Inlägg från: Anastasia |Visa alla inlägg
  • Anastasia

    Jobbigare att vara lindrigt funktionsnedsatt?

    Freddie K skrev 2023-07-12 13:59:43 följande:

    Jag har högfungerande autism som det kallas och går på en daglig verksamhet. Jag är väl medveten om mina fel och brister, men det är inte alltid så lätt att göra något åt det, men jag skulle inte heller vilja byta bort det, så jag vet inte riktigt om det är lättare, eller vad man nu ska säga om man är gravt funktionsnedsatt. 


    Jag har också diagnos, dock inte autism utan något som heter:  Ospecificerad psykisk utvecklingsstörning-Utan uppgift om beteendestörning. 


    är också på daglig verksamhet 4 dagar i veckan och trivs jättebra.  Vad häftigt att vi ändå är så lika Freddie.  ❤️.  

    i mitt fall så hade det känts lättare om det
    syntes mer,  Men jag har vissa svårigheter.  Även om det inte syns. ❤️ Men jag har mycket hjälp, bland annat hjälp med pengar från försäkringskassan, godeman, kontakt person, kontakter med vuxenhab och tandläkarekort som gör att
    det blir billigare att gå till tandläkaren.  Jag har daglig verksamhet och så.  Så jag är väldigt glad
    över all hjälp som man kan få. ❤️
    Vi lever i ett väldigt bra land. 

  • Anastasia
    Freddie K skrev 2023-07-13 14:58:34 följande:
    Jag förstår dig. Jag har ju som sagt också daglig verksamhet och jag har lite av det andra du nämnde med. På så sätt lever vi i ett bra land. Jag hoppas att du får vardagen att funka och att du känner dig nyttig ändå. Jag tycker det är viktigt. Glad
    Här satt och skrev i fler minuter ett rätt så långt inlägg, för att sedan loggas ut och hela inlägget försvann.  Så drygt! 

    men Ja, jag får dagarna att funka, är med i en teatergrupp på min dagliga verksamhet där jag stormtrivs. ❤️. Får jag fråga vad du gör på din dagliga verksamhet? ❤️
  • Anastasia

    Till Freddie K:  

    Nice juh, vi har en sådan tidning i den kommunen som ja bor i, vill helst inte säga vilken stad för jag vill inte autha mig.  Men den tidningen kommer då till alla dagliga verksamheter i hela kommunen. Är det så för den tidningen som du skriver i också?  


    Det känns som att du verkligen är på rätt ställe Freddie. Du är duktig på att skriva. ❤️. Har sett dig i flera andra trådar. 


     men jag ställer samma fråga igen, som jag gjorde i det förra inlägget, det som försvann!  Du skriver att du är kung på att skriva och jag håller med dig, men att du upplever dig själv tappad annars?  Kan du ge några exempel? Om du vill alltså. ❤️

  • Anastasia
    Anonym (Ts) skrev 2023-07-13 21:15:01 följande:
    Det är precis den här typen av kontrast som jag ville komma åt. När det blir uppenbart och självklart att det är gruppboende man ska ha, daglig verksamhet och så vidare och samtidigt ett lyckligt ovetandes om att man måste jobba och sånt så känns ju den tillvaron betydligt bättre än de som är närmare normalkurvan och ska bli självförsörjande m.m 

    I köping känns det liksom som självklart att man typ bakar i en micro t ex. 

    När jag gick på gymnasiet så gick jag i det som idag kallas för anpassad skolgång, förut så kallades det särskolan.   O då hände det ibland att man var tvungen att gå ut på praktik och det var bland det värsta av allt.  Det kändes ungefär som att bli utslängd i sjön och sedan säger någon till dig: lär dig att simma eller dö.    Det var lite så jag upplevde det mentalt. 


    en gång så var jag på en djuraffär, och så säger han Som hade mig:  så ska de små djuren ha det här fodret och de stora djuren det andra fodret!  sedan har jag för mig att
    han bara gick och jag blev helt handlingsförlamad, jag bara tänkte typ: men vilka är de stora? Och Vilka är de små? Vart går liksom gränsen för små och stor, det var väl mest det jag undrade över.   Jag ser ju skillnad på en mus och en kanin, men vad räknas marsvin som?  


