Min 3-åring ska utredas för autism

Vi har väl länge misstänkt att något varit lite annorlunda med sonen som nu är 3,5 år. När de andra barnen började cykla vid 1,5-2 år vände han på cykeln och snurrade på hjulet istället (numera cyklar han istället) , ibland radar han upp sina leksaker (men inte varje dag) och såna små detaljer fick mig att fundera på autism. Framför allt var han sen i talet och vi har gått hos logoped sen 2 år, numera pratar han på bra men det fattas så många konsonanter och det blir ofta svårt för oss att hänga med. Han säger fortfarande a-a istället för pappa.
Han gillar att leka 1-1 på lekplatsen med nåt annat barn från förskolan men då är det "springa runt lekar" som gäller. Han har inga problem med att åka buss, bil, bo på hotell, åka till Ikea, Ica, nya platser, träffa nya människor (men kan vara blyg för BVC-tanten eller logoped-damen) han äter och sover bra så jag har tänkt att han kanske bara är lite sen på vissa saker, att han kan komma ikapp de andra barnen före skolstart. Det som spökat mest har varit det sena talet och att han viftar / stimmar med händerna när han är glad.
Nu säger förskolan att han inte är "som de andra barnen" och behöver mer stöd i form av en resurs och att han inte är med på samlingen, inte försöker leka med de andra barnen och inte alltid verkar förstå uppmaningar att man måste se till att ha hans uppmärksamhet först och sen säga ex "kan du hämta skorna?". Jag som har frågat i 2 års tid om de märker nåt men nej då har allt avrit så bra. Nu ska vi alltså göra en autismutredning, först träffa en läkare på bvc. som avgör hur vi ska gå vidare.
Känner mig lite lurad när BVC logoped och förskolan sagt i 3 års tid att allt är bra men nu plötsligt låter det på personalen som att han behöver stöd för att kunna ta till sig undervisningen. Är helt förkrossad.
Kan det gå bra trots att man har autism?

Anotherone

Thu 24 Aug 2023 13:29

#1

Jag hamnade i samma sits men då var vårt barn redan fem år. Förskolan hade inte sagt något och BVC såg inte heller något som avvek men då hade vi hemma börjat märka att det här barnet "funkade" på ett annat sätt än våra andra barn. Att det var något som inte riktigt följde mallen eller vad man ska säga.

Men det är inget fel på våra barn och med stöd går det fint för de flesta. Jag är helt säker på att våra barn också kommer finna sin plats. Många delar kan också vara en mognadsfråga, att dessa förmågor och kompetenser finns hos barnet, i barnet, men de kan behöva lockas fram och sen tränas regelbundet tills de blir naturliga för barnet.

Jag har haft väldigt mycket stöd i poddar som finns kring autism och npf.

En förklaringsmodell som jag tar till mig av det jag läst och lyssnat på är att våra barn har lagt fokus på annat. De har haft fullt upp med annat helt enkelt. Det känns förlåtande att tänka så. De kanske inte har socialiserat så mycket eller "lärt sig" sociala koder. De kan vara gränslösa och "stimma" (det gör även mitt barn) . Men de har kanske andra intressen som är viktiga. Kanske har ditt barn ett stort intresse för duplo eller tåg. Kanske älskar hen musik.

kommerintepånåtnamn

Thu 24 Aug 2023 13:55

#2

Anotherone skrev 2023-08-24 13:29:21 följande:

Jag hamnade i samma sits men då var vårt barn redan fem år. Förskolan hade inte sagt något och BVC såg inte heller något som avvek men då hade vi hemma börjat märka att det här barnet "funkade" på ett annat sätt än våra andra barn. Att det var något som inte riktigt följde mallen eller vad man ska säga.

Men det är inget fel på våra barn och med stöd går det fint för de flesta. Jag är helt säker på att våra barn också kommer finna sin plats. Många delar kan också vara en mognadsfråga, att dessa förmågor och kompetenser finns hos barnet, i barnet, men de kan behöva lockas fram och sen tränas regelbundet tills de blir naturliga för barnet.

Jag har haft väldigt mycket stöd i poddar som finns kring autism och npf.

En förklaringsmodell som jag tar till mig av det jag läst och lyssnat på är att våra barn har lagt fokus på annat. De har haft fullt upp med annat helt enkelt. Det känns förlåtande att tänka så. De kanske inte har socialiserat så mycket eller "lärt sig" sociala koder. De kan vara gränslösa och "stimma" (det gör även mitt barn) . Men de har kanske andra intressen som är viktiga. Kanske har ditt barn ett stort intresse för duplo eller tåg. Kanske älskar hen musik.

