Inlägg från: Fröken Allvar |Visa alla inlägg
  • Fröken Allvar

    När man inte har råd att åka på semester

    Ja, vad säger man till sitt barn? Det är en reell ekonomisk skillnad hon ställs inför. Många som upplever den som barn använder den som drivkraft för att se till att de tjänar bättre än sina föräldrar som vuxna.

    Jag vet inte vad du ska säga. 

    Du verkar finnas där och vara inlyssnande gentemot hennes värld. Det räcker långt. Och om du själv inte känner dig gnällig så kanske det påverkar henne på sikt så att hon inte ärver avundsjuka gentemot dem med bättre ekonomiska resurser. 

  • Fröken Allvar
    Challenger skrev 2023-03-05 10:39:56 följande:
    Lite intressant det där du nämner. Funderar på det där med skillnaden mellan drivkraft och avundsjuka. Det ena anses bra, det andra dåligt, eller till och med fult. 

    Själv är jag nog så tråkigt att jag ofta känner avsaknad av både drivkraft och avundsjuka. Har ingen större drivkraft att resa runt en himla massa och känner därför ingen direkt avundsjuka mot de som gör så. Fast det kanske är en annan diskussion?

    När vi ändå reser eller hittar på saker är det till 100% för barnens skull. För att de ska få göra något som DE tycker är roligt. Det är vad jag/vi lever på. Handlar som sagt lite om värderingar också. Alla som inte reser gör det inte enbart för att man inte skulle ha råd. Däremot tror jag ofta att det tolkas så i omgivningens ögon. Det är helt enkelt status att resa och det har barnen snappat upp så väl. Mitt i klimatkris och allt..  
    Jag kan bara hålla med. Är det skillnad på drivkraft och avundsjuka? Det tror jag. Avundsjuka utan drivkraft är destruktivt, medan avundsjukan mycket väl kan vara orsaken till att någon utvecklar en viss drivkraft. 
  • Fröken Allvar
    Embla twopointoh skrev 2023-03-05 11:10:28 följande:
    För mig är avundsjuka enbart negativt. Avundsjuka betyder per definition att  missunna någon annan något (avund=> av-unna). Man kan alltså vilja till exempel kunna resa lika mycket som ens kompis X, utan att man för den skull missunnar X att resa. Avund är, precis som bitterhet, något som äter upp en inifrån och som kan försvåra eller förstöra relationer. En drivkraft som härleds ur ren avundsjuka ger alltså mer problem än fördelar.
    Jag kan bara hålla med, och jag tror att det är därför det är populärt att ange avundsjuka som skälet att kritisera till exempel RUT, ROT och elsubventionernas utformning. På så sätt underminerar man kritiken genom att mena att det enda skälet till att man är kritisk till de subventioner av livsföring som gynnar oss i medelklassen är att man själv inte åtnjuter dem. 

    Angående avund som drivkraft:

    Senast idag läste jag att han som har Dialogiskt hade avunden som drivkraft när han tog sig framåt i tillvaron. Idag utnyttjar han sitt kontaktnät i den kriminella världen för att kunna skapa innehåll som torde göra journalister i gammelmedia gröna av avund? Ändå säger han sig se att det verkar så varmt och mysigt att vara en del av gammelmedia.

    www.svd.se/a/WRkXLd/victor-de-almeida-om-dialogiskt-polariseringen-pagar-i-min-studio
  • Fröken Allvar
    Challenger skrev 2023-03-05 11:17:48 följande:
    Jag håller med till 100% och det är också ungefär så vi har gjort under detta lov.

    Svårigheten är väl hur man förmedlar det hela och kanske framförallt hur det tolkas av barn i yngre tonåren. Det är en sak att höra det, en annan sak att acceptera det som barn/tonåring. 

