Jag mår inte bra

Nej TS är verkligen inte ensam. Mer än en miljon svenskar äter antidepressiv medicin. Ännu fler mår dåligt psykiskt.  Det är verkligen sjukt att så många mår dåligt. Vi borde nog fundera lite över vår livsstil i Sverige eftersom så många mår dåligt. 

Det är en konsumtionsbaserad bild av "vad alla ska ha" och "hur alla borde se ut" som gör att folk mår dåligt, anser jag. Och att man kan jämföra sig med precis alla hela tiden, inte bara sin närmaste omgivning.

Man kan må dåligt för att det finns någon på andra sidan jorden som har saker eller möjligheter som inte jag har.

Tidigare i vår historia när folk levde på en plätt nästan hela livet och de flesta på den plätten hade det i princip lika lusfattigt, så var det inte det man var olycklig över i alla fall. Och det gick inte att operera sig snygg heller, så då fick man vackert acceptera hur man såg ut, det var inget att ligga sömnlös över.

Sluta glo på reklam, flytta till Georgien typ och jobba på en bondgård så försvinner nog det mesta av den mediala ångesten skulle jag tro.

Vad tråkigt att höra att du inte mår bra! Att ditt självförtroende har försämrats och att du gråter på väg hem i bilen är tydliga tecken på att någonting är fel. Har du funderat på hur kritiken som riktas mot dig ser ut? Är den saklig eller i form av personangrepp?

Av någon får jag höra att jag är på ett sätt och av den andre att jag är på motsatt sätt. Båda sagda som om det är ett negativt personlighetsdrag. Jag duger aldrig för någon. Oavsett så är jag alltid fel i andras ögon. Är det såhär för alla andra också att dom får kommentarer men att dom bara inte bryr sig? Eller är jag någon som det står sparka på mig i pannan på? 

Fan det hjälper ju inte att gråta. 

Tack.

Tack för tänkvärda inlägg men är trött på att behöva säga ifrån, det tar energi som jag inte har. Prata med kollegor och nära orkar jag inte heller. Jag Kommer aldrig på nåt bra att säga i stunden heller, jag blir ställd när någon som verkar sakna allt vett hasplar ur sig en elak kommentar

Jag förstår! Det låter verkligen jobbigt. Läste att du var trött på att säga ifrån, så jag ska inte snöa in på det, utan fokusera på någonting annat istället. Nämligen hur du kan försöka hantera kritik eller elakheter känslomässigt. Jag har själv fått höra väldigt mycket taskiga saker och har byggt upp ett försvar mot det. Om det inte är rimlig kritik så lyssnar jag inte alls på vad andra människor säger, för det har ingenting med mig att göra. Precis på samma sätt är det för dig. Deras åsikter om dig är inte du. Det är bara deras åsikter om dig. Försök att inte reagera känslomässigt, utan distansera dig från situationen och tänk att problemet ligger hos den som väljer att vara taskig. Då blir du mindre reaktiv. Nej, så där är det inte för alla. Jag tror tyvärr att de tar ut sin irritation på dig eftersom de vant sig vid att göra det.

Du måste nog ändå träna på detta men jag förstår mycket väl att du inte vill och orkar. Att sätta gränser och säga ifrån tar jättemycket energi , för den som inte är van. Men när man väl gör det så märker man att det ger energi. Dessutom får man respekt  från andra. Jag tycker du skall försöka få hjälp av en psykolog, psykoterapeut eller liknande. Företagshälsovården brukar kunna ge bra hjälp när man mår dåligt. Jag gick ett tag hos min företagshälsovård och hon jag gick hos var socionom i grunden, men erfaren i att hjälpa människor som håller på att bli utbrända  på jobbet. Det handlade mycket om konkreta tips och hur man skall göra på jobbet, och hur man skall bemöta tex kritik och andra människor, 

Om man upplever att man ständigt måste säga ifrån hemma, där man borde kunna få vila och ladda sina batterier, då kanske man skall fundera på relationen. En relation måste ge båda parter något . Om man är i en miljö där man ständigt får kritik och påhopp då måste man också fundera i om man är i rätt miljö. Gäller både hemma och på jobbet. 

Men för att du skall få energi igen, tror jag att du bör kontakta antingen företagshälsovården eller din vårdcentral , för att få hjälp. Om du har tillgång till företagshälsovård rekommenderar jag den för de har oftast mycket bättre resurser och kompetens i dessa frågor än vad vårdcentralerna har.  Du kanske klarar dig genom hjälp och stöd och rådgivning, du kanske också behöver en kortare sjukskrivning för att ladda batterierna. 

Ja, tyvärr är det så att om man är snäll så finns det en hel del personer som ser det som en svaghet. Dessa personer ser svaghet som en möjlighet att trycka ner någon annan, och de gör det om de ser att det inte finns någon risk att det straffar sig. 

Lyssna gärna på Soul Children, don`t take my Kindness for weakness  !  Finns på Spotify , bra pepplåt!

Vet inte om du brukar kolla på motivationsvideos på Youtube. Men jag gör det ibland.
Det kan verkligen hjälpa att bli motiverad till att förändra vanor och att se på livet med nytt synsätt.

Något tips jag tror kan hjälpa när det känns som man inte duger i andras ögon, vilket är VÄLDIGT uttröttande att känna konstant- är att distansera sig från andras åsikter och agerande mer. Inte alltid såklart! Ibland måste man säga ifrån, och ibland måste man kanske också tänka på vad man själv gjort som kan vara dumt.

MEN, ta inte in mer än nödvändigt.
Hur som helst. Om du lätt irriterar dig på andra. Säg till dig själv. Låt dem.
De är jobbiga- låt dem.
De förstår mig inte- låt dem. 

Kontentan här är att inte fästa för stor vikt vid sådant man ändå inte kan förändra. Om någon ogillar dig, låt dem. Gå vidare, sluta umgås eller minska umgänge med de personer som får dig att må dåligt. 
Släpp det rent emotionellt.

När du tänker att inte alla måste gilla dig, och att du är okej som du är- kommer du automatiskt slappna av och därmed dra till dig andra som gillar ditt autentiska jag.

Det här innebär inte att du ska strunta i eventuella förbättringsmöjligheter, men försök slappna av i din grundpersonlighet.

Hoppas att jag förklarade det på ett bra sätt.