Hej på er jag skulle vill har lite råd från de som har bestämt sig att förlåta sin partner och leva vidare går det att glömma och livet går vidare eller det är fråga om tiden ?min fru har varit otrogen med en person som hon har träffat på otrohet sajten. hon förklarar detta på att hon har fått kris i sitt liv på grund av ålder (47 år) men hon älskar mig fortfarande, kan man blir otrogen fast men älskar sin partner? Kan man glömma och går vidare ?
Tacksam för svar
Var glad att du har en fru som gillar sex 
Tycker det beror på vad barnen frågar. Frågar de varför ni skildes kanske ett vi växte ifrån varandra räcker om de är yngre. Mina barn frågade massor men jag tyckte inte att det gick att förklara utan att sabba deras relation och de accepterade till slut förklaringen att det får ni veta när ni är äldre. Åtta år för ungt. Man måste vara minst sexton. Tyckte inte att en åttaåring behövde veta allt skit deras pappa har gjort. Den listan är låååång! Men om de undrar varför jag gick för att det är så synd om pappa som blev lämnad av mig och tycker att jag gjort fel mot honom kommer jag att berätta att han svek mig på ett sätt som förstörde min tillit och som omöjliggjorde för mig att fortsätta. Men att hans förmåga att vara deras pappa varit intakt sedan dess och det är vad de behöver fokusera på. Jag kommer aldrig ta på mig skilsmässan som mitt ansvar. Jag kommer aldrig gå in på mer detaljer än vad som är nödvändigt. Men jag kommer aldrig att hänga ut honom innan de frågar. Och jag kommer aldrig berätta mer än de frågar.
En vän till mig hade barn som frågade i absurdum. Fixerad på varför. Var arg på henne för att hon svikit pappa genom att lämna. Den pappan bredde också på om hur hon sabbar familjen. Till slut sa hon till pappan att antingen berättar du vad du gjort eller så gör jag det. Han vägrade. Då sa hon exakt som det var. Din pappa blev ihop med en annan kvinna medan vi var ihop. Var otrogen. Därför lämnade jag. Pappan blev arg men barnet kunde släppa efter det. Det är traumatiskt att vara arg på sin förälder för något den gjort men det är inte ok att vara arg på fel förälder. Men mina har inte varit lika fixerade. Så mängd information utifrån vad barnen vill veta och vilken ålder det är på dem. Samt vad de behöver för guidning i livet. Är de fixerade på kärnfamiljen som vuxna pga att deras egen gick sönder under uppväxten? Stannar i en dålig relation själva för att kämpa för länge? Vågar de inte knyta an pga rädsla att det ska gå sönder? Ja då kanske man måste diskutera med sina vuxna barn precis allting. Men det finns inga rätta svar mer än att man inte berättar ngt som inte är till nytta just nu för barnen. Tycker jag.
Barn ska inte blandas in i vuxnas problem.
Det är de vuxnas ansvar att förklara att de misslyckats, att de inte älskar varandra, mm På ett sådant sätt att det uppfattas som ett gemensamt beslut för allas bästa.
Vad som föregått separationen har barn inget behov av att veta. Tvärtom blir de otrygga och känner sig dubbelt svikna.
Barn ska inte blandas in i vuxnas problem.
Det är de vuxnas ansvar att förklara att de misslyckats, att de inte älskar varandra, mm På ett sådant sätt att det uppfattas som ett gemensamt beslut för allas bästa.
Vad som föregått separationen har barn inget behov av att veta. Tvärtom blir de otrygga och känner sig dubbelt svikna.
Barn ska inte blandas in i vuxnas problem.
Det är de vuxnas ansvar att förklara att de misslyckats, att de inte älskar varandra, mm På ett sådant sätt att det uppfattas som ett gemensamt beslut för allas bästa.
Vad som föregått separationen har barn inget behov av att veta. Tvärtom blir de otrygga och känner sig dubbelt svikna.
Barn ska inte blandas in i vuxnas problem.
Det är de vuxnas ansvar att förklara att de misslyckats, att de inte älskar varandra, mm På ett sådant sätt att det uppfattas som ett gemensamt beslut för allas bästa.
Vad som föregått separationen har barn inget behov av att veta. Tvärtom blir de otrygga och känner sig dubbelt svikna.