Inlägg från: Anotherone |Visa alla inlägg
  • Anotherone

    Livskvalitet före vs efter "skärm"

    Jag är glad att vi inte hamnat där, vi har varit restriktiva från början och haft VÄLDIGT hårda regler hemma kring skärm.

    *Begränsat användande per dag, med möjlighet att "spara" lite tid till helgen så att vårt äldre barn kunnat sitta med Minecraft kanske 2h i sträck max
    *Alla telefoner förvaras i hallen nattetid - inga skärmar i sovrummen
    *Yngsta barnet är född 2017, aldrig haft en padda i sin hand. Gällande mobiltelefon så vet han att man kan fota med den och prata med folk. Vilket är vad han behöver veta just nu.
    *Inga skärmar eller mobiler vid matbordet. 
    *Inte telefon i soffan samtidigt som man kollar tv, man behöver inte ta upp den direkt när det blir reklam. 

    Äldsta barnet är tonåring nu och vi pratar mycket om det här. Inspireras mycket av vad jag själv lärt mig via föreläsningar om stresshantering mm där man ju får höra hela tiden att man behöver avlasta hjärnan. Att man inte ska ge hjärnan mer "input" sista timmen före sänggående tex. Det är självklart för varenda vuxen som varit på en sån kurs eller föreläsning, ändå låter man sina tonåringar ha mobiltelefonen i sängen. Konstigt att de sover dåligt?

    Även detta med att planera sin tid, för jag kan låta hurtig och väldigt strikt här men jag kan förstås också fastna i ett scrollande ibland och inse efter 45 min att jaha - det var den promenaden. Det är gjort så! Det är byggt på ett konstant flöde som människan får svårt att motstå. Istället behöver man planera, och jag tilltalas mycket av den mentala tallriksmodellen som bl.a Sissela Nutley pratar om. Att man behöver många olika delar i vardagen för att må bra. Sitta och slöscrolla kan absolut vara en men inte bara. Och det är inte kul att i efterhand konstatera utfallet av sin tid i den vecka som varit. Jämfört med att göra en plan som man försöker följa för att må så bra som det går. Och när äldsta sitter med läxor tex, så har han inte telefonen i rummet. Utan jag har lärt honom att du kan plugga effektivt kanske 45min. Sen tar du dig en kvart att kika på telefonen. Stäng av notiser. Du tar den kvarten och sen lägger du bort den. Lite typ "pomodoro". Då får man ha telefonen den kvarten utan dåligt samvete men man har den inte liggande på skrivbordet där den pockar på uppmärksamhet konstant. 

    Äldsta barnet fick också tidigt digitala läromedel i skolan vilket gjorde att vi tyckte att han i mångt och mycket använt upp sin skärmtid när han kom hem. Så som du skriver också, har man kontorsjobb så är det mycket skärm. Och så är det även för mig. Jag behöver koppla bort och koppla av på min fritid. Samma gäller förstås barn, ännu mer för barn. 

    Nu först när man backar om digitaliseringen i skolan och undersökningar visar att många tonåringar mår dåligt psykiskt så kan jag väl känna att vi gjort rätt i alla fall. Det är inte för att vara elak utan det är för att det inte är sunt att sitta med telefonen i handen 8h per dag. Det finns en riktig värld där utanför, gå en promenad med kompisarna och prata face to face, gå till donken och köp en glass. De har alltid varit välkomna här. Och nu med lilla barnet när han tar hem kompisar, vi spelar spel, de kastar boll, bygger lego. Finns inget behov av tv eller skärm om man låter dem fundera en stund hittar de alltid på nåt att göra. 

  • Anotherone
    Anonym (Skillnad) skrev 2023-06-01 13:22:20 följande:

    Jag skaffade internet så sent som 2007, då de flesta andra redan hade haft det länge. Det gjorde att jag utvecklade ett osunt internetberoende. När smartphones började komma på bredare front och jag blev varse hur folk mer och mer stirrade ner i sina mobiler, började jag begränsa min egen skärmtid radikalt. Den som blir skärmberoende lever mer eller mindre sina liv på internet och sociala medier, vilket var vad jag till sist gjorde. Jag blev avskärmad från min omgivning och blev asocial på ett sätt som inte alls var likt mig.

    Nu satsar jag på att vara ute mer bland folk och socialisera, kanske är ute på nätet 2-3h om dygnet. Jag tecknar och läser en del böcker, samt är ute och går en del i omgivningarna. Försöker sysselsätta mig med det istället.

    Det har minskat den psykiska stressen påtagligt. Jag har successivt känt mig lugnare och blir inte lika upprörd eller bestört över saker.

    Jag lever mer i nuet på ett annat sätt än innan.


