Jag tror min sambos kollega är kär i honom

Och hur vet du att jag inte vill anstränga mig för min man och uppvakta honom, det kan jag göra helt utan att tramsa mot en annan kvinna.

Hon fiskar och han är smickrad, det är uppenbart.

En mer disciplinerad man hade bara textat "lägg ner nu, du går för långt", en verbal skopa kallvatten, och sedan hållit relationen vänlig men jobbmässig.

Man förstör inte en jobbrelation genom att inte texta med någon runt midnatt eller sluta uppmärksamma dem när de hänger efter en på sin lediga tid.

Jag sa aldrig åt min vad han skulle göra. Jag var intresserad av att se hur han själv tänkte, agerade, det var a och o om jag skulle fortsätta vår relation eller inte. Ofta kan det annars bli så (med mig) att jag tydligt talar om hur jag tänker, var min gräns går, men här gjorde jag det inte. Ville se hur pass utvecklad hans egen hjärna var i detta. Jag är ju inte hans förälder. 

Jag vet vad som hände när det var den här festa-tjejen i den där gruppen han brukade ha. När jag sa att jag ville backa bandet nu, så jag hänger med kvar i mitt gäng och hans i sitt och kanske, kanske kunde vi träffas ute sen (så som vi hade det innan vi blev ett par) . Jag tänkte inte bjuda med honom fler gånger in till mitt gäng (det sa jag inte, men det var underförstått). Jag vet jag kände mig kall när jag vi pratade så och halva mig var inne på (även om jag inte sa det) att dra mig ur relationen eftersom jag tänkte att han är nog en player och då är han inget för mig. Han försökte prata med mig (länge) att det bara var så att han inte tänkt på att vi nu var ett par och att han kunde fråga om jag kunde följa med. 

Han gjorde tydligen så, visar det sig, att han gick aldrig på den där festen och han gick heller inte på de andra festerna. Han sa alltså hej då till hela gänget (eftersom hon var i det). Jag kan tycka det är lite synd, för jag tänkte på de andra i gruppen, men han sa att det var bara ett festar-gäng. Det var hans val. 

Det värsta var kanske ändå med hans jobbar kollega eftersom jag visste varje morgon att nu går han iväg till jobbet, henne då. Det var så jäkla märkligt med henne, alltså. Jag vet jag sa åt honom efteråt (då det hände blev jag helt ställd) att hur han tillät henne stå (rent fysiskt och sen så den där sjuka blicken hon gav mig som för att demonstrera han är min...han såg inte ens att jag stod där!!! men han var helt upptagen med det han höll på med. Jag har senare fått påtalat att jag skulle gå fram, men jag gjorde inte det för jag tror som sagt jag blev helt ställd, plus tycker jag det är hans jobb att han ska uppmärksamma mig, ta hand om mig om det är jag som kommer dit han är). Det jag sa var att det såg inte bra ut, snyggt ut, att han tillät henne stå och hålla på så, och att jag visste inte vad jag skulle tro, jag sa till honom att jag aldrig mer skulle hänga på. Han försökte försäkra att hon inte var intresserad av honom vilket jag inte gick på och att han inte tänkt på att det skulle vara olämpligt. Han tog alltså inte in någonting av det jag sa och då kände jag att jag är otrygg. Han tycker det är helt okej att bete sig så här och tillåta henne att bete sig så här, så drog jag mig undan. Jag funderade faktiskt på att lämna honom och sa det en gång och då blev det hus i helvete. För mig är det väldigt viktigt att man vet själv hur man ska bete sig i såna här situationer. Han tog ju bara till försvar. 

Jag tror att min reaktion på den här på hans jobb var tillräcklig för att han skulle lägga fokuset på att inte förlora mig. Även om han själv inte då fattade att hon var ute efter honom eller inte. 

Jag har aldrig varit med om att han skulle ha tillåtit messenger dem emellan, och efter kontorstid, och han hade nog inte svarat eller svarat så ytligt efter så länge att det inte gjort någon skillnad, men om jag nu känner honom rätt (efter vad jag vet hur han agerade) så hade han tagit bort den appen, möjligheten. Det första jag tror detta hänger på är hur du upplever den här tjejens agerande på festen och hur du upplever honom. Jag hade tagit det därifrån. Om hon nu är helt för honom och tror sig kunna få honom (fortfarande) så lär hon också som de kvinnor jag sett som varit ute efter min man att göra bort sig när hon blir mer aggressiv i sin jakt och det har varit där och då som min man sagt ifrån verkligen på skarpen. När det kommit dit hän skulle han inte ha några problem med att blocka henne. 

