Livets efterrätt

Har barnbarn så avundsjuka handlar det inte om. Utan om respekt för andra.

Precis! 

Jag mår jättebra, har många intressen och alltid något att göra! Tack för att du frågar. 

Du ska kanske sålla lite bland dina facebookvänner. 

Ett tips är att ta bort de som stör en. Smidigt  enkelt och snabbt gjort.

Lägg aldrig upp foton på din hund för tänk på alla pälsallergiker som alltid velat ha en hund!
Lägg aldrig upp bilder på ditt fina hus för tänk på alla som ofrivilligt bor i lägenhet!
Lägg aldrig upp bilder på din mat för tänk på alla som måste banta!
Lägg aldrig upp bilder på lyxsemestern för tänk på de som måste arbeta!
Lägg aldrig upp bilder från promenaden för tänk på de som är förlamade!
Lägg aldrig upp en status om ditt arbete för tänk på de som är arbetslösa!

Jag hoppas att min poäng framgår. Livet är orättvist för alla men av olika anledningar. Man kanske inte ska sitta och endast prata om sina barnbarn för någon som vill ha men aldrig kommer få dem. Och man bör inte fråga folk om "de inte tänkt skaffa barn än". Men man kan inte anpassa sig efter alla. Och vissa saker får man leva med att se även om det känns orättvist.

Känner du att du gör skillnad Greta?

Fast det handlar ju inte om att inte dela foton på barnbarn. Men att konstant kalla dem livets efterrätt kan ju mer liknas med att kalla sitt hus hårt arbetes lön .

Jag tycker hela Facebook är tjatig så avinstallerade den.

Haha, min kompis blev farmor för lite sen, och kommentarerna haglade såklart!: "Nu börjar livet på riktigt!", "Grattis till 'livets efterätt'!". Saken är den att min kompis är 38 år... 🤣🤣 Vill man köra med meningslösa patetiska klyschor så kanske man i alla fall ska försöka placera dem någorlunda rätt?? Tror och hoppas att min kompis har fasen så mycket eget liv kvar utan att behöva vara på sluttampen ännu, bara för att både hon och sen hennes son gjort mindre bra val i livet!

"Livets efterrätt" hör till floskeltoppen, man hör inte uttrycket så ofta nu för tiden, tack och lov. Det har nog blivit omodernt eftersom äldre i dag kräver  tillgång till fullständiga menyer oavsett om de har barnbarn eller inte.                                                                                                                                                  Vi som absolut inte ville ha barn kommer alltså inte längre än till varmrätten enligt vissa men det är helt i sin ordning. Vi kunde till exempel avlägga  akademiska examina som 70-åringar; tentaläsning hade blivit knepigt med stojande barnbarn som klättrar på väggarna och ritar gubbar på tapeterna.                                                                                   Många mor- och farföräldrar har drömmar i livet, till exempel att utveckla intressen de inte hade tid med tidigare, delta i kulturliv, umgås med likasinnade över goda middagar eller varför inte ge sig i kast med alla böcker man köpt för att " läsa sen".                                                                                                                                                                 Dagens äldre är ofta kapitalstarka och gillar att resa, resor som inte endast innebär drinkpimplande vid poolen på Gran Canaria utan långväga upptäcktsresor som föregåtts av ingående studier av regionens historia och kultur.                                                                                                I detta forum ser man ofta synpunkter på äldres aktiviteter, det anses "egoistiskt" att ha egna intressen. Som mor-eller farförälder förväntas man lägga all tid på barnbarnen, en resurs som föräldrarna räknar med. Helt cyniskt undrar jag om barnbarnen uppskattar detta och hälsar på gamla mormor på äldreboendet när hon blivit senil? En fråga bara. 

Tycket snarare att det är UNDERBART med människor som visar upp sin glädje och stolthet över barn/barnbarn/hundvalpar/hemmaprojekt/nyutslagna dahlior mm. Mer glädje i vardagen, även om den uttrycks i klyschor. Det är betydligt hälsosammare än den här blöta, ängsliga filten som alla nu för tiden ska svepas in i för att inte kränka någon. Kväv din bitterhet innan den kväver dig!

Jag håller med att de löjliga uttrycken får en att vilja kräka. Men jag tycker att det värsta är exploateringen av sina barn och barnbarn på sociala medier. Ge fan i att publicera bilder på BARN! 

Förstår inte riktigt var problemet ligger. Är det fåniga "säg", eller det faktum att folk får barnbarn?
Förstår problemet med att inte få det, barnbarn alltså. Men samtidigt är ju sociala medier lite till för att visa upp livets skeenden. Och om man ogillar att någon gör det i stor omfattning så kan man ju bara ta bort dessa från sitt egna flöde.

Fel med det då? Om folk använder lustiga uttryck så är det deras val. Om någon stör sig på det kan man gilla läget eller avfölja.

Jag är inte så förtjust i uttrycket livets efterrätt. Lite fjantigt, men framför allt för att jag inga barn har och då är det ju tyvärr så att man inte får några barnbarn heller. 

Finns också de som har barnbarn men inte ser det som något positivt i sina liv. Ingen efterrätt, utan den trista fisken som man tvingas äta typ.

Men när det gäller ens egna Facebook så tycker jag att man kan få skriva precis vad man vill om sitt eget liv och sina egna glädjeämnen utan att i varje sekund tänka på dem som kanske inte har samma glädje. Får man vara glad för sitt jobb om nån annan är arbetslös? Får man vara glad för en resa om nån annan inte har råd att resa? 

Om det stör dig att läsa om andras glädje så kan du lugnt scrolla förbi och låta bli att läsa. 

"Mammahjärtat" är också ett ord man bara spontant vill spy på!! Antingen gör det väl ont i hjärtat, annars inte?? 🤔 Eller finns det ett speciellt när barnet bryter armen?? Som egentligen inte påverkar ens egna hjärta nåt speciellt? Frågorna hopar sig av det uttrycket.