Jo han är ju rätt liten än så länge, han gillar sånt som de flesta 3-åringar gillar, - bilar, Paw patrol, lekplatsen, lego, mm. Jag är mest orolig att han ska hamna efter utbildningsmässigt redan i förskolan och bli utanför /mobbad, inte ha vänner, bli deprimerad etc. En olycklig hemmasittare utan utbildning. Letade på youtube efter nån peppande TED-talk men ramlade över nån som berättade om den ökade risken för utanförskap och självmord bland människor med autism. Inte alls vad jag ville höra...

Anonym (Far till son)

Thu 24 Aug 2023 15:39

#3

Min största son är 21år och fick diagnosen autism när han var liten, det var nått med talet på förskolan vill jag minnas sen har det varit mycket strul genom åren i skolan. Gick aldrig klart skolan.

Nu är han 21år och pluggar in högstadiet och sen skall han plugga in gymnasiet, han siktar på att bli sjuksköterska. Han flyttar till egen lägenhet snart.
Han låg lite efter alla andra mognadsmässigt hela sin barndom , men efter han fyllde 16-17år så mognade han med raketfart.

Gräv inte ner dig, det kan bli jobbigt men det kommer bli bra.

kommerintepånåtnamn skrev 2023-08-24 13:09:40 följande:

Min 3-åring ska utredas för autism

Vi har väl länge misstänkt att något varit lite annorlunda med sonen som nu är 3,5 år. När de andra barnen började cykla vid 1,5-2 år vände han på cykeln och snurrade på hjulet istället (numera cyklar han istället) , ibland radar han upp sina leksaker (men inte varje dag) och såna små detaljer fick mig att fundera på autism. Framför allt var han sen i talet och vi har gått hos logoped sen 2 år, numera pratar han på bra men det fattas så många konsonanter och det blir ofta svårt för oss att hänga med. Han säger fortfarande a-a istället för pappa.
Han gillar att leka 1-1 på lekplatsen med nåt annat barn från förskolan men då är det "springa runt lekar" som gäller. Han har inga problem med att åka buss, bil, bo på hotell, åka till Ikea, Ica, nya platser, träffa nya människor (men kan vara blyg för BVC-tanten eller logoped-damen) han äter och sover bra så jag har tänkt att han kanske bara är lite sen på vissa saker, att han kan komma ikapp de andra barnen före skolstart. Det som spökat mest har varit det sena talet och att han viftar / stimmar med händerna när han är glad.
Nu säger förskolan att han inte är "som de andra barnen" och behöver mer stöd i form av en resurs och att han inte är med på samlingen, inte försöker leka med de andra barnen och inte alltid verkar förstå uppmaningar att man måste se till att ha hans uppmärksamhet först och sen säga ex "kan du hämta skorna?". Jag som har frågat i 2 års tid om de märker nåt men nej då har allt avrit så bra. Nu ska vi alltså göra en autismutredning, först träffa en läkare på bvc. som avgör hur vi ska gå vidare.
Känner mig lite lurad när BVC logoped och förskolan sagt i 3 års tid att allt är bra men nu plötsligt låter det på personalen som att han behöver stöd för att kunna ta till sig undervisningen. Är helt förkrossad.
Kan det gå bra trots att man har autism?

Elin P

Sun 10 Sep 2023 00:22

#4

Självklart kan det gå bra trots autism. Men räkna med att det mesta kan ta längre tid än för andra och att barnet kanske inte klarar allt som andra gör på grund av sin funktionsnedsättning. Jag har en snart 16-åring med autism och jag ska inte förneka att vi haft det oerhört tufft med honom på många sätt. Men det börjar ordna upp sig mer och mer för honom nu och han utvecklas hela tiden även om allt tar längre tid. Jag tycker allt går mycket lättare när man försöker acceptera att han är annorlunda än andra och han kommer att behöva leva lite annorlunda också om det ska fungera för honom. Man kan inte titta på hans jämnåriga och se vad de klarar, det blir inte rättvist att jämföra så. Min son kommer troligen att behöva stöd i sin vardag hela livet eller åtminstone under lång tid. Vanligt jobb är det mycket tveksamt om han kommer att fixa. Samma sak med eget boende utan han kommer troligen behöva någon typ av boende med personal. Allt detta betyder dock inte att han kommer att leva ett dåligt liv utan jag har jättestor förhoppning om att det kommer att bli bra. Det gäller att komma över sorgen bara över att det inte blir som man kanske hade hoppats och tänkt från början och man måste få tillåta sig att sörja.

Min 3-åring ska utredas för autism

INNEHÅLL