Funkisskatten kommer tillbaka!

Jag hävdar att jag är mycket kapabel att se sambandet mellan orsak och verkan, det som orsakar våra meningsskiljaktigheter här och nu verkar vara att vi är oense om vad som är orsaken och vad som är verkan.

Vilken svångrem menar du dras åt? Nämn en sakfråga där "den blåbruna politiken" får direkta negativa konsekvenser för de som försörjer sig på bidrag.

Att sänka skatten ytterligare en aning för alla som arbetar och har en lön under 51.000:-/mån och därmed se till att de får aningen mer in i plånboken varje månad innebär ju inte på något sätt att de som "går på bidrag" får det sämre.
Skillnaderna mellan grupperna ökar en aning, det köper jag, men det betyder ju på inget sätt att de som inte arbetar får det sämre.
Jag motsätter mig därför kraftigt retorik likt den i TS där man ser sig själv som offer bara för att någon annan får det lite bättre. 

Jag motsätter mig även resonemanget att om man inte får något man anser sig behöva så skulle det legitimera, ursäkta och ta bort ansvaret över ens fortsatta handlingar.
Man kan inte hota med att "jag kommer börja stjäla och råna om jag inte får det här jag vill ha" och sen lägga skulden och ansvaret på den som inte gett vika för hoten.   

Jag är för info mycket fackligt engagerad, ett engagemang som jag finner otroligt roligt och givande på min egen arbetsplats där jag genom åren drivit igenom många lokala avtal som inneburit mycket extra i plånboken åt alla anställda och mycket mer inflytande över våra arbetsvillkor.
Detta fungerar dock bara av den enkla anledningen att vi alla håller ihop, organiserar oss och håller enad front mot arbetsgivaren.
Det är idag tyvärr helt hopplöst omöjligt i samhället som helhet.

Jag hävdar att jag är mycket kapabel att se sambandet mellan orsak och verkan, det som orsakar våra meningsskiljaktigheter här och nu verkar vara att vi är oense om vad som är orsaken och vad som är verkan.

Vilken svångrem menar du dras åt? Nämn en sakfråga där "den blåbruna politiken" får direkta negativa konsekvenser för de som försörjer sig på bidrag.

Att sänka skatten ytterligare en aning för alla som arbetar och har en lön under 51.000:-/mån och därmed se till att de får aningen mer in i plånboken varje månad innebär ju inte på något sätt att de som "går på bidrag" får det sämre.
Skillnaderna mellan grupperna ökar en aning, det köper jag, men det betyder ju på inget sätt att de som inte arbetar får det sämre.
Jag motsätter mig därför kraftigt retorik likt den i TS där man ser sig själv som offer bara för att någon annan får det lite bättre. 

Om jag ska leka radikalvänstet i några sekunder så skulle jag anse att sjukersättningen skulle höjas till sån nivå att normalfallet inte skulle behöva bostadstillägg och vara skattefri, då ju ersättningen är en försäkring, inte ett bidrag, som de flesta som får den betalat in på sin redan skattade lön när de kunde lönearbete. 

Du har fått väldigt mycket om bakfoten. Alla pengar har haft en tidigare ägare. Du som juridisk person är skattepliktig - inte dina pengar. Dina pengar har inte ett skattekonto - du har det. Det är alltså helt irrelevant om det är din chef på arbetsplatsen som haft dina pengar och skattat för dem innan han betalade ut dem som din lön, eller om dina föräldrar har jobbat ihop dem. Du ska beskattas för din inkomst.

Arvsskatt, fastighetsskatt och förmögenhetskatt förekommer helt normalt i de flesta rika västerländska länder. Det är Sverige som har blivit ett udda skatteparadis på den fronten och det behöver återställas, eftersom det skadar vårt samhälle och välfärd.

Nej, jag är inte avundsjuk. Jag kommer själv att ärva en större summa pengar inom de närmaste 10 åren. Men jag är ingen egoist som bara utgår från mig själv när jag argumenterar, utan har förmågan att se saker ur ett större perspektiv. Det kanske har med intellekt att göra.

