Svartsjuk pojkvän

Ni gör båda fel. Han som inte litar på dig och du som inte sätter upp gränser mot dina kollegor.

Förlåt mig för dessa ord men du TS är inte mogen så som du funkar nu för en mogen relation om du tror att det är din partner som har problem här. Du skrev dessutom att du är lite attraherad av den ena som skickar sms till dig på fritiden. Inte bra. Det där anar nog din pojkvän. 

Jag hade gjort så att jag hade blockat den som skrev fylle sms:et. Jag kanske hade sagt att jag funderar på att visa den för chefen om jag nu kände för att vara lite elak, bara för att fylle-kollegan ska fatta vinken om han inte fattat den innan. Jag hade också sagt att jag är i en seriös förbindelse och jag tänker inte få problem eller förlora min älskade över ditt beteende. Du hör aldrig mer av dig, förstått?!

Den andre verkar rätt så ofarlig, men man vet aldrig så jag hade helt enkelt gjort så att jag inte svarat på sms:en och i så fall svarat kollegan fejs to fejs på jobbet istället för att få kollegan att förstå att det är meningslöst att skicka SMS till dig och var dina gränser går för vilken relation du kan tänkas ha till dem. Varför har dessa två ditt mobilnummer överhuvudtaget, tänker jag? Är det normalt på din arbetsplats att alla byter nummer med alla eller vad händer där egentligen? (du behöver inte svara). Jag har visserligen flera manliga kollegors mobilnummer själv men om jag ringt eller sms:at har det gällt inom arbetets timmar och tvärtom. Då gäller det bara jobbet. Den gränsen går man inte över. 

Bara för att du tycker själv att du är rolig och har lust till att dansa och skoja måste du nog ändå tänka på vad för slags budskap du kan sända ut. Jag tror absolut på idén att man ska vara positiv och ha roligt på jobbet. Men tyvärr tror jag att du redan nu har avslöjat att du har lite väl svaga gränser. Det gör inte att du blir respekterad. Det finns nog de som vill testa dina gränser. Så lite uppmuntran till dig att tänka på att när din pojkvän inte är hos dig så får du helt enkelt tänka att du är din pojkvän och vart han hade satt gränsen för vad som är OK och inte. Jag har också lätt till skratt osv men killar har alltid respekterat mig. Folk känner av när du har gränser, vart du har dem. De kommer bara tycka mer om dig för det, de kommer bara respektera dig för det och de kommer känna att du även respekterar dem och tänker på allas bästa, långsiktigt. 

Sen vet jag att det kan vara en jobbig känsla när din pojkvän kollar din mobiltelefon så där. Jag har själv varit med om det men det var också när jag och min hade en dålig period i vår relation. Jag tog aldrig ens upp det. Jag har märkt att det sen har gått över. Jag tror det är att han ska känna sig trygg igen. Mitt tips där är att låt honom kolla hur mycket han vill och när han vill. Bara känslan att han vet han kan göra det kan göra att det känns tryggare för honom. Att du förstår honom. Jag har också hamnat i en hemskt period då jag var svartsjuk efter min hade svikit mitt förtroende. Efter mitt budskap kom fram och han visade empati och förståelse för mig och var beredd på att bli kollad när som och hur som (Han ville fortsätta försöka, få vår relation på rätt köl igen, jag var den som led något fruktansvärt av min svartsjuka och var på väg att ge upp) så försvann det här behovet av att kolla. Jag tror det är det din pojkvän behöver höra och förstå att du verkligen är på samma spår som han. Man vinner mycket på att försöka se saker ur sin partners perspektiv, känna empati, ta egen ansvar för vad man själv gjort för att ha satt bollen i rullning. Att ta till försvar eller förlöjliga, bagatellisera och kalla den andre svartsjuk kommer bara göra att förhållandet står still eller försämras. 

