Inre monolog

Om jag tänker så och att det är jobbigt gå ned och hämta tvätten.
Så blir det en snabb rad av tankar, ett, resa sig upp, gå ned för trapporna, sen ta ut tvärt, hänge upp tvätt, in med tvätt i torktumlaren/tvättmaskinen och bära upp tvätt och städa efter sig.
Grannar bryr jag mig inte om i dessa tankar, då dessa är alltid en sak så fort man öppnar dörren, så det läggs ingen tanke på alls.

Sure jag kan säkert tänka alla dessa saker en efter en, men det är en tanke och ger ett stönande om man inte är det minsta sugen.

Jag tänker både i ord, handlingen, bilder osv... oftast i en och samma tanke, och ibland delar jag upp det men inte så ofta.
Ofta folk säger till en att man tänker snabbt och mer än en gång blivit anklagad för extrem slutledningsförmåga.(extrem då som i extrem snabbt att nå en slutsats som tex en läkare normalt får lägga ned bra med tid att förklara, det är vad de sagt i alla fall, personligen bryr jag mig inte ens.).

Hehe, jag kan stänga av och på precis som jag vill.

Är det jobbigt detta "tjattrandet"?
Undrar då jag inte riktigt förstår hur det kan vara att det inte är självvalt som för mig, och vill förstå lite bättre.

Tack!
Väldigt svårt för mig att greppa detta till fullo, men du get lite mer insikt.

Själv har man mer av analyserande av olika situationer och scenarios.
Både som interaktioner med andra människor, och i mitt lärande av hur saker fungerar rent sakligt.(Enkelt sagt och bra överdrivet, och är ett hur hjul runt så rullar det mycket enklare än om det är en fyrkant och varför ett runt hjul är att föredra.)

Sen ska jag kanske inte förneka helt att jag inte har en mer ostyrbara tankar, och de få ggr det sker är av att man missat nått och det skapar tex ekonomisk tillfällig oreda.
Och hur detta kan dominera tankarna i 2-3 dagar, sen släpper det och man ser på det som en lärdom istället.

Sen har vi de extrema fallen, där folk mördar pga den inre dialogen och den sade då att du ska döda den, eller nu vad anledningen var.
Men såklart nu har vi istället vandrat in på området svåra svåra psykiska problem istället.
Dock ändå ser jag en fascination hur en del människor inte kan kontrollera sin egen kropp och dess handlingar och vad som kommer ur deras munnar.(Skrev en del, för alla är ju inte mördare, utan en del gör saker mot andra som de verkar som de har noll kontroll över att det sker.)

Ett fascinerande ämne detta.

Har du någon gång försökt sortera upp tjattret, och om du har vad blir resultatet?
Tänker då med att det finns ju olika nivåer av detta, där en hel del är mest skräp, för jag tänker en den scenarior som är rent skräp, men ser det mer som underhållning.

Vet tex om jag får för mig att titta på en massa twitch och ett spel, så kan tankar bli rätt enformig och hur det vore att vara så sjukt bra, men spelar jag samma spel utan titta, så analyserar jag mitt beteende i spelet och felen man gjorde och förbättrar sig om så möjligt.
Sen sköts detta ofta fortlöpande, och idag är det mest att man slarvar eller att helt enkelt de som är yngre är bättre och snabbare på vad de gör.

Och sen är ju det ett medvetet val, men vid lite för mycket twitch-tittande, så kan det börja se ut som att man bara är med på resan.
Därför fastnar jag inte i twitch längre, och just för tankarna blir för mig för enformiga och lätt tråkiga, men tittar på någon match då och då ändå

En annan sak som man tänker på rätt ofta, det är mat och tillvägagångssätt och justeringar.
Så analyserar den alltid kort, och sen tänker om det något som hade gått göra bättre.
Så även när jag är hos andra, men berättar aldrig vad eller lägger mer än nån minut på detta.
Men visst kan man tänka, hur kunde du göra det misstaget och tex när en fick för sig grilla kycklingen dagen före kalaset
Men även helt tvärtom också och funderingar hur gick det till.

Jaja, lite svamlande blev det, är ett svårt och fascinerande ämne, och det är VÄLDIGT svårt att sätta sig in i frågan för andra.
Och hade det varit enkelt, ja, då hade ju inte alla missförstånd funnits

Ser dessa scenarion som underhållning också och ett pyssel att lösa.
Och hur man hela tiden ställer sig ifrån olika synvinklar, och ser om man kan hitta nått där som man har förbisett sedan innan.

Och sen försöka lösa pusslet, nu är det för omfattade att lösa ofta och om man verkligen ska lyfta på var sten.

Någon gång per år så har jag just det du pratar om vid insomning, och att hjärnan snurrar runt och förstår lätt hur det är irriterande då det hindra insomningen.
Dock oftast kan jag helt stänga av hjärnan och all konversation som förekommit.

Komiskt nog med alkohol, så kan det ibland öka och mer okontrollerade diskussioner i ens hjärna och rätt enformiga diskussioner.

Undrar om detta går träna bort och om det är överdrivet, och kanske mer aktivt styra det hela.
Som tex kognitiv beteendeterapi, nått du vet om?
Ingen aning om de hanterar såna här saker.

Vi får hoppas du hittar en bra kurator igen, lycka till med det.
Annars får du väl försöka hitta en annan.