Bedragen hustru

Men vänta här nu. Detr föera bottnar i det här. Som jag ser det iaf. Ni ansvarar båda för
era egna val och kan inte påverka hur den andre könner utan måste acceptera det. Önska kan man göra. 

Ni har levt tillsammans i ett lagomt liv. Det har puttrat på. Nu har varit nöjda. Säger du iaf. Om jag fattat saken rätt så
framkom hans snedsteg när det refan var över. Hur fungerade han under tiden han hade en relation med den andra kvinnan? Hon ställde ett ultimatum och han valde att stanna kvar. Det var hans eget val. Borde då inte sura för det. 

Du vill ha tillbaka det som ni hade innan. Då måste du mena innan han var ute på vingel. Vad var det som gjorde att han valde att prova en annan kvinna? Tänker att han inte varit helt nöjd. Då skulle han ju inte frestas att inleda något annat. Det kommer aldrig att bli som förr. 

Däremot tror jag att du är svartsjuk och avundsjuk på den andra kvinnan. Vet du vem hon är? Du kan aldrig jämföra dig med henne. Du klistrar på henne en massa etiketter som du TROR hon är. Du säger att han var annorlunda med henne. Hur vet du det? Klart det var en enkel och bekymmersfri situation. Trodde han. 

Sku du fortsätta relationen är det ett måste att hacka i dig det som varit. Stänga locket och gå vidare. Du kan inte ständigt jämföra dig med ett spöke. Det är inte juste mot varken dig eller honom. 

Jag tror ni lever kvar i äktenskapet pga bekvämlighet. Socioekonomisk trygghet. Det rullar på. Ni är vänner som delar tak och sommarstuga. Lite mellanmjölksaktigt. Inga känsloyttringar åt något håll. 

Du har ansvar och ett val. Ni tillsammans måste ta ansvar hur ni vill fortsätta att leva. Tillsammans eller var för sig. Du kan inte förändra honom. Bara dig själv. 

Nämen vänta här?! Vilket samfund tillhör ni? Har väl aldrig hört på maken. Men om det är vedertaget i er gäng så kan det inte varit någon konstighet. Antar att ni håller det inom församlingen. Vad är det som säger att någon annan man skulle ha en affär med dig. Precis som din man haft. Det är ju jäkligt knepigt att du tror på trohet men inte din man. Det skär ju sig rejält där. Antingen är man monogama eller har öppna förhållanden och väljer man det så finns det inte plats för svartsjuka. Eller avundsjuk för all del. 

Sa det tidigare att du är både svart- och avundsjuk på din mans eskapader. Att han fått uppleva det och att han förälskade sig i en annan kvinna. Du motsäger ju dig själv när du säger att er relation är fri från känsloyttringar och du vill ha det så men ändå vill att han ska älska dig. Hur vill du att han ska visa det? Hur visar ni varandra känslor. Vill du fortsätta det okomplicerade äktenskapet får du vackert hacka i sig hans otrohet och förälskelse. Han valde att stanna hos dig. Frågan är också om DU vill fortsätta att leva med honom? 

Fortfarande sjukt nyfiken på vilket gäng ni tillhör. 

Tack för svar! Hm är det verkligen så? Råkar jobba med en som Leader of the pack där jag bor. Måste nästan fråga honom hur tankarna går kring utomäktenskapliga förbindelser. Om det är något som främst är förbehållet männen. Men vilka är de då otrogna med? Inom eller utom kretsen? Nog för att jag tycker olika i många fundamentala värden så jag jag svårt att tro att otrohet är ok och vedertaget. Ni anser ju er trots allt vara kristna. 

Du kan inte förändra honom utan bara din egen inställning. Acceptans och gå vidare. Skilsmässa torde vara i bådas intresse. Ingen av er är ju lyckliga. Riv av plåstret och separera. 

Ja jag förstår att det innebär en massa komplikationer med en separation ex vis inom JV. Kanske din man behöver en spark i baken och får ta tag i sig själv. Prioritera och visa varför han valde dig. Han får helt enkelt börja bygga din tillit igen. Du har nu fått upp ögonen för att du kan och ska stå upp för dig själv och att ditt liv och mående är lika viktigt som hans. Han kanon te längre sitta som nån trånande tonårspojke som är olyckligt kär. Han är vuxen och var gjort sitt val och möste ta ansvar för det. Du har fått en massa i sinter här. Det är dags för honom att göra sina också. Sedan kan ni jobba framåt för en väl fungerande relation tillsammans. Lycka till.