lekparken, bygga snögubbar om det är snö, åka pulka mm 

Att resa och bredda sina upplevelser är en del av uppfostran och uppväxten
tycker jag.

Samma sak att se olika delar av Sverige, att vara i fjällen, att
ha provat på slalom osv. Det är sånt som jag tycker är viktigt att mina barn
ska ha gjort. Jag vill ta med dem till London när de är stora nog att
uppskatta det, vi har vandrat i fjällen, bilat runt i olika delar av Sverige
osv. Att aldrig ha gjort eller sett någonting blir ju en begränsning.

Det är ju väldigt tragiskt att läsa om föräldrar som inte kan komma på en enda sak man kan göra på lovet för att man inte har råd att åka till fjällen en vecka. När blev föräldrar så handlingsförlamade och lata. Nej det är inte synd om barn som inte var i fjällen på sportlovet. Jag kan komma på tusen saker att göra på lovet som inte kostar i närheten så mycket som en vecka i fjällen. Dessutom mår många barn och unga bra av att någon gång bara få vara hemma, ta sovmorgon och bara göra vad man vill. Läsa, se en film, träffa en kompis. Utflykter på närmre håll går också att hitta, som inte kostar alls lika mycket. Varför måste barnet göra ingenting för att man inte kunde åka till fjällen. Själv har jag jobbat halva lovet för fick inte ledigt. Barnet har varit med kompisens familj på lekland och akvarie och simhall, sen var vi på bio, hälsade på mormor och morfar och åkte till ett museum med guidning för barn och experimentverkstad. Övrig tid var hon på fritids som hade massa kul aktiviteter och en utflykt. Jag tycker inte synd om mitt barn och inte om mig själv heller och förstår inte varför det skulle vara det. 

Men resa till fjällen kan man också göra på sommaren. Vi har varit i Åre och vandrat upp på Åreskutan, vandrat i Vemdalsfjällen osv. Det är stora upplevelser att se fjällvärlden och inte ens hälften av kostnaderna mot en skidresa på sportlovet. 

I min familj är vi ekonomiska dessutom har vi tur som har jobb och billigt boende.
så när vi åker till fjällen kan våra ungdomar ta med en kompis.
Kostnaden för en extra unge är liftkort och ev skidor, detta upplever jag att flera föräldrar lättat betalat för alla andra älskar inte att resa.
Allt handlar inte om pengar utan om vad man prioriterar.