    Jag tycker alltså inte ett dugg synd om mig själv, då jag inte reser för att jag inte kan, utan för att jag inte vill. Däremot kan jag tycka mer synd om mitt barn som vill, men som då indirekt inte får pga mig. Kan även tycka synd om föräldrar som vill, men som inte kan liksom deras barn. Sedan dessa ständiga jämförelser med andra och jämförelser, uppladdande av bilder på sociala media osv. Dvs, det helt meningslösa skrytet eller vad man ska kalla det för. Ungefär som att det egentliga syftet inte är resan i sig, utan att man vill väcka folks avund på något vis. Köpa sig status helt enkelt. Jag tycker det känns så larvigt.Skrattande

    Sen är det ju inte bara barn som håller på så, utan även vuxna. Väx upp tänker jag bara när jag ser sådant!  
    Ja, och det blir ju svårt för dottern att växa upp i förtid så länge statusskillnaden mellan den som reser och den som inte gör det påverkar hennes vardag. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Lina) skrev 2023-03-05 12:07:48 följande:

    Alternativen behöver ju inte vara resa till fjällen eller utomlands och att göra "ingenting". Det finns ju mycket man kan göra. Hälsa på släktingar, besöka museer, åka skridskor, åka till simhallen, lovaktiviteter som många kommuner arrangerar, sportevenemang, på på spa, bio. Allt behöver inte kosta massa pengar och även om barnen går på fritids kanske man kan ta något än dag ledig eller göra saker efter fritids så de känner att det är något extra. Har svårt för offermentalitet när man faktiskt inte måste vara ett offer. De flesta barn reser inte utomlands VARJE lov så det finns alltid barn som är hemma. Det är fullständigt normalt och det kan bara vara folk i övre medelklass som tycker "synd" om barn som får vara hemma ett sportlov. Är man ensamstående så är det tyvärr en verklighet, du kommer inte ha råd med samma saker men man får göra det bästa av det. 


    Jag gissar att det är bekvämare att resa där det finns andra som håller i aktiviteter för barnen än att organisera dem.
    Tonåringar, särskilt inte flickor, är sällan sugna på simhallen med mamma och pappa. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (ingen resa) skrev 2023-03-05 12:59:12 följande:

    Här blir det inga resor. Vi har inte råd. Vi gör sällan något alls på loven, faktiskt. Mycket av det där andra kostar också pengar vi inte har. Inte allt, så klart, men en del av det är otillgängligt av andra orsaker. Men jag håller på att spara till en resa, ett par gånger under barndomen ska de väl få resa någonstans. Pga inflationen har de planerna försenats. Kanske om 2-3 år.

    Men jag missunnar inte någon annan en resa. Ser jag någon av mina vänner eller barnens klasskamrater på insta när de rest någonstans blir jag glad för dem. 


    Då jag antar att dina barn är införstådda med situationen borde du ha en del bra tips till TS. 
  • Fröken Allvar

    Jag minns mina första märkesjeans och hur perfekt de satt. 
    Jag minns min första resa till solen utomlands, äntligen!
    Jag minns att de som fick mest uppmärksamhet i skolan fick det på grund av utseende, kläder och sina semesterresor.
    Sedan jag kom till Familjeliv och började skriva i trådar om klass har jag blivit kallad nyanser av offerkofta fler gånger än jag kan räkna till. Den här tråden är annorlunda, och det gör att jag misstänker att människor tänker väldigt olika om status beroende på sammanhang?

  • Fröken Allvar
    Anonym (ingen resa) skrev 2023-03-05 18:07:01 följande:
    Varför skulle jag ha det? Vi gör ju ingenting, skrev jag ju. Ok, förra sommaren byggde vi koja under altanen. Det gjorde vi faktiskt.
    Jag menar att eftersom ni inte gör någonting och ändå har det bra, så måste ni ju ha en god vibb i familjen som du som förälder är med och skapar. 
  • Fröken Allvar
    Challenger skrev 2023-03-05 20:05:10 följande:
    Bra inlägg av dig tycker jag! 
    Själv har jag och frun det rätt bra. Det går ingen nöd på oss. Det är mest viljan som saknas vad gäller flitigt resande. Växte upp med en ensamstående mor och nöden var garanterat större där. Inte så att vi fick gå hungriga, men några dyra semesterresor var det inte tal om. 