    När man kommer till ett vanligt arbete så upplever jag att man måste kunna vissa saker och folk tar det förgivet att man ska kunna det.   Jag är idag på daglig verksamhet och där känner jag mig mycket tryggare.  För där förstår dem på ett annat sätt, och det liksom är okej. ❤️

  • Anastasia

    Hej Autistisk tant. ❤️

    ville bara upplysa dig om att du borde kunna få kontakt med en kurator på vuxenhab. Om du upplever att du vill prata med någon som kanske kan hjälpa dig? ❤️

    Har samma problem ang motoriken. OM jag är på bio så måste jag vara på plats innan de andra, för jag verkligen hatar att gå förbi folk i sallongerna då de sitter ner.  Platsen blir alldeles för smalt och då blir jag jätte yr och nervös och kan ramla över bio gästerna och jag vill verkligen inte ställa till med någon scen.  


    så fort det rullar under mina fötter så ramlar jag, så jag har aldrig fortsatt att åka skridskor, skidor, rullskridskor, skateboard.  Cykel var det enda jag klarade, men efter en olycka så kan jag inte heller cykla. 

    Dans  kan jag heller inte. 

  • Anastasia
    Anonym (Autistisk tant) skrev 2023-07-13 23:44:41 följande:
    Åh tack så jättemycket! Är det via psykiatrin eller hur får man remiss till hab? 

    Jag har okej balans så jag kan hålla balansen på skidor och skridskor och jag kan cykla och simma. Men jag gör det på fel sätt, enligt andra. Jag kan inte åka på riktigt. Det ser roligt ut osv. Jag simmar snett. Jag kan hålla mig kvar på hästryggen men jag förstår ingenting av vad ridläraren säger. Dansa kan jag överhuvudtaget inte. Folk brukar skratta på ett snällt sätt om jag dansar på krogen eller "på skoj" på nån fest. De tror att jag larvar mig när jag gör mitt bästa. Jag har ingen taktkänsla alls och förstår inte vad en takt är. Är tondöv. Först nu som vuxen fattade jag var en straff i fotboll är. För det var ju aldrig nån som förklarade på gympalektionerna. Sånt förväntades man kunna. Vad man får poäng för i tennis och badminton har jag ingen aning. När jag var tvungen att spela nåt av det på gympan så lyckades jag aldrig träffa bollen så det blev ju inte så kul för den som var tvungen att spela med mig så det ville ingen. Jag var den som förstörde för alla andra. De som hade dyslexi fick stöd och förståelse men inte jag... 

    Det tog flera år för mig att lära mig cykla gör ingen sa att man kan bromsa cykeln genom trampa bakåt. Mina föräldrar höll på in flera år och skulle lära mig att cykla men de sa inget om att man kunde bromsa. Så jag körde störtlopp ner för backarna och krockade med nåt träd. Mina föräldrar såg det men sa inget?! En kompis visade hur man bromsade och då gick det hur lätt som helst att cykla. Samma sak med skidåkning. Vi åkte upp med liften och så störtlopp ner och jag åkte in i skogen och krockade med nåt träd. Tills en skidlärare visade att man kan styra farten genom att "ploga" och då gick det jättebra. Vissa saker förväntas man veta så ibland är det inte bara motoriken det är fel på. Tycker nog att mina föräldrar kunde lärt mig bromsa när de såg mig ramla och slå mig gång på gång. Min manna är lärare och har en master i pedagogik. Borde man då inte se att ungen inte lärt sig bromsa utan kör störtlopp ner för backen? Mina föräldrar dolde också mina svårigheter på BVC och ville inte att jag skulle utredas. De skyllde på att jag "inte gillade sport, vilket jag blev förvånad över att höra.

