Min särbo väljer bort min dotter

Detta känns oerhört illa för mig. min dotter kommer förr eller senare förstå att hon blir bortvald av min partner. Detta har hon blivit av sina klass?kamrater? under alla år. Hur ska jag kunna förklara, undvika eller försvara det? Ska jag lämna min särbo?

Det är lätt löst. Det är bara att svara henne att då kanske hon helt enkelt inte är något för dig? 

Det finns flera sidor i detta:

För det första skulle jag inte vilja ha en partner som inte gillar mitt barn och vill mitt barn väl och respekterar att mitt barn är viktg för mig. Det skulle liksom vara en grundförutsättning.

Sen behöver man inte alltid umgås tillsammans med barnen när de är så stora, men om särbons barn ska med, men ditt inte är välkommet, det skulle inte vara okej nånstans. Jag skulle inte välja bort tid med mitt barn för att semestra med någon annans barn och mitt blev lämnat hemma. Jag skulle inte följa med vid ett sånt upplägg. 

Sen är det alltid knepigt när man ska sammanföra barn i olika familjer och förvänta sig att de ska klicka och gilla varandra bara för att de vuxna gör det. Det kan ju även gälla om jag umgås med en kompis med barn i samma ålder, bara för att barnen är i liknande ålder betyder inte att de trivs ihop. Och det kan bli jobbigt om det förväntas att man ska hänga med varann bara för att föräldrarna vill hänga. 

Om jag var du så skulle jag umgås med särbon bara när det är ni vuxna, inga barn. Och inte försöka tvinga ihop era barn med varandra eller som nåt slags låtsasfamilj. Därför skulle jag avstå resan, den kan din särbo resa på med sitt barn och du gör egen aktivitet med ditt barn. 

Sen låter din särbo också rätt rigid och trist, allt ska vara på hennes sätt. Inte heller det skulle jag gilla att ha i längden. 

Jag har aldrig varit i din situation, men jag har varit i din dotters situation. Jag är över 30 idag men jag och mina helsyskon har systematiskt också blivit bortvalda till fördel för styvsyskon och halvsyskon. 

Vi har inga diagnoser eller svårigheter för någon att skylla på men sedan vi var i tonåren har semestrar och familjeaktiviteter planerats utan oss.

Jag trodde genuint att sorgen och smärtan skulle avta när jag blev vuxen men när jag ser gemensamma aktiviteter och resor på sociala medier som vi inte blivit inbjudna till blir jag fortfarande så jävla ledsen. 

Påverkar definitivt min relation till min förälder! Om du vill ha en bra relation till din dotter ska du kanske lämna eller stå upp för henne och kräva att hon är välkommen om du är välkommen.

Alternativt att du och din partner gör saker utan barn och med era respektive barn separat.

Men åk inte på resor utan henne om partnerns barn är med!

Sånt kan kallas utpressning så om ska TS bestämma allt ifråga om umgänge är han inte bättre än särbon. 
När barnen är så stora är det bästa att de umgås med varandra utan barn och gör aktiviteter på varsitt håll med barn, t ex resor. Att tvinga ihop tonåringarna bara för att det ser bra ut i andras ögon. t ex dina, är inte snällt.

Sånt kan kallas utpressning så om ska TS bestämma allt ifråga om umgänge är han inte bättre än särbon. 
När barnen är så stora är det bästa att de umgås med varandra utan barn och gör aktiviteter på varsitt håll med barn, t ex resor. Att tvinga ihop tonåringarna bara för att det ser bra ut i andras ögon. t ex dina, är inte snällt.

Min särbo vill inte ha med min dotter på gemensamma aktiviteter som är ?längre än några dagar?. Min dotter är 17 år, har lätt autism och har alltid haft det svårt med kompisar. Min särbos barn är i liknande ålder. I går pratade binom planer för sommaren. Mot slutet av sommaren ska min särbo hälsa på kompisar i södra Sverige. Jag fick ?hemskt gärna? följa med. När jag sade att Jagger eventuellt min dotter då så sade min särbo att hon inte ville att min dotter följer med. För det blir så begränsande. Då får de anpassa sig så mycket. Min särbo vill har saker på sitt sätt och är väldigt noga med att hon får ut max av alla aktiviteter hon gör. Hon är intolerant mot att man kan göra saker på andra sätt än hon gör. Jag känner att det är detta som slår igenom. Min dotter är inte så krävande tycker jag som hon hävdar. Hon tog som exempel att min dotter inte vågade klättra ned för en mycket brant slänt när vi var på gemensam utflykt förra året och att hon tittar mycket i sin telefon. Min särbo säger att hennes barn tycker att det är jobbigt att umgås med min dotter. Något som jag faktiskt tror att hon överdriver. hon säger också att hon vill ha en bra semester med sina barn och det får hon inte om min dotter med. 

Jag har sagt att för mig är det svårt att acceptera att inte min dotter är lika välkomna som hennes barn är att vara med när vi alla andra är tillsammans. Det känns väldigt diskriminerande tycker jag. Häromdagen pratade hon om att hon vill resa till Sydafrika med sin kusin och deras barn. jag var då så välkommen. Hon ville hemskt gärna att jag skulle följa med. Jag vill ju gärna att vi gör stora livsupplevelser tillsammans så jag sade att jag gärna vill att min dotter ska få följa med. Nu vill min särbo göra denna resa med sina barn. Jag och min dotter är inte välkomna. 

Detta känns oerhört illa för mig. min dotter kommer förr eller senare förstå att hon blir bortvald av min partner. Detta har hon blivit av sina klass?kamrater? under alla år. Hur ska jag kunna förklara, undvika eller försvara det? Ska jag lämna min särbo?