Hur kan man vara troende - vad har jag missat?

Om man läser bibeln med lite källkritiska ögon och jämför med vad som går att belägga i andra historiska källor så är det nog så att Jesus har levt och han var en sektledare inom judendomen. Men sen skrevs evangelierna ned ett antal decennier och århundraden senare och det vet alla som sysslat med källkritik att då minskar evangeliernas trovärdighet med avståndet till det de skildrar. Det är människor och inte nån gud som har skrivit de texter som finns i bibeln. Dessutom är bibeln redigerad och sammanställd som ett urval av massor av texter som fanns tillgängliga under de första århundradena. Vissa valde man bort eftersom de innehöll skildringar som inte passade dem som satt i toppen av kyrkan just då.

Det som kallas för kristna värderingar är sprunget ur allmängiltiga värderingar som har växt fram genom åren som regler vi ska hålla oss till för att få ett samhälle att fungera. Det fanns andra före Jesus som predikade lite om samma saker som han, t.ex. Johannes döparen och så fanns det en munkorden som redan tidigare hade formulerat mycket av det som senare Jesus tog upp i sin förkunnelse.

Levnadsregler ser lite olika ut i olika religioner men har också mycket gemensamt. Sen ändras de mer eller mindre över tid när våra samhällen utvecklas och det är därför som vissa saker i bibeln och andra religiösa texter inte längre är gångbara. I det judiska samhället på Jesu tid var t.ex. kvinnan starkt förtryckt och hänvisad till hemmet och det avspeglar sig i mycket av bibeltexterna.

Jag kan inte se hur bibeln skulle vara nån slags sanning. Det är ett historiskt dokument som säger en hel del om den tidens människor, samhälle och föreställningar.

Jag ser ingen anledning till att tro på nåt alls. Saker är som de är, det vi kan uppfatta med våra sinnen. Om det finns liv på andra planeter så finns det väl kanske det, och som nån skrev tidigare, det är nog rätt sannolikt att det finns, har funnits eller kommer att finnas liv på andra planeter eftersom det finns oändligt många som har ungefär samma förutsättningar för att liv ska uppstå som jorden har.

Apropå det här med vad vi kan uppfatta med våra sinnen: Hjärnan är ett intressant organ. Den kan få oss att tro att vi uppfattar en hel del som egentligen bara är en frukt av den själv. Hjärnforskningen går sakta framåt och man hittar ständigt nya saker som kan förklara varför folk påstår att de hör saker som ingen annan hör, varför de ser saker som ingen annan ser osv. Ta bara drömmandet! Det känner alla till och vi vet dels att vi verkligen kan häpna inför vad vår egen hjärna kokar ihop för osannolika saker medan vi sover och hur verkliga de ibland kan kännas.

Om jag ska säga att jag tror på nåt så är det att allt som människor uppfattar som övernaturligt kan förklaras vetenskapligt. Kanske inte just nu men förr eller senare, när de vetenskapliga metoderna utvecklas. Vetenskapens utveckling pekar åt det hållet. Briljanta forskare gör hela tiden nya upptäckter. Och nåt som kan göra mig besviken på att livet en dag tar slut så är det att jag inte kommer att få uppleva framtida forskningsframsteg.

Jag är en person som alltid har läst mycket om allt möjligt och vidareutbildat mig på olika sätt så jag vet en hel del om olika religioner och vad de har att erbjuda inom sina olika trosriktningar men det finns inget där som lockar mig som inte helt ateistisk humanism redan har att erbjuda. En livsfilosofi som hedrar det goda och en vilja att göra andra människor gott kräver inga berättelser om något svårgripbart som olika gudar för att motivera mig.

Att läsa religiösa texter har inte fått mig att förstå varför folk tror på detta. Snarare tvärtom. Jag tycker att det är helt obegripligt varför man söker nåt som man enbart är hänvisad till att tro på och som inte kan bevisas vetenskapligt, och som dessutom ofta står i konflikt med sånt vi kunnat bevisa genom systematisk forskning. Att mänskligheten gjorde det historiskt är lätt att förstå eftersom det var så mycket man inte hade förklaringar till. Men i dagens upplysta samhälle med vetenskapliga förklaringar till vår tillvaro på jorden och i universum så kan jag inte förstå varför man behöver söka nåt mer.

Ja, det är i stort sett bara i kyrkor man kan spela orgel. Men även att leda körer var väldigt roligt. Man får tillgång till så mycket musicerande på ett väldigt enkelt sätt genom att jobba i kyrkan, så det var det som höll mig kvar länge. Men till slut höll det inte längre och nu ägnar jag mig åt andra intressen.

Ja, det är definitivt "längtan till Gud" som jag har missat. Men vad är det? Och varför har människor en sådan längtan? Jag kan inte förstå det.

