Min särbo väljer bort min dotter

Förlåt, jag menar om det är ngt annat än:
Hon tog som exempel att min dotter inte vågade klättra ned för en mycket brant slänt när vi var på gemensam utflykt förra året och att hon tittar mycket i sin telefon.

Kan förstå din särbo till viss del. Min särbo har ett barn som är otroligt krävande och gnälligt för att hen är bortskämd. Jag vägrar åka på semester med detta barn, men jag förslår inte att vi ska åka med BARA mina barn. Då åker jag + särbon och INGENS barn, eller så åker jag själv med mina barn. 

Så ja, knepigt av din särbo och trist att det är så, men jag kan förstå att man inte orkar med ett jobbigt barn. Vet inte hur gamla hennes barn är men om de är i samma ålder som din dotter, varför vill de ens semestra med sin förälder? Jag hade hellre dött än åkt på semester med mamma och pappa när jag var 17

Det är ju helt rimligt. Alla barn eller inga barn, eller några barn i tagen men inte att samma barn alltid erbjuds att följa med medan ett annat alltid utesluts. 

Jag skulle nog ha rest med mina föräldrar vid 17 år om resan varit intressant nog. Och min 17-åring vill följa med nu i sommar eftersom vi ska åka till ett coolt och spännande ställe som hen gärna vill se men inte kommer att ha råd med på länge om hen inte följer med oss. Men sitta i en stuga i skogen eller husvagnscamping med föräldrarna är det kanske inte många 17-åringar som väljer. 

Nej, precis. Antingen inga eller alla, tycker jag. TS kan ju bara tacka nej till att följa med ö h t och förklara att det inte är ok att utesluta bara ett barn.

Visst, så är det nog. Mina föräldrar gjorde så tråkiga resor, så det var väl mest det. Sitta och glo på någon camping eller strutta omkring i skogen var väl inte det man drömde om när man var 17. Hade de däremot föreslagit Mexico och lyxhotell hade det ju varit en annan sak...

Eller hur :) Det gäller att locka ungarna så länge det går, om man vill alltså. 

Det är ju en stor fördel med att va särbo, att slippa varandras ungar och umgås själva utan dem. 

Varför vill du tvinga din dotter på människor som faktiskt inte vill umgås med henne?
Åk med era egna barn på semestern, och sen kanske bara ni vuxna själva.

Jag har rest en gång med särkullarna, jag sa aldrig mer efter den gången.

Att ni är särbo visar väl att ni är mogna nog att acceptera att inte ha ett gemensamt liv fullt ut, att ni faktiskt inte är en enda stor lycklig familj? Vi vet ju inte vad din särbo verkligen tycker om ditt barn eller hur hon faktiskt är? Hon kanske är ett riktigt pain in the ass, bara att du aldrig skulle erkänna det? Jag skulle inte heller vilja förstöra de få veckor semester man har med att släpa runt på någon som mest bara stör, stjäl den mesta fokusen och skapar jobbig stämning (jag säger inte att det ÄR så, men att det faktiskt KAN vara så!). Klart man hellre vill umgås med sina närmaste. Tycker inte ens semester är någon slags välgörenhet, utan en tid för nöje, kärlek och avkoppling. Att vara särbo är ju faktiskt att plocka det bästa från alla världar, man får helt enkelt vara "egoistisk"!
Ta reda på exakt vad det är din sambo stör sig på med din dotter. Varför hon inte vill ha med henne på resor. Sen får du väl ta ställning om det är så du vill leva livet? Fungerar vardagslivet i övrigt?

Ja, ni kommer aldrig att bli en enda stor lycklig familj, det är ett som är säkert.

Först och främst, åk aldrig med på några resor med din särbo och hennes barn om inte din dotter också är välkommen. Det är en enkel regel. Möjligtvis undantag om din dotter blivit inbjuden och tackat nej, för att hon vill vara med sin mor då.

Klart man inte tvingar tonåringar att umgås om de inte vill. Jag antar att du och din dotter får sitta ensamma på julafton, om hon inte är hos sin mor då.

Det stora problemet är ju att din särbo ser din dotter som en belastning. Av en vuxen person borde man kunna vänta sig större tolerans och förståelse. Din särbo låter så rigid som om hon också lider av autism.

Fundera på om din särbo verkligen är den rätta för dig. Vill du verkligen tillbringa resten av livet med henne och alltid behöva välja att umgås med henne eller din dotter, aldrig med bägge två samtidigt. Hennes barn kommer att flyga ur boet, men din dotter kommer kanske alltid att behöva träffa sina föräldrar ofta, även om hon flyttar hemifrån. När hennes barn flyttat hemifrån kanske både du och din särbo vill flytta ihop, men hur skulle det blir om hon blir sur/obekväm varje gång din dotter hälsar på?

