Skulle jag inte blivit mamma?

Det låter som att du är deprimerad, tala med BVC, de kan kanske hjälpa med samtalskontakt och råd. Annars sök till din vårdcentral. Sen är ni ju två föräldrar med ett barn, så om  ni delar lika borde ni båda få tid till återhämtning.När du mår bättre och kan slappna av tror jag inte du kommer känna samma behov av återhämtn8ng, till viss del beror det nog på att du är spänd och orolig. 

Man kan återhämta sig med barnet  också, gåen långpromenad med barnet  i solskenet. Och framförallt, sov eller vila när barnet sover! 

Går barnet på förskolan? 

Nej, det låter faktiskt inte helt genomtänkt att skaffa barn om behovet av "egentid" är så stort. Nog för att man inte vet hur det är att ha barn innan mam faktiskt har barn, men hur tänkte du att livet skulle se ut INNAN ni valde att skaffa barn? Du var medveten om förutsättningarna (tänker på det här med att ni inte har barnvaktsmöjligheter via släktingarna)? 

Bägge mina föräldrar är döda, min makes föräldrar bor inte i sverige, vi har inga syskon eller någon form av avlastning. DET visste vi innan vi valde att skaffa barn.  Att drömma om att ha ett barn är inte samma sak som att faktikst vara förälder, det är man 24/7 oavsett.

Kontakta vårdcentralen och be att få boka tid med kurator. Det är den enda egentid du kan ge dig just nu för ditt barn behöver dig i minst 5 år till innan du kan börja tänka på musik och kolla på serier.

Jag brukar säga att det är alldeles för tidigt att lämna bort en så liten, men om du mår så här dåligt och det verkligen inte går på annat sätt, så kanske du ska överväga dagis i alla fall? Man kan få dagis av sociala skäl, d.v.s. även om du inte yrkesarbetar. Men då behöver du ett intyg någonstans ifrån - läkare, psykolog, socionom eller liknande - och sedan lämnar du in det till kommunen. Det närmaste stället att börja fråga om detta är väl BVC.

...fast sedan måste jag säga, att eftersom ni är två föräldrar om ett barn, så kan det inte vara så helt omöjligt för er att få egentid några timmar var i veckan även annars, eller? Det måste ju gå att lösa. Kolla om det finns "öppna förskolan" i er kommun (brukar finnas överallt) och även om t.ex. kyrkan har en öppen förskola eller motsvarande. Finns även studieförbund som har olika aktiviteter dit föräldrar kan ta med sig sina barn, t.ex. babydans, -sin och -gympa. Sedan går ni på var sin sådan aktivitet med barnet i veckan, och blir borta hemifrån några timmar, och den andra har då egentid. Helst utan några som helst krav på att göra något nyttigt under tiden. 

Ytterligare ett alternativ är förstås barnvakt. Finns det ingen pålitlig tonårsflicka i grannskapet, som kan gå med barnet till lekparken och vara borta ett par timmar i veckan? 

Jag tycker för övrigt inte att ditt problem är konstigt. Jag kommer ihåg att jag tyckte likadant nämligen, det var en enorm omställning från att ha varit två vuxna, där vi ofta såg på TV tillsammans, eller så satt han framför datorn och jag bredvid honom i soffan och läste en bok... Att man nästan inte alls skulle få tid med sådant, och att man skulle vara så konstant trött hela tiden - det GÅR inte att förbereda sig på. 

Nej, jag tror faktiskt inte att alla mår bra av att vara förälder. Jag är helt klart en av dem. Behöver också mycket egentid. Sök stöd utifrån (föräldrastöd, terapi etc) och tänk att den här tiden inte är för alltid. Snart är de större och behöver dig på ett annat sätt än nu. Kanske det blir enklare då.

Nej, många skulle nog aldrig ha blivit föräldrar. Du är tyvärr inte ensam om den saken. Det fina med din nya insikt är ju att du kan göra något åt saken, dels INTE skaffa fler barn, och dels skaffa hjälp. Släkten kan inte passa? Nåmen då får man köpa in den hjälpen. Inte råd? Dags att plugga, ta en utbildning på distans som leder till ett arbete som är relativt välbetalt. Så blir ju barnet äldre under tiden också, vilket såklart kräver annat av en som förälder, men hon kommer däremot inte vara livsfarlig för sig själv när hon är oövervakad såsom småbarn är...... 

Det är oerhört intensivt att ha spädbar/småbarn. När barnet blir något år vi äldre kommer det kunna leka själv en stun, sen börjar det leka med kompisar osv. Så det kommer bli lättare. Jag tror du behöver ta till dig att du måste prioritera att själv må bra för att kunna vara en den bästa versionen av dig själv - och det hjälper även din familj. När mina barn var mindre kände jag att jag inte kunde ta tid för mig själv för då var jag en dålig mamma/partner och kände mig egoistisk. När jag sen ändå började göra det blev jag en lyckligare och gladare kvinna. Din man måste kunna ta barnet själv en kväll i veckan och du får egentid då? Dessutom hjälper det dem att få en stark relation själva.