Otrohet/ öppet förhållande- varför så stigmatiserat?
Kvinnor förutsätts klara sig utan sex, eller bara vilja ha det när de är kära i en bestämd man - men det är kanske inte så lätt för alla kvinnor heller. Så även män som aldrig har sex med sina fruar, borde ha i bakhuvudet att det KAN bli så att frun söker det någon annanstans.
Jag tror att det väldigt ofta finns en slags outtalad överenskommelse, i sådana fall. Att maken/hustrun egentligen förstår, men inte vill veta. Tittar bort. För han/hon vill inte förstöra allt det andra, fina dom har tillsammans. Att öppet uttala orden "öppet förhållande" går inte, för det är inget som finns inom referensramarna i deras samhällsklass, som de har blivit uppfostrade. Man pratar inte om sådant.
Och givetvis är det ju alltid andra som ska fatta att det är helt ok att bete sig som ett svin när man inte får som man vill, det är aldrig den som är missnöjd som ska lära sig hantera sitt missnöje på ett värdigt sätt.
Och givetvis är det ju väldigt bekvämt att utgå ifrån att det finns en "outtalad överenskommelse" för då kan man ju skita i att fundera om det är så trevligt att svika, ljuga och manipulera sin partner utan utgår ifrån att personen såklart är med på det... hellre fria än fälla typ. Att de i verkligheten är relativt få som har såna överenskommelser jämfört med de som bara skiter i vad sin partner tycker och gör som de vill är såklart irrelevant.
Hela din argumentation bygger på egoism/narcissism där du utgår ifrån att den som är otrogen är centrum i universum och just den personens behov är så viktigt att det överskuggar allt och rättfärdigar vad som helst, personens partner är sekundär.