Jag vet när det var den här fest-tjejen så såg han på mig och sa "Jag är ingen player..:" han förstod nog att han höll på att förlora mig. 

Jag tror det är så jäkla lätt att man blir föräldern i relationen ut av rädsla och när man ändå är i gång att markera var ens egna gränser går, men jag tror man måste hejda sig själv där. För det är han som ska bli rädd. Det är han som ska visa var hans gränser går, inför dig, inför henne, inför andra. Jag studerade min, från avstånd. Så jag sa aldrig åt min att nu ska du blocka henne och så vidare. Det är egentligen din man som ska ha bry om det om han ska blocka henne eller inte. Egentligen är det inte du. Det är han som ska tänkta i de här banorna. Men jag känner igen mig i dig, herregud, ja. För jag tänker att hade jag steppat in för mycket och sagt åt honom så här och så här ska du göra och så hade han gjort det. Då hade jag ju aldrig vetat hur skulle han själv agera. Jag vill ha en man som har  hjärna nog att veta hur han ska bete sig i de här situationerna utan att jag ska behöva tänka och tala om det för honom. Annars är han ju bara en lite pöjk och jag vill inte ha en pöjk i min sängkammare, tack :)

Hon är garanterat intresserad av din sambo. Det är inte ok att han fortsätter svara henne. Jag skulle känna otrohetsvibes om min man chattade på det sättet med en kollega, oavsett om jag får se konversationerna. 

Varför det här blir så extremt hett för en man kan utläsas på svaren och attityderna i tråden:"Det är hans fel! Hans ansvar! Jag tänker inte visa att jag gillar honom, tvärtom skall jag ignorera detta! Jag skall absolut inte markera någonting tvärtom ta avstånd!".

Då känner mannen att han inte betyder något, att han är utbytbar, oviktig och du kommer inte göra dig minsta besvär för honom. Men kvinnan som uppvaktar honom gör ju det, hon vill ha just honom. Han är inte utbytbar och oviktig för henne. Hon anstränger sig för honom, därför framstår därför hon som bättre.  

Så vad TS borde göra är att visa att hon gillar honom, ha mer sex med honom och faktiskt markera att han är min och jag älskar honom inför andra kvinnor, särskilt inför hon som är förtjust i honom.

Det är skillnad på att anstränga sig och vara där för sin partner på hemmaplan mot att köra med någon slags svartsjuk ägar-attityd på fester, det är ju bara barnsligt. 

Om min partner skulle lämna mig för att jag inte markerar att han är min när vi är ute bland folk, då får han gärna lämna. Aldrig att jag skulle agera så mot en vuxen människa. Vuxna människor i en bra relation behöver inte vaka svartsjukt på varandra. 

Jag fattar din poäng men min reaktion var att jag ville inte ta i honom öht utan ville veta hur han tänkte agera. Jag skulle omöjligt då kunnat spela att jag ville ha honom ännu mer än innan. Vi hade inga problem innan. Vi hade det bra.

Jag förstod att det var en risk att jag drog mig ifrån mentalt, fysiskt, men jag kunde inte fixa situationen på annat sätt, det skapade tydligen i honom att han jagade mig, och såg till att få slut på eländet så de här tjejerna fattade. 

Sen har jag fått ta beslutet själv att jag valt att leva med en man som är såklart inte bara attraktiv för mig, han är attraktiv för andra också (inte alla såklart, vi har alla våra olika smaker). Jag tror han var så van vid det här att han bara såg det ur sitt eget perspektiv och tänkte att ja men det är ju lugnt, jag vet vad jag står, men då får man bevisa det när sånt här händer. 

Jag tror att det är mer viktigt att mannen signalerar för den andre kvinnan i sällskap med en och utan en att det är inte den andre kvinnan han vill ha. Jag tycker TS ska vara så som hon annars alltid är, innan allt det här hände, om hon kan, men det är inte en självklarhet att man kan styra det. 