    Jag tror absolut att tonåringar värdesätter vissa saker högre än andra. Jag minns själv att det var viktigt att ha rätt märke på jeans och vissa kläder. Växte upp på 80-talet och andra jeansmärken än Levis var otänkbart. Andra märken än adidas på trängsoverallbyxorna gick förstås inte heller. Där tror jag det ändrats en del.  Var väl kanske ingen big issue på den tiden visserligen att få de där grejerna. Var väl närmast en skoluniform på den tiden. 

    Jag tror inte kläderna är lika enkelriktade idag som de var då. H&M duger på ett sätt som det inte gjorde då. Klädstilarna är mer varierande idag än då. Däremot har väl sociala media klivit in på ett annat sätt idag. Jag tror det är viktigt att kunna visa upp en flashig fritid på något vis. Det problemet fanns ju inte på 80-talet. 
    Nej, den flashiga fritiden har ju inte alla. Man måste kanske känna själv hur det är att sitta och titta in i en hypnotiserande brasa och annat som kostar mindre men skapar närhet. Jag hoppas och tror att du har närhet till ditt barn? 
  • Fröken Allvar

    Om familjen påverkas så att det blir ett ekonomiskt "fall" så behöver föräldrarna äga situationen, tänker jag. Det är väl inte helt lätt om man själv kämpar med en känsla av orättvisa i att pengarna räcker till mindre, men det är ändå det som hjälper barnen och ungdomarna. Att mamma och/eller pappa står för en känsla av stabilitet och att man överlever. Folk har väl inte landat i att de har sämre ekonomi än. Det gick så fort. 

  • Fröken Allvar
    Challenger skrev 2023-03-06 15:16:42 följande:
    Ja, någonting borde man förstås kunna hitta på. Mycket av det du föreslår tror jag dock bara uppskattas av lite yngre barn. För en 12-15 åring är det kanske inte jätteroligt att hänga på ett lekland, eller leka på en experimentverkstad?

    Tror det finns en förväntansbild hos många att det måste hända saker på loven. Att bara ligga i sängen och slappa, se en film osv, ses som lite fattigt och att man saknar ambitioner. 
    Vänta bara tills en kritisk massa av befolkningen inte längre har råd. Då börjar de snart lyfta fram fördelarna med att "sakna ambitioner" . Men då kanske din tjej är stor? Var öppen med henne och resonera kring vad som är möjligt att göra med nuvarande budget?
  • Fröken Allvar
    Challenger skrev 2023-03-06 16:00:37 följande:
    Ja, ungefär som att folk kan demonstrera i Friday for Future. Protestera mot klimatförändringarna (som om det hjälper), för att nästa helg sätta sig på ett flyg till Thailand tor... , bara en sådan resa kostar lika mycket Co2 som ett helt års bilkörning för en normalbilist som kör 1500 mil per år. 
    Jag tror inte att folk gör riktigt så, men det jag menade är att tongivande grupper som måste dra ner på något i sin ingrupp stärker varandra i de nya förutsättningarna. Så om man inte har råd att göra aktiviteter kallar man sitt liv enkelt och avskalat, för att ta ett exempel. 

    Hur har det gått med dottern? Något nytt? 
  • Fröken Allvar
    Challenger skrev 2023-03-06 19:07:33 följande:
    Lite som Räven och Rönnbären? Ja, så kan jag faktiskt tänka mig att en del reagerar och agerar.

    Vad tänkte du på rörande min dotter? 
    Har jag missuppfattat att du vill ha råd om hur du ska tala om ekonomins begränsningar med henne i denna tråd?
    Jag uppfattade det så, därav min undran. 
Svar på tråden När man inte har råd att åka på semester