Inlägg från: Sune63 |Visa alla inlägg
  • Sune63

    Hur kan man vara troende - vad har jag missat?

    Tow2Mater skrev 2023-07-24 18:04:50 följande:
    Tanker inte ge mig in i den diskussionen. Om du läser Bibeln, står det att de inte fick några döttrar? Sönerna stod för släktleden som finns beskrivna.
    Skrattande Nej, självklart inte!
  • Sune63
    Anonym (Religiös ateist) skrev 2023-07-24 18:19:33 följande:
    De praktiserade alltså incest i den familjen? För hur kan människosläktet annars ha levt vidare?
    Bara en av tusentals märkligheter och inkonsekvenser i bibeln. Många löser detta med att säga att bibeltexterna är metaforer. Att gud skapade världen på 6 dagar inte är dagar som de ter sig för oss utan att det tog mycket längre tid, men för gud var det som 6 dagar osv.
  • Sune63
    Tow2Mater skrev 2023-07-24 18:32:06 följande:
    Det finns flera teorier, och för mig spelar det egentligen ingen större roll. Inget jag är påläst nog for att vilja eller orka diskutera, eftersom jag bara kommer att få ännu fler frågor, frågor som kommer vridas och vändas av de som inte ens vill försöka förstå. Därför ger jag mig inte in i det. (Men den som har intresse kan ju starta en tråd om det specifikt, jag kan kanske bidra lite där. Har läst hur det kommer nya forskningsrön emellanåt om hur fel de har haft i sina åldersbestämningsmetoder och nya åldrar framkommit. Tror inte vi sett slutet där ännu)

    Som jag förstått så fick Adam och Eva Kain och Abel, och döttrar. Jag har inte hittat Bibvelversen där Eva gråter i veckor över sin oförmåga att få döttrar och hon beklagar sig över att hela mänskligheten kommer dö ut med dem och de kan inte fullgöra Guds bud om att föröka sig och uppfylla jorden.

    Nej, det finns inte "flera teorier". Men det finns en massa bortförklaringar som bokstavstroende religiösa hittar på. Och det finns inga nya forskningsrön som säger att dinosaurierna fanns för 4000 år sedan, vilket är det enda som skulle gå ihop med bibelns bokstav.


    Det finns väldigt starka krafter, speciellt i USA bland de evangelikala grupperingarna, som producerar en massa dynga och kallar det för forskningsrön men det är enbart falsarier. Det är precis likadant som med utvecklingen av klimatet nu. Det påstås från vissa håll att det inte råder nån konsensus om hotet mot klimatet, men det är bara en lögn. Det som är sant är att det finns några få pajaser som råkar ha en akademisk titel, aldrig inom klimatforskning, som lånar sig till den klimatskeptiska sidan och skriver under artiklar som enbart är nonsens.

  • Sune63
    Tyra myra skrev 2023-07-24 18:34:58 följande:
    Hej på dig TS
    Du har många funderingar som säkert känns igen av de flesta. Jag har alltid tyckt att man komplicerar det här med tro och religiositet. 

    För mig som vuxit upp i ett kristet hem har kyrkan varit något naturligt, söndagsskolan, barn och ungdomsgrupper med olika aktiviteter, sång och musik.

    När jag blev lite äldre började jag reflektera mera och grubblade en hel del över tron. Var jag verkligen troende? och vad var det jag trodde på. 

    Som vuxen har jag alltmer kommit till insikten att jag tror på människan och jag lever efter den kristna etiken. Nu är jag trygg i min tro på människan och att gud finns i oss.

     

    Din uppväxt är lite som en motsats av min. Jag växte upp i en miljö helt i avsaknad av kyrka och tro. Det naturliga var att aldrig tänka på kyrkan, Gud, Jesus etc. Inte mer än att det kom upp i skolan (är tillräckligt gammal för att ha haft kristendomsundervisning i lågstadiet) och i samband med jul och påsk i TV och medier. Men det var inte nåt som hade med oss att göra.


    Sen började jag spela och slank in på kyrkorgel och efter några år började jag fundera på det här med kristen tro och efter ett tag landade jag tillbaka i min uppfostrans begreppsvärld och kände mig trygg i det.

    Jag behöver ingen tro på nån gud.

  • Sune63
    Emilija skrev 2023-07-24 18:47:22 följande:

    Det är väl inte så komplicerat. Döden öppnar ett stort hål, och via hoppet breder spekulationerna ut sig. Medvetandets hårda problem likväl, avsaknaden av förklaringar öppnar upp för spekulationer. Det är hoppet som får folk att bli troende och genom det skapas trygghet.