     


    det var en bra fråga som du ställde där. Jag ska försöka ta reda på det, via internet och OM ingen av oss får svar via internet så ska jag prata med min arbetsterapeut via vuxenhab.  Kommer att träffa henne nu i Augusti, hon ska försöka hjälpa mig med att finna en strategi för att gå ut med soporna.  För just det har jag lite problem med.  

    det var mycket enklare förr, då man slängde allt genom ett hål i väggen, nu ska liksom mjölkförpackningen slängas där och korken därborta. Det är så förvirrande för mig, så mamma, som jag bor med, hon har fått gå ut med soporna.  Men jag vill ju kunna hjälpa till jag med, därför är hon arbetsterapeuten hos mig. ❤️

    men testa via 1177, och se om du kan ansöka om en träff därigenom. ❤️.  


    när jag läste ditt inlägg så kom jag att tänka på när jag skulle rida, en gång så ramlade jag under halsen på hästen och höll mig vid hans nacke.  En annan gång så satte jag mig bak och fram, så jag hade lite problem för med. Haha.  Har aldrig kunnat sätta mig upp på vanligt sätt, för när jag ska sätta i foten i tygeln så åker min fot under magen på hästen, så det är jättesvårt för mig att sätta mig upp på en hästrygg utan hjälpmedel.  Jag tror att vi är lite lika, vi också ❤️

  • Anastasia
    Anonym (ADD/Aspergermamma) skrev 2023-07-14 00:17:46 följande:

    Tack Anastasia och Autistisk tant för era tänkvärda och lärorika berättelser från er vardag. Ni borde ha föreläsningar för de som läser på Vård- och omsorg samt för anhöriga till barn med autism. Jag lärde mig nya saker i denna tråd och förstår min son lite mer. 


    Tack så mycket för ditt inlägg.  Det var roligt att läsa.  ❤️

    För mig är det nog lättare att skriva än att tala inför grupp.  ❤️Men det är ändå bra råd som du ger. tack för dem ❤️

  • Anastasia
    Anonym (Autistisk tant) skrev 2023-07-14 13:04:34 följande:
    Mycket bra skrivet! Hur ska man kunna lära sig hur man bör bete sig socialt? Jag tycker att det till viss del går att lära sig saker genom följande: Genom att läsa här på Familjeliv och andra forum. Böcker. Film. Tv-serier. Ove Sundberg och hans fri Anette i Solsidan är ett bra exempel. Överdrivna på på många sätt men vissa saker har jag lärt mig. Som att när man säger "vi får ses nån gång" så betyder det att man aldrig mer ska höras så då ska man inte ringa och fråga när man ska ses. Att nån ber en om hjälp hela tiden med ganska "stora" saker, som att vara bulvan vid husköp, eller hör av sig och vill umgås när det inte finns nån annan, så betyder det inte att man är kompisar eller att man kan be om hjälp tillbaka, utan personen låtsas gilla en för att få flytthjälp, barnvakt, låna pengar osv. Även realitysåpor kan man lära sig lite av. Även om jag vet att det är regisserat så kan man fånga upp visa fenomen. Det är ett livslångt detektivarbete. Och på vissa sätt mådde jag bättre när jag var lyckligt ovetandes om vissa saker. Det fanns ett program som hette "Inte okej" där de sa hur man skulle bete sig. Mycket bra program! Men då måste man också förstå att bara för att det är okej att Britta Zackari, som är två meter lång och supersnygg och ser ut som en modell, går runt på stan och äter räkor ur en papperspåse så är det inte okej för vemsomhelst att göra så. Ung, smal, snygg tjej som äter räkor på stan = fräscht och hälsosamt. Tjock, ful, gammal tant som äter räkor på stan = äckligt. Sånt fattar tyvärr inte programledarna. Men annars tog de upp mycket intressanta saker. 
    Haha wow så jag känner igen mig i det som du skriver ❤️

    inte Ok, var ett jättebra program, önskar att man kunde se de programmen igen.  För man fick lära sig mycket.  Jag vet att en av dem handlade om hur Man hälsar på kolleger när man träffats flera gånger, och då kallades en hälsning för typ aphälsningen.  