Detta! Mycket klarsynt resonemang, håller med dig helt.

Jag skulle aldrig stanna kvar i ett sådant förhållande med en sådan kvinna. 

Jaa, alltså det är ju inte så att TS och TS' särbo planerar en gemensam semester där bara särbons barn är inbjudna. Verkar snarare som att det är särbon och hennes barn som planerar och bjuder in TS att följa med. Då kan ju inte gärna TS kräva att få plocka med sig en massa annat folk som de övriga av någon anledning inte trivs tillsammans med. De är ju faktiskt inte "en familj" i den bemärkelsen.
TS får väl planera en resa själv tillsammans med sin dotter och säga att särbon "gärna får följa med"!

Dumpa haggan, var den som väljer dottern först.

Dottern är vuxen om ett år, ska hon vara ett tvunget bihang på resor då med? Hur länge ska man dra med vuxna barn när man reser med sin partner?

Jag förstår både dig och din särbo. Vi har två barn där den ena har npf som medför att vi behöver göra en del anpassningar på semestern och om min partner inte var barnets pappa så skulle jag absolut förstå att han inte vill ställa upp på vissa av anpassningarna. Men samtidigt så går de alldeles utmärkt att genomföra utan att de egentligen behöver påverka någon annans semesterplaner. 

Jag tänker att om ni åker till samma ställe och bokar tillräckligt stort boende så att man får möjlighet till sin egna vrå (alt. ett rum till henne och hennrs barn och ett rum till dig och din dotter). Och därefter planerar hon in med sina barn det som de vill göra och du och din dotter planerar in det som ni vill göra. Vissa saker blir kanske allihop tillsammans, vissa uppdelade per familj och vissa kanske dottern tycker det är skönt att få vara ensam hemma hela dagen och uppskattar om du åker iväg med de andra och att hon får möjlighet att få lugn och ro.

Problem blir det väl egentligen bara om man absolut ska tvinga med alla på allt och sedan klarar din dotter inte riktigt av det när det kommer till kritan så att hon upplevs som en bromskloss som alla måste anpassa sig till. Eller om det blir en grej av att mitt i en utflykt dela upp det så att du och dottern kanske inte gör riktigt samma som de andra om man stöter på hinder på vägen.

Vi kan få problem för att vårt andra barn blir upprörd när brorsan inte riktigt orkar något. Men det grundar sig i att hon verkligen vill ha honom med och tycker allt blir sämre med bara mig och/eller pappa. Utöver det så är det helt odramatiskt att vi när vi märker att en dag inte funkar delar upp oss eller att vi sonen går hem själv mitt på dagen (om vi är nära där vi bor). Och ca var tredje dag planerar vi alltid att vi är nära hemmet så att sonen kan stanna hemma själv hela dagen.

Förstår att det kan vara svårt att anpassa sig efter någon annans barn, men om man är i så pass seriöst förhållande så man semestrar tillsammans med barnen och planerar långresor men tycker att ett av barnen ska uteslutas (utan att ha blivit tillfrågad) är inte ok. 

Jag hade aldrig velat fortsätta ha ett förhållande med någon som har den inställningen till något av mina barn och inte är vuxen nog att förstå att man inte utesluter någon på det sättet. 

Det var ett väldigt fint inlägg av dig!

Nu skulle väl särbon bl.a besöka vänner och då kan det ju bli knepigt att komma med en massa "krav" om boende, utflykter etc? Betydligt flera blir involverade i problematiken. Vi vet ju inte exakt hur TS' dotter är så det är lite svårt att vara objektiv. Men någonting är det ju som gör att särbon och särbons barn inte vill ha med TS' dotter, så man får väl utgå ifrån att hon är "jobbig" på något sätt.
Tanken är nog att TS' särbo vill ha en mysig semester med sina närmaste, utan anpassningar, bo i olika rum, göra utflykter var för sig etc.
I just det fallet låter det ju som att TS och dottern skulle må bäst av en egen liten mysig semestertrip!

Nu är ju inte dottern som alla andra, så i detta fall beror det ju på hennes problematik.

Varför välja en partner som inte tål ens barn? Det lär ju knappast endast gälla på resor. Väldigt få behandlar sina 18-åringar som vuxna, skulle gissa att de flesta som inte har hål i plånboken låter sina barn följa med på semestern så länge de bor hemma.

Nu har ju dottern ett osynligt funktionshinder som gör att hon inte tycks ha några vänner och ingen kille heller. Jag tror inte heller hon gärna åker iväg alldeles själv.

Så om hon ska få resa utomlands så behöver hon följa med antingen sin far eller sin mor.