Sist men inte minst och jag vet det här kan låta överdrivet men jag hade om jag varit i dina skor sökt nytt jobb, för i längden tror jag att om du är kvar där med den historik, och nuet som finns där, att det kommer förstöra din relation. Jag hade dragit nån hitte-på förklaring om varför jag sökt och fått nytt jobb inför dem på jobbet. På mitt nya jobb hade jag kollat lite innan så där inte är bara manliga kollegor om det går. Och om där är hoppas på att de är gamla och skröpliga eller mycket gifta om du fattar vad jag menar. Det här behöver bara vara en fas men jag tror den är viktig för att din pojkvän inte ska stagnera eller må värre i sin svartsjuka. Det är han nu som ska komma först, er relation. Inga ursäkter. Idag är jag inte alls svartsjuk och innan det hände i vår relation trodde jag aldrig jag var typen som kunde bli det, men alla kan bli det om ens partner inte har samma gränser som du har i relationen. Alla kan också komma över sin svartsjuka med rätt medel. Det är inte att det är din pojkvän nu som har problemet. NI har problemet. Ni ska lösa det tillsammans. Genom att säga att det är han som har problemet projicerar du över vad du har ställt till med och låtit hända utan att ha satt ner foten ordentligt. Din dörr är inte riktigt stängd. (Din dörr är dina gränser). Det gör att han blir bara än mer osäker. HJÄLP honom istället. Du hjälper inte honom genom att tro att det är han som äger problemet. Du bara isolerar honom från dig.  

Jag hoppas ni kan komma stärkta ur det här, ta lärdomen åt dig. Jag vet det kan vara jobbigt och förvirrande hur man ska tänka kring detta och man gör det som man tror är lösningen men den lösning du tror det är, att det är hans problem nu och han ska jobba med sig själv, är inte lösningen. Det tog mig lång tid innan jag själv fattade och min hur vi skulle tänka kring detta och hur vi skulle lösa det men när man väl kommer på det och följer det så kommer du märka att ni är på rätt väg och bättre blir det. 

Du ska inte ens vara intresserad av en annan när du har ett förhållande. Man kan tycka andra är snygga så klart men man ska inte ha ett intresse för andra, då är något fel.

Svartsjuka enligt SAOL: "känsla av att vara sviken i kärlek".

Sedan kan man ju skilja på obefogad svartsjuka och befogad svartsjuka. Obefogad svartsjuka kan dessutom yttra sig illa. En vanlig missuppfattning är att det är just det som är svartsjuka.

Men i det här fallet lutar det helt klart åt befogad svartsjuka. TS larvar runt på jobbet och det "skoj"-flörtas åt båda hållen, både på och utanför arbetstid.

Dagens dummaste inlägg!!

Jag håller helt med dig om att svartsjuka är en sjuka. Den är hemsk. Jag har varit utsatt för den och jag har också varit den som  utsatt någon för den.

Det jag visste innan var att man inte skulle låta sig bli kontrollerad. Att ens gränser inte respekterades, så som exempel att partner kollar i ens mobil, men efter vi sökte hjälp/terapi så var det så i vårt fall att det handlade om tillit som missbrukats. Jag litade inte längre på min partner då han innan lovat mig något som han sen brutit. Det var också något väldigt känslosamt för mig då jag innan sett det som att vi hade delat verkligen intima, sårbara saker med varandra, ärr från tidigare relationer, vad man visste man kunde acceptera och vad man mådde för dåligt över. Så det var den omedelbara nonchalansen också kring det, även om  han sen ångrade att han tog till försvar. Att bagatellisera sin partners känslor när man redan vet på förhand - inget bra. Jag kan fortfarande känna ett uns av skuld över att jag faktiskt lämnade mitt ex över detta (fast han ville ställa allt till rätta, skadan var gjord) medan jag valde att stanna kvar i mitt nuvarande. 

Tilliten måste återställas. Det görs genom att partnern förstår till fullo och tar sitt eget ansvar, även om man här kan tycka att TS blivit själv utsatt för SMS hon aldrig bett om att få. För TS gäller det nu gränsdragning och det genast. 

När vi fick hjälp blev jag förvånad över att få till mig infon att jo, jag skulle kontrollera honom när jag fick impuls att göra det. Jag hade i panik gjort det någon gång innan och han hade reagerat med motstånd. Jag förstår honom också. Man vill inte bli påhoppad som om man vore ett barn och misstänkliggjord när man inte gjort något. De sa också det (den hjälpen vi fick) att det är en vanlig respons och det gör att han bara skjuter mig längre ifrån sig, gör mig mer otrygg. Jag å andra sidan var rädd att ifall jag skulle börja kontrollera honom att det skulle leda till att jag skulle rättfärdiga det och göra det mer och mer och sån ville jag inte vara. Jag var förresten inte den som höll mig kvar i relationen, jag ville ut då jag mådde för dåligt över att ha blivit sviken och att jag kände igen symtomen jag haft från tidigare relation. Men i och med att min äntligen förstod att han måste säkra upp, han måste jobba på att jag ska återfå min tillit, så ska jag kunna kontrollera om jag får sån där panik känsla igen. jag ville egentligen fly förhållandet, precis som jag ville och flydde mitt förra. Det var mer kämpigt för mig att stanna kvar. Jag hade inte stannat kvar om han inte eller vi äntligen fattade hur vi skulle agera. Det här kontrollerandet gäller bara en period. Sen kommer TS:s partner tror jag återgå till det normala, hur han var innan. Jag har återgått till mitt normala, jag är inte svartsjuk längre. 