    personligen så tycker jag att det är jättesvårt att gå förbi människor som man redan hälsat på, jag vet inte vad jag ska säga mer än Hej, igen då. Det kanske är någon härinne som kan ge lite tips? 
  • Anastasia
    Anonym (Autistisk tant) skrev 2023-07-14 14:54:10 följande:
    Bra fråga. Det tycker jag också är svårt. Antingen ler jag lite lätt och försiktigt som en liten markering att jag ser personen eller bara ser glad ut i allmänhet. Eller så tittar jag rakt fram som jag hade gjort om personen inte stått där. Försöker se upptagen ut, ha bråttom, vara inne i det jag ska göra, titta mot förrådet om jag ska dit, försöker se ut som om jag funderar på hur många förpackningar jag ska hämta och är helt uppe i det. Men ett litet leende så jag inte ser sur ut så personen inte tycker att jag är otrevlig eller ogillar hen. Ibland känns det naturligt med nån artig fras typ "Går det bra för dig? Har ni mycket idag (om man tillhör olika team) - behöver ni hjälp?" Eller sånt som andra kollegor brukar säga. Eller om det är fredag frågar många om man är ledig i helgen och på måndagar frågar många om helgen varit bra (Kommentarer som jag under mina första år i yrkeslivet tyckte var helt meningslösa. Varför undrade Berit på trean om jag var ledig i helgen? Jag hade aldrig fått för mig att fråga henne samma sa?.) Nåt sånt kan man ju säga om det är en lång korridor och det är en kollega som står och städar ett förråd t ex. Om det är mycket folk och alla har fullt upp och man går förbi samma personer hela tiden så tycker jag att man kan gå förbi utan att göra nåt särskilt. Man behöver inte undvika ögonkontakt om man går förbi en person, alltså inte aktivt titta bort och titta in i väggen, men inte heller aktivt ta ögonkontakt extremt länge och göra ett stort leende. Jag tycker att det är skillnad om man går förbi personen en gång, och man är ensamma i en lång korridor, då kan man ta ögonkontakt och le lite och säga "jag ska ner i källaren och hämta xx". Men om man går förbi om och om igen i snabb takt och är stressad så behöver man inte göra så stor sak av det. Då ser ju personen att man jobbar på. I privatlivet t ex i tvättstugan tycker jag att man kan hälsa på grannen en gång och sen kan man sköta sitt. De förstår nog att man inte är sur. Var det dåligt enligt er neurologiska? Jag har uppfattats som mycket udda på mina arbetsplatser just på grund av detta. Kollegor har sagt att det var konstigt att jag gick förbi utan att ta ögonkontakt. Så jag har försökt härma andra men har nog misslyckats totalt. 
    Tack för dina fina tips ❤️  Är det på min dagliga verksamhet så är det bra, där minns jag alla ansikten, men jag glömmer aldrig när jag låg inne på mava här på sjukhuset pga jag hade fått diabetes typ 2, så hade jag svårt att se skillnad på ansiktena. Så jag sa hej så fort jag gick förbi någon i korridoren, till slut var det en som sade med väldigt gestikulerad röst: H.E.J.    Ungefär som vi har redan hälsat. Då förstod jag att Ojdå, sagt hej redan till den personen. 

    men så mindes jag ju inte hennes ansikte, så då vågade jag inte riktigt säga hej mer. 
  • Anastasia
    Anonym (gg) skrev 2023-07-14 18:25:23 följande:
    ADHD ingår inte om det är den enda diagnosen.

    Schizofreni går under LSS också. Bipolaritet kan också göra det, jag arbetar med dessa två grupper.
    Jag blev jätteglad över det som du skrev, så jag började googla på Szitzofreni och LSS och kom då till en artikel där de menade på att szitsofrena inte får den hjälp som de förtjänar via LSS.  

    Den här Artikeln skrevs för över 2 år sedan, så jag undrar om det är olika från komun till komun?  Är det något som du vet?  

    Alltså ett inlägg där fick mig att gråta.  De skrev såhär:

    (Personer med schizofreni dör i snitt 15?20 år tidigare än andra. De dör i huvudsak av samma sjukdomar som andra, men forskning har visat att de får sämre vård för sina kroppsliga sjukdomar. De lever också ofta med en usel ekonomi, på existensminimum, ensamma och isolerade, utan arbete och vänner.

    Alltså, jag gråter över det här.  Vill bara ge alla med Schizofreni en stor kram. <3 Hoppas så, att de alla får den hjälp som de verkligen förtjänar som människor. 
Svar på tråden Jobbigare att vara lindrigt funktionsnedsatt?