    Vilket hopp? Vi dör och det finns inget att hoppas på. Vi försvinner, vårt medvetande slocknar.
  • Sune63
    Anonym (Beast) skrev 2023-07-24 18:55:59 följande:
    Tycker inte jag heller. De flesta gillar även julen, trots att de inte är kristna.

    Sen kan man fundera över julen också, tydligen så har jesus två födelsedagar, en på julen och en vid nyår. 

    Jesu födelsedag har vi absolut ingen aning om. Kyrkan bara snodde en högtid som redan existerade, typ midvinterblot, och gjorde om den till Jesu födelsedag, och som konsekvens av det hamnade Marie bebådelsedag den 24 mars. Sen hittade de ortodoxa på att ha den på en annan dag. Vi vet idag att vår tideräknings början, som ska varit Jesu födelseår, borde ligga 4-7 år tidigare.


    Jag gillar julen! Alla fina traditioner som är förknippat med den! Jag är ju kraftigt arbetsskadad, så jag vill gärna gå till kyrkan vid jul och lyssna på t.ex. Bachs juloratorium. Det är grejer det!

  • Sune63
    Tow2Mater skrev 2023-07-24 19:43:09 följande:
    Läser du veteskapliga källor kan du hitta en del nytt om just tidsbestäming som de nu sett inte alls stämmer med de man ansett tidigare.

    Du forsoker ju vända en sak man säger till något helt annat. Det är ganska taskigt. Jag har inte sagt något alls om t ex 4000 år.
    Nej, det finns inga nya rön som skulle få in det bibelns tideräkning. För om du har bibeln som facit så landar du på att jorden skapades för.c:a 4000 år sedan.

    Det är ju och inte jag som tycker att man inte kan plocka vad man vill ur bibeln och strunta i annat, så då måste du få in dinosaurier inom de 4000 åren.
  • Sune63
    Anonym (Moa) skrev 2023-07-24 20:12:00 följande:
    Jag är troende och försöker komma på ett svar på din fråga. Problemet är att svaren jag kommer på är så abstrakta, och jag tänker att du antagligen vill ha ett konkret svar.
    Jag är inte uppvuxen i en kyrklig eller kristen familj, tvärtom med en mamma som sökte lyckan, eller svar om man så vill, i ständigt festande med nya människor, droger och att spå i kaffekoppar. Sommarloven spenderades på campingplatser runt om i Sverige där jag hittade olika kompisar som jag lekte med, men mest av allt oroade mig för hur full mamma skulle bli och om något skulle hända henne.
    Kanske är det så att jag började söka efter en gud för att jag ofta längtade efter kärlek som barn men inte riktigt lyckades nå den. Jag tänker mig i alla fall att det skulle vara en rimlig förklaring. Min mamma var emotionellt åtkomlig, men hon var alltid snäll, och har aldrig gjort något medvetet för att göra mig illa.
    Något jag märkt sedan jag blev troende, är att det är oftare är människor som inte tror som har svaret på din fråga, en människor som tror på något. Kanske för att alla svar man skulle ge låter just som jag nämnde innan: abstrakta eller flummiga, och kanske blir alla svar på en sån fråga flummiga, eftersom frågan i sig kräver ett enkelt svar.

    För mig började det i ett badrum med ett rakblad mot ena armen. Jag var 13 år och hade bestämt mig för att lämna detta jordeliv. precis innan jag skulle dra bladet blev jag rädd och tänkte att jag skulle göra ont och att det skulle se hemsk ut när mamma skulle hitta mig. Jag tog bort bladet från min hud och sänkte armarna. Sedan kom en lovsång ur min mun som går så här:
    Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand.
    Jag sjöng så stund, och kände mig lugnare. Det var en sång jag mindes eftersom jag hade hört det någonstans och den kom till mig nu, i denna stund.
    jag vet att en del menar att människor kommer till tro för att söka tröst, min sambo brukar säga det och han är inte troende Och så är det kanske.
    Jag började inte tro efter incidenten i badrummet. Vi började inte gå i kyrkan och jag började inte be. Men till saken hör, att jag några veckor tidigare hade gjort just det, bett alltså. Jag hade legat i min säng och gråtit i ångest och sträckt armarna upp i luften och viskat (fast skrikit inombords) att om han finns där så måste han hjälpa mig och att jag behövde hjälp nu eftersom jag inte orkade mer.