Jag tror att är man för på än hur man är annars bara för att den andre kvinnan är där så lär nog den andre kvinnan förstå att man spelar över för att man ser den här andre kvinnan som ett hot. Hon ska inte vara ett hot. Och han sitter i mitten som en jävla mes. Nä fy f-n sån hade jag inte velat ta i. Han får sluta mesa sig och visa var gränserna går annars är han inget för mig. Då kan hon f-n ha honom, ursäkta mig. 

Normalt sätt om vi är ute och så och jag ser hur kvinnor tittar på min man så blir jag bara stolt att han är min. Det är när han inte tar det på allvar när det börjar bli allvar, när de närmar, bär sig åt så som jag har varit med om som jag känner att jag inte ska bli satt i den situationen öht utan han ska ha stoppat detta innan det kommit dithän och inte vakna upp för sent. De här tjejerna som har skapat ett problem för oss är i sig själva dominanta, drivande och bryr sig inte särskilt om vad andra människor tycker utan ska trycka igenom, på sin vilja på andra, så det krävs mer för att dessa ska fatta, man ska absolut inte ge dem lillfingret för de tar hela handen då. Mitt X var faktiskt som de här tjejerna och det jag skäms för att medge idag är att jag blev kär i honom för han var kär i mig. Senare i relationen så insåg jag ju hur han var, och hur jag var, och att vi inte passade. Även när det höll på att ta slut och sedan tog slut så fortsatte han på samma sätt som innan, det här att trycka på, att det han vill, det ska gå, att jag skulle tillbaka. Jag tror i grund och botten så är jag och min man för snälla av oss, men vi har tuffat till oss (han har för övrigt alltid varit mer tuff än jag varit). Just med den här typen av personlighet som tjejerna haft (och mitt X) så kan de sidorna vara bra i andra sammanhang (mitt X är duktig på sitt jobb till exempel), men vara förödande i andra. Man måste verkligen anstränga sig, visa för den här typen att STOPP HÄR! Annars bara de kör över. 

Det här andra du skriver håller jag med om, att man ska bonda liksom, och hitta på roliga saker ihop, prata mycket, om allt möjligt, ha intimlivet så, så man inte kommer ännu längre ifrån varandra. Men jag tycker också att han ska veta att släpper han in vad fan som helst i vår tvåsamhet så ska han inte tro jag vill ha honom ännu mer. Han ska vara rädd om det han har och beskydda det. Visar han mer och så vidare så signalerar han var hans prioriteringar är och då kan man känna sig mer skyddad och släppa ner garden. Jag insåg inte hur mycket det här hade påverkat mig förrän efter jag fick höra att hon slutat på sitt jobb. Jo förresten det var en gång jag fräste åt henne så hon blev helt tyst för en gångs skull då jag verkligen kände vreden i mig ta över. Annars så gick jag bara i detta. 

Min man gjorde misstaget att försvara sig, och henne, bara för han inte insåg då att hon hade den typen av känslor för honom men sånt kan vi kvinnor se. Jag kunde se det med mitt X också när det hände (men han visade inga för den kvinnan och det visade sig såklart sen att jag haft rätt, så jag litar fullt ut på mig själv när det gäller sånt här. Senare har de här männen äntligen vaknat. Jag tror det är det också som kan göra det lite problematiskt, att de vaknar till för sent, när då kvinnan, så de fattar, vill verkligen få fram budskapet att de är intresserade.  

Hej tänkte du kanske kan föreslå trekant,  så alla blir nöjda

Kan garantera att det din man säger till dej är en modifierad version av sanningen. Det finns såklart en anledning till att hon enträget fortsätter sin uppvaktning. Din man håller fönstret öppet för henne. Hon kanske är drivande men lita på att han göder det. Och räkna med att det har hänt saker som gör att hon fortsätter. Någonting någon gång  har fått henne att tro att hon har en chans. Dom behöver inte har legat med varandra eller kyssts, men något har hänt eller händer.

Din man ljuger när han säger att det är svårt att hantera henne, Det finns absolut inget svårt eller krångligt att backa ur om en arbetskompis visar sej vara för på. Speciellt inte om ens partner, dvs du, reagerar på relationen.