Orolig för min dotters framtid...
Jag är genuint orolig för min dotters framtid. Hon tar studenten nu till sommaren, och har jobb fixat efter studenten, då hon börjar arbeta heltid på sitt nuvarande extrajobb. Så långt allt väl. Men blir genuint orolig över vilka yrken hon funderar på i framtiden. Dessa yrken har hon pratat om:
-Lärare
-Sjuksköterska
-Barnmorska
-Psykolog
-Socionom
Mina åsikter kring detta är;
Lärare: För helvete, bli något annat. Kommer inte orka arbeta 1 år innan ev sjukskrivning. Riktigt trash-yrke.
Sjuksköterska och barnmorska: Se "lärare", samma tankar där, bortsett från att det inte är ett trash-yrke.
Psykolog/socionom: Rädd för att hon ska bli deprimerad och må dåligt själv.
Yrken jag föreslagit skulle passa henne bättre är exempelvis jurist eller något område som har med ekonomi att göra eller någon form av ingenjör. Men det vet hon inte om hon är så sugen på. Samtidigt är det min mardröm om hon blir något av yrkena hon själv drömmer/pratar om.
Om vi bara bortser från vilka yrken som innebär status, så finns det ju också ett värde i att ha ett yrke man kan bli bra på. Så ingenjör till exempel, kräver en del fallenhet för matematik, annars blir man en dålig ingenjör med en förmodligen usel karriär. Samma sak med jurist, och ekonom, utan fallenhet för yrket kommer man att vara dålig och då inte få karriären du tycker att din dotter ska ha.
Och på de yrken som din dotter funderar över så låter hon mer som en person som gillar människor, och som är intresserad av relationer (kanske för att hon har en mardrömsmamma som tvingat henne att fundera över varför människor är som de är). Och då är ju yrken som ingenjör och ekonom helt fel och illapassande. Om du dessutom tror att hon inte ens kommer att orka arbeta ett år utan att bli sjukskriven, hur ska hon orka med en sån karriär som du förväntar dig?
Sen är det den där aspekten av vem ens liv är till för. Är din dotters liv till för att tillgodose dina drömmar och behov - ja, då måste hon naturligtvis ha den karriär som du kräver. Om hon däremot finns till för sin egen skull och ska leva sitt eget liv som vuxen, ja, då kan det ju vara rimligt att hon även får välja yrke utifrån sina egna drömmar och behov.
Om du fortsätter på din inslagna väg att tycka att hon ska leva sitt liv för din skull, så kan du nog vara lugn för att hon en dag bryter kontakten med dig helt. I synnerhet om hon börjar läsa till psykolog och kommer fram till att du är narcissisist och att de bästa sättet att hantera sådana är att undvika dem.