Du är för snäll, Kille, både med dina egna gränser och andras, tror jag, inget illa ment. Ledsen att höra vad du gått igenom men du ska inte skuldbelägga dig själv för det. 

Sen tycker vi inte lika på resten, det är inte han som ska söka hjälp, det är i så fall de som ska söka hjälp tänker jag. Pojkvännen har varit normal, inte svartsjuk, innan detta började hända. Jag tror, liksom jag själv, att han kommer återgå till det normala och då kommer han inte ha något behov av att kolla då tilliten är återställd. Så var det för oss. Nu är det upp till bevis för TS:s del om hon vill rädda sitt förhållande. Egentligen ska inte pojkvännen göra någonting förutom att luta sig tillbaka. Min fick jobba 95% på relationen. Jag skuldbela mig själv också i tidigare relation och nu också i detta men jag hade helt normal respons på något ohälsosamt, något som min partner släpat in som jag aldrig hade släpat in. Som vi hade olika syn på. Jag var också för snäll en gång i tiden. 

Om TS inte fattar allvaret innan tiden runnit ut kan det bli så som det blev mellan oss. D.v.s. det var min som blev svartsjuk, osäker. Han fick upp det på rätt köl i 11:e timmen.

Just nu är det lagom härligt med olika män som flörtar och en pojkvän som kämpar för henne. Det kan bli så att han tänker vem fan kämpar jag för här? Vem fan mår jag dåligt över så här? Vem fan har satt mig i den här sitsen i vår relation? Då kan det bli att det är han som reser sig upp och går eller han som börjar se på andra kvinnor med andra ögon än tidigare och det blir ett långsamt och plågsamt förväl. 

Jag hoppas inte du råkar ut för samma vad du redan gått igenom. 

Vad du ska göra? Avsluta relationen såklart. Bara det att han kollar i din telefon är ju helt sjukt. 

Dansar och sjunger vid skrivbordet?
Det verkar ju rätt märkligt... inte undra på att kollegorna tror att du flirtar.

Vill du ha kvar pojkvännen så måste du skärpa till dig.

Jag är inte det minsta svartsjuk av mig men tycker att ditt beteende är gränslöst.

Nja, det var nog du som vann tävlingen om dagens dummaste inlägg. Att bara kommentera mitt inlägg så, utan att motivera, är oförskämt och - dumt. Väldigt dumt, tycker jag.

Jag vidhåller att tjejen verkar vara oskyldig och att hennes snubbe verkar sjuk. Svartsjuk.

Jag tror att detta är ganska vanligt. Både kvinnor och män som "bara är sig själva" på sina arbetsplatser, men lyckas få arbetskollegor intresserade av dem eller kvinnor som får höra en stereotyp manlig och lite sexistisk jargong. Jag vill också tro att de flesta klarar att sätta klara gränser, för hur långt arbetskollegor får gå. Man måste ju trots allt få vara sig själv.

Denna typ av svartsjuka förekommer förstås hos både män och kvinnor. Man är rädd att förlora den man älskar till någon annan, Man är rädd att någon som är mer atttraktiv och har mer av intressant eller rolig personlighet, ska dra vinstlotten. En hel del av den typen av svartsjuka grundar sig också förstås i dålig självkänsla. Man är inte säker på att man duger, att man är optimal för den man är tillsammans med.

Efter som du skriver att du är LITE intresserad så borde du avsluta vad du håller på med med dina kollegor då är du ju inte 100% lojal som du säger!
Snacka om att vara oärlig
Att man är små sprallig på jobbet är ju inget så länge du inte är på ett små flörtigt sätt så dom får fel signaler me. Du menar något annat.
och vad gäller de killar du skriver med så tycker jag du skall avsluta dom genast!

Det är fint av dig att du låter din kille läsa dina sms men som du själv säger så skall han ju kunna lita på dig utan att behöva titta på den.
det kan han ju inte om du är intressrad av en av dom.
Svartsjuka kan vara en vill del att han är rädd om dig med men det betyder inte att man får vara elak tillbaka.
Jag tror han känner av att du gillar den ena kille lite därför bör du avsluta det genast och säga till den kollegan att du jag har en kille som är "the one" för mig och göra klart att smsa på fyllan inte är ok