Men uppenbart är att "längtan till Gud" får människor att acceptera nästan vad som helst och ställa sitt rationella jag åt sidan för att få det som står i texterna och predikas att gå ihop med sunt förnuft.

Många religioner är missionerande så det är inte så konstigt att troende vill få en omvänd. Men det är bortkastat på mig. Jag är 60+ och om nu det fanns en gud borde den vid det här laget ha uppenbarat sig för mig. Alltså finns ingen gud. Det som står i religiösa skrifter är endast människors försök att förklara sin omvärld, inte något som nån gud har dikterat.

Vissa människor står inte ut med tanken på att vi människor bara är en produkt av kemi och biologi och har därför ett behov av att skapa föreställningen om ett gudsväsen.

Jag har inte det problemet.

Eftersom jag är rätt ordentligt insatt i det teologiska tänkandet efter att i 40 år ha umgåtts med kristna, lyssnat på massor av predikningar, texttolkningar, följt med i kristna debatter, läst kristna tidningar och böcker etc. så vet jag dels vad det är kyrkan vill lära ut och är väldigt medveten om att folk har rätt olika trosuppfattningar. Och efter att ha fått all den här insikten så står jag där och begriper inte alls vad i all denna kultur som kristenheten är som de tycker är så fantastiskt. När jag läser samma texter, hör samma predikningar, hör vittnesmål om religiösa upplevelser så finns där inget som griper tag i mig, inget som rimmar med den uppfostran och utbildning som jag har fått. Alltså, det finns massor av fina ord och påbud, men att dessa skulle vara så mycket mer värda och viktiga bara för att de står i en gammal bok, det fattar jag inte. Och samtidigt så står där också en massa vidrigheter som vi idag avfärdar som något förlegat som hörde till den tiden då det nedtecknades eller så försöker prästerna tolka om detta och få nån slags relevans för vårt samhälle idag. Går inte alltid så bra, kan jag tycka.

Jag har fullt klart för mig att väldigt mycket i vår kultur, moral, värderingar och lagstiftning kommer från den religiösa sfären. Men jag tror ju som sagt inte att de religiösa lärorna kommer från en gud utan är människors genom årtusenden utmejslade levnadsregler som man sedan gjort till religion, eller bakat in i de religiösa texterna när de skrevs ned. Så det som vi idag säger kommer ifrån religiösa texter och är sprunget ur ett gudsväsen är inte nåt annat än resultatet årtusenden av mänskliga filosofiska grubblerier.

Jag är inte en tvivlare. Jag tvivlar inte ett smack, jag är inte det minsta troende och har inget behov av nån tro heller.

Man kan tydligen hävda vad som helst och ta sig rätten till vad som helst bara man säger att det grundar sig i en tro. Tro på vad som helst och du kan rättfärdiga det.

Och det är just en tro. Som jag skrivit tidigare: att människor förr i världen behövde hitta nån förklaring på sånt som de inte begrep eller hittade nån rimlig förklaring till, det är inte så konstigt att de då föreställde sig nån slags högre makt. Sen kom s.k. profeter - finns i olika religioner - som sade sig ha fått direktkontakt och meddelanden från gud. Idag hade de förmodligen blivit avspisade och betraktade som lite rubbade och de etablerade religionerna vill absolut inte höra talas om nya profeter som kommer med budskap från deras gud. Under senare år har de kallats  kättare och hädare om de kommit och sagt sig ha haft direktkontakt med gud. Av nån anledning så är det bara nåt som tillhör historien och kan inte hända igen.

Vi vet idag att det mesta i dessa "ord från gud" inte stämmer med verkligheten. De har ofta en historieskrivning och en skapelseberättelse som inte alls har nåt med verkligheten att göra. Det finns de som hävdar att de olika religionerna egentligen tillber samma gud, men hur kan då samma gud berätta så olika skapelseberättelser för de olika folken och dessutom komma med bud som ibland står emot varandra?

Och dessutom sträcker sig dessa skapelseberättelser bara några få tusen år tillbaka medan det funnits människor som varit lika utvecklade som vi är nu i 300000-400000 år. Och de hade sina religiösa uppfattningar.

Jag tror att det finns nåt inneboende i människans psyke som söker en annan mening med livet och att det finns nåt som är större än oss själva. Många har så starkt behov att detta tar över och man bortser från det rationella tänkandet.

Det som är min fråga är egentligen: varför har människor det här behovet? Många blir religiösa eller tror på medier eller på kristaller osv. Jag har inget behov av det, och många med mig har det inte heller.

Jag har inte hittat en enda anledning att tro på nåt annat än det vi kan se. Om man läser på och sätter sig in hur utveckling fungerar så kan man förstå hur liv kan uppstå och utvecklas till det vi har idag genom slumpvisa genetiska mutationer och naturligt urval. Naturen har haft miljarder år på sig och det är mycket gott om tid.