    Det låter sunt med den förändring du beskriver. Man mår bra av kontakt med människor och att ha ett socialt sammanhang är viktigt generellt för de flesta. Men när det sker digitalt och föräldrar även försvarar att det är så viktigt för att barnet har sitt sociala liv där/i telefonen... varför?
    Pelle kan väl komma hit en stund så kan ni spela tillsammans, bredvid varandra. Se ansiktsuttryck och mimik, ta en paus och kasta kuddar eller prata om tjejer. Kom och fika i köket. 
    Umgås med varandra som man gjorde förr, inte via en skärm där den du följer eller interagerar med bara visar väl valda delar av sitt liv för dig. Fram för mer äkta relationer och kommunikation. 
  • Anotherone
    Anonym (Skillnad) skrev 2023-06-01 16:24:14 följande:
    Jag upplever mer och mer att sociala medier och internetforum är rätt opersonligt och att "omtanken" (som består i att trycka på hjärt- eller kram-emojin på ex.vis Facebook) och bekräftelsen man får inte är att jämföra med bekräftelse man får från människor öga mot öga IRL.

    Jag har alltid tyckt att det är intressant att lära känna nya intressanta och inspirerande människor och folk tar inte kontakt med varandra idag på samma sätt som man gjorde för bara 20 år sen.

    Folk lever mest i sina egna små bubblor och många umgås mer med mobilen än att socialisera med folk på riktigt.

    Ja, föräldrar borde se sitt ansvar att lära sina barn kunna umgås med andra istället för att låta mobilen vara den ständiga barnpassaren. Mobilberoende lär öka problemen med social fobi och minskar den sociala förmågan hos folk generellt, eftersom folk blir alltmer invanda med att allt sker över internet. Och när människor blir invanda och bekväma med ett visst beteende, brukar det sen bli väldigt svårt att bryta det.

    Sedan är det väl jättebra att man smidigt kan göra sina olika ärenden via appar och internet, och att möjligheten att avskärma sig finns om man har en dålig dag och inte känner för att prata med folk. Men som det ser ut nu har det blivit väldigt överdrivet.
    Jag håller med och den delen av digitaliseringen tror jag inte att någon ser direkta nackdelar med. Förutom kanske när man faktiskt vill prata med en riktig människa på en bank och diskutera sina förehavanden till exempel. Och hänvisas till app/e-tjänst osv. 

    Jag behöver min telefon för att få åtkomst till ett antal av de system jag använder i mitt arbete där inloggning sker med bank-ID och i vissa fall auktorisering i två steg (jag får ett sms med en kod till telefonen). Men utöver det så ligger den en bit bort.

    Jag hoppas att vi ska få så mycket forskning och statistik på vad mobilanvändandet leder till i form av psykisk ohälsa, resultat i skolan, hälsa, fetma - allt möjligt - så att folk förstår det orimliga i att fortsätta med det man gör nu. 
  • Anotherone
    JohanJOLO skrev 2023-06-01 15:38:36 följande:

    Inspirerande att läsa!


    Vi har haft samma hållning hemma hos oss. Dock blev det väldigt svårt när barnen kom upp i tonåren.


    Vi människor är ju intressanta i det avseendet att vi verkar tolka att som "finns" som bra. -Om det finns så är det väl bra?
    Den digitala världen är ju helt skapt för dopaminknarkning. Mer mer mer mer mer mer mer mer.


    Eloge till er!


    Tack!
    Jag känner mig som en "amish" - förälder ibland och som en otrolig bakåtsträvare men jag kan bara inte tycka att det är sunt så som det har blivit. Jag och mina jämnåriga mådde också skit mellan varven men inte så här! Och jag är gärna med som en kraft åt andra hållet när det gäller de yngre barnen så att de ser att vuxna faktiskt inte måste sitta med en telefon i handen för jämnan eller att det bara är skärm som gäller. I sommar ska jag lära den yngre att spela kort och lägga patiens
  • Anotherone
    JohanJOLO skrev 2023-06-02 08:11:25 följande:

     Skrattande Amish-liknelsen träffade mig hårt! Jag skrattade gott!
    Jag håller med dig till 100%! Mobiltelefonerna är den optimala drogen och de talar till alla tre stora hormonpåslag som människan går igång på: Dopamin - adrenalin och oxytocin.
    Det har också vuxit fram en parallell verklighet med alla sociala medier som jag undrar om den verkligen är bra för någon. Individualismen har fullkomligt exploderat. Unga som gamla lägger ner timmar varje dag på att bygga varumärket "JAG". Alla vill bli "kända" eller "bli något". 
    När jag scrollar i sådana flöden känner jag många gånger hopplöshet och nedstämdhet. Det är som om alla skrek "SE mig!! ÄLSKA mig också..."


    Jag vet att folk älskar tatueringar. Men för mig har tatueringar blivit lite som dessa flöden. Man vill göra NÅT för att sticka ut! NÅGOT för att NÅGON ska uppmärksamma mig! -Sen är det helt fritt fram för alla att skaffa tatuering, såklart. Men det är som om det där varumärket har tagit över verkligheten ibland.


    Och det värsta i det du skriver är att det inte ens är äkta. Alla som äger ett instagram-konto äger också makten att välja vad som visas. Det förstår inte barn och unga på samma vis som jag på vuxen kan förstå. Att det kan finnas tusen bilder som man valt att inte visa, att det finns filter, att det bara är en liten liten promille av en människas liv som visas i det skyltfönster som sociala medier är.
Svar på tråden Livskvalitet före vs efter "skärm"