    Några dagar efter incidenten i badrummet frågade en tjej som gick i min klass, men som jag inte riktigt kände, Ifall jag ville börja i en ny skola med henne. Vi bodde på samma gård. Lägenheten mittemot. Och jag sa ja eftersom jag inte känner någon i min klass och eftersom jag behövde en förändring. mamma bokade ett besök för mig på skolan och hennes föräldrar bokar ett besök för henne, men morgonen då vi ska åka dit dyker han inte upp. Jag stod och väntade på gården men hon kommer inte. Jag åkte dit ändå. tog bussen med mamma och hälsade på min nya klass. där och då förstod jag inte att mitt liv skulle förändras Väldigt mycket, utan jag var mest glad över att det fanns klasskompisar där som ville veta vad jag hette och vad jag gillade att göra på fritiden och så vidare.
    Side Note: skolan var kristen
    Mina kompisar var uppvuxna i kristna familjer, och tog så klart med mig till en del kyrkor. För mig blev det här första gången jag upplevde trygghet i livet. En mamma och en pappa som gör kvällsmat när man är på besök hos kompisen och frågar om han har med gympakläder, för om man vill sova över måste man komma ihåg att det är idrott i skolan dagen efter.

    Idag är jag inte med i kyrkan utan har lämnat den, eftersom jag upplevde mycket negativt här också tyvärr. Men min tro på Gud har inte försvunnit en enda gång sedan jag var i tonåren. Jag lever ett liv med icke troende runt mig, och har många gånger fått frågor om sekter, Carola, tala i tungor och så vidare. Jag har också fått frågor om hur jag kan tro på Bibeln eftersom den är så motsägelsefull.
    Kanske är jag lat, men jag har inte läst hela Bibeln, och kommer nog aldrig göra det heller. Jag har läst en del men förstår inte allt. Men det är just så, att vi är människor och han är Gud, och det betyder också att vi är ofullständiga och inte kan förstå allt. För mig är det ett lugn; för andra är det irriterande. Jag tror att Gud har skapat hos olika, just för att han vill ha oss så. Det finns kristna forskare som menar att de har svar på vetenskapliga frågor om hur Bibeln egentligen kan hänga samman och om Gud verkligen kan existera. Men jag har inte de svaren. Jag kan bara svara att jag tror eftersom det är omöjligt för mig att inte tro. Jag tror att det finns något ont och något gott. jag kan omöjligt tro att det inte finns något högre än människan. Och jag söker inte mer efter svar, eftersom Jesus ger mig den friden jag behöver, och det räcker för mig.
    Tack för att du delar med dig av din berättelse! Det är fint att du fick tröst i en tro och jag tänker inte döma dig. Jag tror att många kommer till tro just genom en kris. Då är människor av idag i samma situation som människor förr som inte hade tillgång till sjukvård när deras barn blev sjuka och dog i späd ålder eller när det var svält eller krig. Man kunde inte lösa situationen och då fick man hitta nån förklaringsmodell som gjorde att man orkade sig igenom allt elände. Och kyrkan erbjöd en sådan.

    Jag kan tänka mig att vi är olika disponerade för att hantera kriser. Ett sätt är att hoppas på att det finns nån högre makt. Vi som inte tror på det hittar andra sätt att hantera det. Vi fungerar olika.

    Så jag kan förstå dig. Men det är inte nåt som på något sätt får mig att tro på samma sätt som du. För mig är din upplevelse inte ett gudsbevis.

    Genom åren inom kyrkan har jag tagit del av många berättelser som liknar din men det har inte gett mig nån tro.

    Men skönt att det hjälpte dig!
  • Sune63

    Jag kan ju konstatera att det blir som vanligt när man diskuterar tro med en viss typ av kristna. Jag har hört alla dessa ohållbara resonemang förut och kan bara gäspa lite diskret och hoppas på lite vettigare inlägg, vilket det också har kommit några. Kul och intressant!

    För mig kvartstår det faktum att inget jag har hört nån kristen säga har fått mig att kunna tro på det.

  • Sune63
    Anonym (Beast) skrev 2023-07-25 18:01:52 följande:

    Ts gillar också att hänga i kyrkan,


    Nja, jag gjorde det förr, men nuförtiden går jag aldrig i kyrkan om jag inte måste, om t.ex. jag blir bjuden på dop el.dyl. eller går på nån konsert.


    Jag är "sönderpredikad" efter alla gudstjänster jag har jobbat på. Orkar inte längre lyssna på alla meningslösheter som präster och andra uttalar. Och de få gånger jag har varit i kyrkan på gudstjänster (ej konserter) efter att jag slutade så har jag upptäckt att det är dötrist att bara sitta som "vanlig" gudstjänstbesökare i kyrkbänken. Att inte ha "nåt att göra".

Svar på tråden Hur kan man vara troende - vad har jag missat?