Anpassning för barn som ligger långt fram i skolan?

Kan ni inte byta skola? Det låter väldigt dåligt att inte ha en utbildad lärare, ens. Mina barns skolundervisning var inte så bra tycker jag, ändå var alla lärarna utbildade och legitimerade och erfarna.

Det är nog inte troligt att lärarna i lågstadiet behärskar svårare matematik. Bättre att ni tar det hemma. Ert barn kanske kan få läsa böcker och rita på tiden som blir över? Eller spela sällskapspel, det fick de göra i mina barns skola. 

Jag var nog lärarnas stora plåga, eftersom jag ofta informerade dem om felaktigheter i de material de skickade  hem för läxor och prov. Var kanske inte så trevligt. Men skulle jag hellre låta mina barn lära sig fel? 

Ibland var jag med i skolan och då var de jättenervösa .

Det blev bättre på gymnasiet , där hade de mycket kompetenta lärare.

Ja, de kanske kan mer hemma än i skolan? Min son läste utmärkt högt för mig hemma, han lärde sig i förskoleklassen,  men när han började skolan påstod läraren att han inte kunde och han skulle ha den enklare boken, jag var där och protesterade och sa att han behöver den svårare boken och läraren var jättesur och tyckte inte att jag skulle lägga mig i.

Han lärde sig inget alls i skolan. Orsaken upptäckte jag när jag tog ledigt en dag och var med i skolan, det var eller mindre kaos, omöjligt att koncentrera sig.
Skola får man ha hemma på kvällar och helger, det är vår erfarenhet. 

Det låter negativt men enligt min uppfattning har svensk skola blivit mycket sämre, i alla fall den kommunala grundskolan i min stad. Gymnasiet däremot är i toppklass, bättre än för trettio år sen. 

Jag kan nämna att på mellanstadiet sa lärarna på föräldramötet att det var väldigt viktigt att alla elever i klassen jobbade med samma avsnitt i matematiken, ingen fick ligga före eller efter. 

Det tråkiga är ju att när alla får exakt samma undervisning så passar det ingen. Vi fick ha egen undervisning hemma , tills dess att barnen började på en friskola i årskurs sex. Denna friskola fokuserade på individens utveckling och barnen fick sätta egna mål och fick individuell undervisning efter deras behov. Mina barn som knappt klarade kraven i den kommunala skolan blomstrade i friskolan. 

Detta trots att jag och min man hjälpte barnen jättemycket, vi gjorde läxorna ihop. För mitt ena barn var läxan för lätt och gav inget, för mitt andra barn var det för svårt och gav inget heller, 

En läxa eller uppgift måste vara anpassad till det individuella barnets förmåga och mognad! 

I fridskolan gjorde man nivågrupperingar, sex grupper med nivå ett till sex hade de tex i matematiken , fem i engelskan. Man kunde gå i lägsta gruppen i engelska och i högsta i matte. När man läst klart högstadiets kurser fick man börja med gymnasiets, om man ville.

Idag läser båda min barn på mycket avancerade och attraktiva quniversitetsutbildningar.
 

Ja, mitt ena barn hängde inte med i engelskan i den kommunala skolan och hade knappt godkänt. Detta var jag orolig för eftersom engelska är ett kärnämne. 

Hon fick i årskurs sex börja i den lättaste engelskagruppen, i friskolan. Där fick hon lära sig  grunderna, som hon missat, och hon utvecklades jättemycket och gick ut högstadiet med ett B i engelska och fixade sen engelska 5,6 och 7 på gymnasiet med bra betyg. Varje termin kunde man byta grupp , beroende på behov. 

Så detta med nivåanpassade grupper är bra för alla barn.

Alla barn är motiverade och vill lära sig. De barn upplevs som lata eller stökiga, är barn som inte hänger med eller tycker det är för lätt. 

Friskolans lärare var också jätteduktiga på att göra anpassningar och hade en engagerad specialpedagog. En skillnad upplevde jag var att lärarna jobbade mer i team.

Jag tyckte det fungerade bra som man gjorde när  jag gick i skolan på sjuttiotalet, när man var klar med matten fick man jobba i stjärnböckerna, de innehöll mer knep och knåp och problemlösning, vilket också var stimulerande, tyckte jag, och det fanns många stjörnböcker. I svenska behöver man ju inte nivåanpassa, jag skrev långa och komplexa uppsatser, en del skrev lite kortare. Sen hade ju vi särskild och allmän engelska och matte plus att de som inte fungerade i klassen fick gå i obsklasser. Så på den tiden hade man på sätt och vis nivåanpassade grupper. På högstadiet fick jag också möjlighet att läsa en del naturvetenskaplig gymnasiematematik. 

Under de första nio åren i skolan behövde jag aldrig plugga hemma, men då kunde jag ju använda fritiden till andra utvecklande saker som idrott, musik och bokläsning. Och sociala aktiviteter. 

Jag har studerat på tekniskt universitet utomlands, där de andra hade gått i mycket hårdare  och avancerad förberedande skola och jag upplevde inte att de på något sätt var överlägsna för det. Jag tror att spela instrument, gärna i orkester, idrott och bokläsning är väl så bra träning av intellektuella förmågor som skolundervisning. 

Så ni som har understimulerade barn, se till att de får lära sig spela ett instrument, spela schack, idrotta och läsa böcker. 

Kunskapsskolan, det var den friskola där mina barn gick också. Der fina med Kunskapsskolan är att de anpassar undervisningen för alla. 

Många med autism och social fobi trivs jättebra på Kunskapsskolan, de anpassar också bra för barn med läs och skrivsvårigheter. När det gäller särbegåvning och ambitiösa elever finns inga gränser, man kan läsa gymnasieklasser på högstadiet. 

Flera elever på mina barns skola reste över en timme för att komma till skolan för att slippa utsättas för mobbing och utanförskap, vilket tyvärr drabbar många begåvade barn och ungdomar.