JÄVLA OBEKVÄMT?!

Jag förstår poängen,  troligtvis landar detta i ingenting alls.
Resan tar 2h enkeltur, alternativet att jag åker själv finns inte för tillfället då vårt gemensamma är mammigt.
När vi åker i dagsläget så stannar vi på vägen och det blir en mysig resa innan vi är framme för att hämta syskonen.
Tack för allas svar alltid skönt att höra hur andra resonerar.

Det är dina barn och ditt ex. Om du vill fika med dem så gör du det. Varför skulle din man behöva vara med?

Jag har nämnt ovan hur jag resonerar, det är MIN värdering och vad jag anser vara rätt.
Självklart tycker inte alla likadant, men den frågan är besvarad utifrån hur jag ser på saken.

Du får väl fundera på vad som är viktigast, önskan om att umgås med exet och era gemensamma barn mot att ha en trevlig utflykt på vägen dit. Jag ser inte att du behöver välja.  du kan göra både och. Dvs om du tycker det är viktigt att ni umgås.

Men jag anar att det handlar om din man, att han inte vill och då tänker du inte göra det. 

Precis!! 

Ja helt rätt, jag ser ingen anledning till att hamna i konflikt med honom pga detta.

Men jag är besviken, han lever inte upp till det han en gång påstått att han kommer göra.
I hela situationen känner jag mig otroligt splittrad.
Svärfamiljen bryr sig om sitt biologiska barnbarn extremt mycket vilket blir en stor kontrast för mig då jag har 2 barn till som bor hos oss 90% av tiden.
Resultatet är att jag undviker dom och träffar dom enbart när dom är hos sin pappa, även när vi träffas tycker jag dom är konstiga och undviker mig så jag vill inte ens träffa dom om min man accepterar att hans kärnfamilj är sånna mot mig.

Jag har valt bort kontakten med ex svärmor som var väldigt fin pga min make inte ska känna sig obekväm, han menade på att hans mamma kommer finnas där för oss alla vilket inte stämmer.
Vad har han gjort åt det? Ingenting alls utan istället ska han påpeka om någon i hans familj pratar med mig och hur trevliga dom är men att det sker 3 gånger av 10 är ingenting som ska nämnas. Att dom dessutom lindar in samtalet i att såra mig det är inte heller något som är värt att nämna.

Känner nog att hela grejen med ordet obekväm bara kan användas och ska respekteras när de gäller honom med jag ska tvinga mig in i en gemenskap med svärfamiljen för hans skull.

Är detta "vanligt" i situationer där barn finns med från andra partners, är det en typiskt svärfamiljskonflikt i denna nya konstelation?
Jag tycker det är löjligt och under flera års tid har jag accepterat att jag inte har en svärfamilj för det är så jag känner när det gäller dom.
Trots försök att involvera, bjuda in på fika någon gång så är det tydligt att om inbjudan inte sker av min man så bryr dom sig inte om att varken säga ja eller nej till min inbjudan.
Till en början trodde min man det är jag som är otydlig när jag bjuder in dom så efter att ha gjort det flera gånger framför honom så har han landat i att det bästa är att jag slutar bjuda in dom.

Min känsla är att det hela tiden är jag som ska anpassa mig men han eller hans kärnfamilj ska inte besvära sig med det för då är det obekvämt och för mycket begärt.
Kan tillägga att sättet smög sig fram när vi fick vårt gemensamma barn därav min reaktion, dom förändrades över en natt kändes det som.

Kanske otydligt inlägg som inte känns direkt anknutet till vad allt handlar om men min besvikelse i min mans reaktion grundar sig i att jag anpassat mig utifrån hans önskemål och hanterat direkta påhopp och dåligt bemötande från hans kärnfamilj dramatikfritt.
När det gäller mig och min syn på fikat med exman/fru och barn då är det hela obekvämt men jag får inte ihop det för ingen skapar en dålig stämning utan de stunder vi möt är en rätt trevlig paus från vardagen med hans familj och deras synpunkter jämt och ständigt 

Du ska kanske lösa dina ursprungliga problem istället för att tro att du mår bättre om han går med på dina krav. Ta reda på varför du gett vika och tolererar hans sätt att behandla dig. Det löser ni inte med att fika hos ditt ex. 

Jag har gett vika för det inte är någon idé att tro att han kommer försöka förbättra situationen.
Han har försökt prata med dom men det resulterar i dramatik och påhopp utan dess like.
Jag har löst problemet och lösningen är att jag gör det jag kan för att undvika att hamn i kläm mellan min man och hans kärnfamilj, jag kan inte förändra andras syn på saker men när det gäller alla mina värderingar så finns det saker jag inte accepterar.

Jag tror inte att en fika med exmannen och hans nuvarande familj löser andra problem men jag förstår inte problemet när ingen är elak, otrevlig, spydig osv.
Min man verkar inte tycka det är obekvämt om folk är otrevliga och spydiga utan han tycker jag är för känslig och fånig som tagit avstånd från hans kärnfamilj.
Här förstår jag inte avståndstagandet från hans perspektiv för när vi tidigare pratat om att jag önskar att vi en dag är där så har han uttryckt att det hade varit väldigt bra.
Här är vi nu men han tycker det är obekvämt?
Det borde han uttryckt för längesen känner jag.

Och du kommer att ge vika denna gång också och det vet din man. 

Varför låter du honom bestämma hur relationen till ditt ex och era gemensamma barn ska vara? Om du nu på riktigt vill göra detta för era barns skull så gör det själv, Kanske tänker han om och vill följa med. 

Om du inte åker själv ibland för att fika så visar du ju bara att det med att få en bättre relation bara är skitsnack. Du vill tvinga honom att följa med för att  han behandla dig respektlöst.