Respekterar inte dotterns kroppsliga integritet

Att du fick en chock och började gråta är ju lite overkill. Är det ditt första barn?

I den situationen hade jag lugnt lyft bort barnet från sin äldre släkting. Inte sagt eller gjort så mycket utan bara "nu får du komma till mamma/pappa".
Sen kunde ni prata med farfar sen. 

Du vill heller inte att ditt barn ska växa upp och bli som paralyserad och rädd för andra människor, för att hennes mamma får panik när någon kommer nära. 

Be din sambo prata med sin pappa
Bestäm vad du ska göra nästa gång det händer så att du känner dig beredd. Tex ta bort henne från situationen och säg "kom till mamma nu" och sedan går du iväg med henne

Bra att du står upp för din dotter, TS!

De ska respektera din dotter men du ska inte heller bli upprörd i situationen då det bara förvärrar allt. Din dotter läser av dig och du behöver vara lugn då det faktiskt inte är en farlig situation. Obehaget blir bara värre om du visar negativa känslor. Det är inte bra för barnets utveckling.

Prata om det i efterhand när dottern inte är med.

Det kan vara jobbigt med påflugna människor, som är osmidiga. Med barn ska man nog göra lite som med djur, låta dom komma fram själva. Sen när dom lärt känna en och känner sig trygga så blir man ju inte av med dom 

Fantastiskt, kväv unge med ditt curlande redan. Inte konstigt att unga människor sedan är mähän

Varje träff med olika typer av människor lär sig barnet av, även i liten ålder. Ska människan någon gång bli större och ta ansvar över sina egna gränser måste hon hittar dem först, och det händer inte med en hysterisk morsa som ska skydda från allt

Hur tänkte du att en ettåring skulle sätta dessa gränser?

En ettåring kan inte sätta gränser, men jag upplever inte beskrivningen av situationen som ett tillfälle man måste begränsa . Bara bra för ett barn att själv upptäcka att alla Reagerar annorlunda, vi pratar inte om en hotfull situation om jag uppfattat saken rätt?

När min son var runt två fick han en redig utskällning av fruns morbror. Min första reaktion var att kliva in, men omvärderade och insåg hur viktigt det är med olika situationer för att ett barn ska förstå att omgivningen aldrig kan förändras efter ens eget tycke. Efter det förstod han att alla reagerar olika, och han blev mer lyhörd för andras reaktioner 

Jag menar bara man kan inte skydda sitt barn från allt, ungen blir ju ett nervvrak om han är runt en hysterisk kvinna som grinar efter farfar kramade för hårt, eller vad det nu var

Men att bara titta på när sin två åring får sig en redig utskällning, det anser jag inte är sunt. Absolut inte okej nånstans och som förälder har du ett ansvar att skydda ditt barn. 

Ts köp boken Stopp min kropp eller liknande till farfar, poletten kanske trillar ner om han får det i text att det är nya tider.Jag fattar du blir förbannad. Han respekterar ju varken henne eller dig.  Även om han inte menar illa. 

Redan i förskolan från man börjar får barnen lära sig att deras kroppsliga integritet ska respektera, står till och med i läroplanen. Ska barnen lära sig att den regeln inte gäller annars eller vadå? Idioti 

Jag tänker att små barn tar efter föräldrarnas signaler. Om du signalerar att kroppskontakt är konstigt känner barnet så klart av det. I ettårsåldern brukar inte barn ha "kroppslig integritet".De byts blöja på, ofta av olika personer på tex förskola, ammas (om mamman valt det) och har inte tex skam för nakenhet. Det kommer senare. Känslan av obehag kommer alltså troligtvis från dig själv.

Brukar du borra in ansiktets i barnets hals? Annars det kanske bara var överaskning du såg i barnets reaktion, och att hon kommer gilla det? Om barnet däremot verkar må dåligt, säga nej eller försöka ta sig ur farfars grepp får du såklart säga ifrån "nej, hon vill inte, sluta".

Men vuxna ska inte tydligen behöva lära sej det du förvänar dej av 1-2 åringar, vuxencurling är värre.

"Jag menar bara man kan inte skydda sitt barn från allt, ungen blir ju ett nervvrak"
Du menar det, och jag påstår att du precis som farfar inte tycker lika när någon medvetet skiter i era gränser och tycker antagligen att det är socialt efterblivet vilket i sej är socialt efterblivet.

Vissa barn är mer reserverade speciellt när det gäller vissa personer, om dessa tvingar sej på kan det bli värre.

Men gud, snacka om att överreagera. Kommer alltid finnas äldre släktingar som vill visa sin kärlek för barnen med kramar och liknande.

om du tyckte han gjorde fel så säger du det till honom när barnet inte är i närheten, men att hålla kvar känslan så länge att du gråter över det senare verkar helkonsigt. Litar du inte på att din mans föräldrar är bra och varma människor som bara vill ditt barn väl? Dom har ju uppfostrat din man och det blev väl bra?

 

och en vuxen tant eller farbrors önskan om att krama och gulla betyder alltså mer bara för att de ska visa kärlek? Vilket skitsnack. spelar väl ingen roll om de är ?varma och bra?. Ska alla som är varma och bra ha rätt till din kropp eller? Fjantigt svar 

Oj, sådana här svar trodde jag försvann på typ 1970-talet. Så verklighetsfrånvänt!
Man visar inte någon kärlek genom ovälkomna "kramar och liknande". Det man gör då är att tillfredsställa sitt eget behov på bekostnad av någon annan. 

Jag har också fått höra en kommentar (från en äldre person) att jag borde lita på min mans föräldrar för de uppfostrade ju honom och bla bla bla. Att mannen i fråga spenderat åratal i terapi för att bearbeta barndoms-händelser och extremt lågt självförtroende är inget personen känner till. Så, helt irrelevant kommentar även här. De flesta barn överlever sin barndom men den  behöver för den sakens skull inte ha varit optimal. Och kan man hindra föräldrarna att repetera sina misstag på barnbarnen ska man det. 

ts jag förstår dig! stå på dig! du överreagerar inte. dessa kommentarer med ikunniga robotmänniskor som alltid ska prata om att sansa ner sig och tåla sjuka grejer är just det - sjuka.