Varför bokstavstolkar du inte bibeln? Är det inte Guds ord? Kan man välja lite här och där och tro på och följa men välja bort annat?

Ja, jag vet att det är så de allra flesta kristna gör och så gjorde man också när man sammanställde de böcker som utgör bibeln idag. En massa texter, som låg på bordet, ratades eftersom de inte passade in i den tidens dogmer.

Om det är något man inte förstår då är min första impuls att hitta en vetenskaplig eller rationell förklaring, inte att nåt övernaturligt ligger bakom nåt som händer.

Förr kunde inte vetenskapen förklara t.ex. magnetism. Man trodde att atomer var odelbara. Man visste inte vad elektricitet var och t.ex. nordborna trodde att blixtar i skyn uppstod genom att deras gud Tor slog med sin hammare. Förr trodde man att sjukdomar berodde på obalans mellan de fyra vätskorna blod, slem, gul och svart galla och att åderlåtning kunde göra nytta. Då var det vetenskap, idag vet vi bättre.

Jag skulle kunna göra den här listan i princip hur lång som helst. Vetenskapen utforskar vår värld och lär oss mer och mer. Ja, det finns saker vi fortfarande inte kan förklara, men varför skulle dessa endast gå att förklara med att det är nåt gudomligt? Vi vet inte  vad vetenskapen har att komma med för upptäckter i framtiden, för nya upptäckter görs hela tiden, varje år kan man dela ut Nobelpris för nya vetenskapliga landvinningar.

Ja, det är något som kyrkan är bra på. Men man skulle lika gärna kunna diskutera det som diskuteras i kyrkans regi utifrån rent allmänmänskligt perspektiv om moral, plikt, ansvar, glädjeämnen, livskriser, barnuppfostran, miljöfrågor, politik etc. utan att blanda in nåt om tro på en gud. Men det finns mycket få arenor för detta. Kyrkan har liksom monopol på det.

Jag har ju sett detta inifrån kyrkan hur man hela tiden kämpar för att göra sig relevant i människors nutid. Det är därför som det är ett måste för en kyrka som vill kunna attrahera många människor (och som är beroende av deras medlemsavgifter) att hela tiden flyta med i trender och anpassa sitt budskap efter tidens normer.

Sektledare, som inte behöver få fler än några få hundra eller tusen anhängare, kan vara tvärt emot majoritetssamhället och kan alltid hitta sina anhängare bland vilsna själar som ogillar hur samhället och normerna har förändrats. Men det kan inte en "folkkyrka" kosta på sig. Då skulle medlemstappet bli katastrofalt. Så att kyrkans budskap känns relevant för människor idag är endast en medveten strategi från kyrkan. Man tillåter sig att hela tiden omtolka det som står i bibeln så att det inte stöter bort människor. Man skulle kunna säga att inget är heligt för kyrkan.

Man är bra på att snappa upp trender och göra dem till sitt budskap. När miljörörelsen blev stor och klimatfrågan något som oroar människor så blev det plötsligt kristet att vara miljövänlig. När frågan om homoäktenskap blev aktuell och det visade sig ha ett brett stöd bland svenskar så bytte Svenska kyrkan åsikt och var bland de första samfunden i Sverige att tillåta homovigslar.

Jovisst, jag har träffat på många högutbildade som är troende. Det jag inte förstår är varför man vill ha en "bakdörr" till en tro på en gud så fort som det är nåt som man inte kan förklara eller när nåt blir jobbigt i livet.

Om man som vetenskapsman kommer fram till att det måste finnas en gud så skulle jag väldigt gärna vilja ta del av den forskning som har lett fram till det.

Ja, det är samma gud. Kristendomen är ju en "förnyelse" av judendomen. Jesus var ju jude och mycket av det som man beskriver om honom går ut på att han kritiserar judendomen, att de har kommit för långt ifrån ursprunget.

Så det är som Tvillingmammavästgöte skriver. Gamla testamentet är med i bibeln för att man ska kunna koppla profetiorna i den till det som beskrivs i nya testamentet. Och i gamla testamentet gör ju gud upp med världen som han ser som att det gått åt helvete med och dränker alla utom Noa och hans familj i syndafloden. Sen upprättar han ett nytt förbund och tecknet på det är regnbågen.

Så Jesus och nya testamentet är, kan man säga, guds tredje försök att få människor att leva efter hans bud. Man kan också tänka att mycket av det som beskrivs i gamla testamentet är sånt som inte var bra så gud har tagit avstånd från det genom att göra två omstarter.

OK, fortfarande inget som får mig att bli troende på nån som helst slags religion. Och jag förstår fortfarande inte heller varför man blir troende.

Case closed.