Det är fånigt att kalla obligatoriska avdrag på lönen (skatter och arbetsgivaravgifter) för en försäkring, det är bara ett sätt att få folk som lever på BIDRAG att känna sig bättre. Sjukersättning, A-kassa, aktivitetsstöd och allt vad det heter är precis lika mycket andras pengar som socialbidraget. Ändå tycker folk som uppbär de förstnämnda ofta att de är finare än socialbidragstagarna, för att de inbillar sig att de lever på en "försäkringsersättning" medan de andra är "socialfall". 

Och du vet säkert också, att väldigt många människor som lever på sjukersättning knappt har arbetat något alls. Det brukar stå väldigt klart i en skolklass redan på högstadiet, vilka det är som kommer att få finansiera de andras leverne i framtiden...

Allmän pension ingår i arbetsgivaravgiften. Du kanske vill meddela alla landets pensionärer att de är socialfall som lever på bidrag?

Nu är du ute och cyklar igen. För det första har den blåbruna regeringen inte räknat upp ersättningar från a-kassa och sjukförsäkringar med inflationen, vilket innebär att de har urholkats kraftigt. För det andra så underfinansierar man välfärden, vilket kommer medföra höjningar av kommun- och regionskatten. Det är en platt skatt som även låginkomsttagare betalar, vilket gör att inkomstklyftorna ökar oskäligt mycket.

Sen förundrar det mig att du anser dig se samband mellan orsak och verkan, men ändå inte begriper att skattesänkningar får konsekvenser. Varje skattekrona som inte kommer in, måste ju sparas in någonstans. Sedan 1990 tar vi ut nästan 500 miljarder mindre i skatt varje år, vilket innebär att samhällsviktiga funktioner blir 500 miljarder kronor sämre än om det inte hade gjort det. Förstår du verkligen det sambandet?

Allmän pension ingår i arbetsgivaravgiften. Du kanske vill meddela alla landets pensionärer att de är socialfall som lever på bidrag?

Det är inte alls självklart. Tvärtom, det har alltid varit självklart att barn ärver sina föräldrar. Vare sig det handlar om ett gods, en gård, en hantverksbod eller en penningpung med guldmynt. Eller ett kungarike...

Det är grunden för allting, att man vill att ens barn ska få det bättre än man själv hade det. Det ger kraft att arbeta hårt. Om man skulle veta att staten skulle ta det mesta av arvet ändå, skulle man som sagt lika gärna kunna låta bli de där övertidspassen, gå i pension så fort det är möjligt, och byta kontanterna mot flaskor på Systembolaget i en allt mer rasande takt. Det gör ju ändå ingen skillnad för barnen (eller barnbarnen). 

Om det är sant att du väntar ett stort arv (vilket jag tvivlar på, för nästan ingen vill bita sig själv i svansen), så hoppas jag att du tar ditt ansvar när den dagen kommer, och betalar in större delen av det beloppet till kommunkassan! 

Anonym (vänster är ett skällsord):

Jag beklagar att du inte klarar av att se sambandet mellan orsak och verkan. Det är inte fett att gå på bidrag - och ju mer svångremmen dras åt mot samhällets bottenskikt, desto mer ökar kriminaliteten och våldet. Till och med tidigare skötsamma människor börjar fiffla med allt som går och scanna varannan vara på Ica, som en direkt konsekvens av den blåbruna regerings politik. Jag är övertygad om att alla vill ha ett bra jobb med en schyst lön och friheten som det innebär, men den dörren är inte öppen för alla. Men vad glädjande att du vill se höjda löner. Jag föreslår att du lägger ditt fokus på det och demonstrerar på 1:a maj.

Tvättbjörn, Snurre och andra:

Skatten är inte roten till era problem - den är ju en förutsättning för att ni ska få ett drägligt liv. Den här gnälliga "Men jag då..." attityden är ganska osmaklig. Ni är ju själva storkonsumenter av den offentliga välfärden. Om ni då vill ha lägre skatter, exakt vad ska vi dra in på för att åstadkomma det? Vilka LSS-boenden ska stänga? Vem ska inte få assistans? Vem ska inte få äldreomsorg? Vilka skolor ska läggas ner? Ramla inte i fällan där svaga grupper ställs mot varandra, utan sparka uppåt istället.