Jobbigare att vara lindrigt funktionsnedsatt?

Hoppas att det går bra att jag hoppar in och skriver ännu ett inlägg om hur jag har haft det. 

som barn föddes jag med navelsträngen runt halsen, två varv,  och jag var för tidigt född, typ en vecka. Jag vägde ungefär 2450 g.  Så jag fick ligga i kuvös.  Kanske var det detta som gjorde att jag fick IF?  

Som barn var jag väldigt livlig, hade svårt med grupp, men motoriskt har jag alltid haft lätt för.   Men det finns dock ett litet problem.  Jag vet inte hur hårt man ska ta i, så om jag skriver ett a4 papper, så har jag röda märken på fingret där pennan liksom lutar.  Och det gör så ont.  När jag skär ost, så böjs hela osthyveln osv.    

som barn så är man på olika kontroller, och då bestämde psykologerna och läkarna att jag skulle gå i det som förr kallades för särskolan.  Och där gick jag i 14 år.  10 år i grundskolan och 4 år på gymnasiet.  

som 4 åring fick jag något som heter meningokocker sepsis. Jag var smal innan men blev knubbig efter detta, och eftersom jag hatade att tvätta håret så såg mamma till att jag hade kort hår, folk kallade mig för Tjorven 🥰 
Kommer aldrig aldrig att glömma när vi kom in på infektion och 5 eller 6 läkare höll i mig, för de var tvungna att ta lumbal punktion på mig.  Skräcken att de höll fast mig så jag inte kunde röra mig.  Jag vet idag att de gjorde det för mitt bästa, men det blev traumatiskt för mig, jag fick sådan skräck för sprutor efter det. 

Tack för ditt svar gg.  

När jag var 4 år så var jag och min mamma hos nen Väninna till henne. Hennes dotter var ungefär 4 år äldre än mig och vi brukade då iallafall hyra film.   Så ville den här dottern och hennes kompisar se filmen the shining.   

så vi satte oss allihop en sommardag ungerfär vid 16 tiden, och såg den här filmen.  Vid den här tiden så kände jag inte till det här med skådespeleri, utan jag trodde att allt man såg på tv var på riktigt.  Och när då den här kärringen kliver upp ur badkaret och skrattar, jag har aldrig varit så rädd under hela mitt liv. Jag grät och skrek. Spydde på nätterna av ångest.   Jag minns inte hur det var innan men efter det här så hade problem både med att tvätta håret, bada. I badkar och att sova ensamen.  Jag kunde få en sådan ångest bara av att solen gick ner.  Så jag sov hos mamma ända tills jag blev tonåring.   

jag hade svårt att tvätta håret av olika anledningar.  En av dem var att man måste blunda. Och då kändes det alltid som att något ondskefullt stod framför mig, som jag inte kunde se. och av någon anledning så vill jag isåfall hellre se det än att känna mig jagad. Ljuset har liksom alltid skänkt mig trygghet.  

kan känna en sådaN här jagningskänsla idag också, men då har jag en skrivbordslampa i närheten som jag kan tända.  Dessutom lyser det alltid i hallen och det känns tryggt. 

idag är det inte lika läskigt att tvätta håret, men det kanta tid innan jag kommer igång.  Nu vid semestern och när jag inte har några möten kan det ta tre dagar innan jag duschar, annars är det alltid varannan dag. Det är så många steg, man ska ställa sig upp, gå iväg, hämta trosor, klä av sig och sedan in i duschen. 

en tid då jag inte förstod att det är skådespel i filmerna så tänkte jag såhär:  tänk om någon filmar mig nu och jag står i duschen och sedan visas det upp inför alla?  För när man ser en film så ser de inte ut att lägga märke till kameran.  Jag kände alltså till kameran när jag tänkte så här, men kände inte till skådespeleriet.   Det tog ett tag för mig. 

Jag kommer ihåg en tid som barn, att jag hade lite svårt att lita på den här reflexen som gör att man sväljer, så jag hade jättesvårt för mat. Var sist med maten av alla på dagiset.  Men det var under en viss tid.   

idag har jag inga problem med att äta, nu är problemet mer det motsatta. att jag kan äta lite för mycket. 

Jag förstår hur du känner ang Kitty där, jag känner liknande inför trillingnöten i paradisasken.  Varför var de tvungna att ta
bort den absolut godaste för?   

men ang maten: jag kan äta något för ofta och till slut så tröttnar jag på det, men havregryns gröt kan jag äta utan att tröttna på det. Och det känns bra med tanke på dessa tider som vi lever i. Har även svårt för stark mat.  Alltså väldigt stark mat. 

Ett mattips till dig som är sååå gott.

mosad potatis med fiskbullar i dillsås. Sedan har du en klick smör på, och bara mosar ihop allt.   Alltså det är sååå gott. 

jag älskar att mosa och att doppa i kaffe eller te. docl ska inte maten vara såpass mosad så att det blir för rinnande, utan det ska vara klumpar i.  Det måste jag äta snart. ❤️