Ifrågasätta beslut, barn

Definiera "svår diagnos".
Och som sagt, mitt hus, mina regler. Om det inte uppskattas när sambons barn är 18 så får båda flytta.
Nu är dock jag och sambon överens om att efter 18 så ska den unga vuxna personen ut.

Så om dina barn bara tycker att det är gött att bo hemma kommer du aldrig slänga ut dem?

Det är på inget sätt ditt ansvar. Förstår att du gör det, alla kan välja själva, men det är inte ditt ansvar. Din son är vuxen, diagnos eller ej.

Kanske missförstod dig, ska definitivt undersöka alla möjligheter!
Men har aldrig hört talats om någon regel som säger att en förälder är juridiskt ansvarig för att ta hand om ett barn efter fyllda 18?
Vill väldigt gärna ha länk/paragraf om du vet om en sådan regel för jag har aldrig hört talats om det.

Underhållsskyldiga är inte samma sak som juridiskt ansvariga. Ja ansvariga juridiskt att betala vissa saker, men den vuxna personen har eget ansvar för sina handlingar, inte föräldrarna. Ingenstans står det heller att det innebär att personen har rätt att bo kvar "hemma".
Går det att fixa boende via kommun eller någon instans så är det toppen, annars betalar jag för det. 

Vad är det du inte förstår, man lämnar inte en förståndshandikappad person ensam som inte klarar sig själv! 

varför vidhåller du att ingen kan göra något åt saken?
absolut att någon kommer att göra något åt saken om sonen har dom funktionshinder ts säger att han har! 
vet du något om personer med if? 

Troliga blir skolan om han inte kommer till skolan för att han inte kan och bara uteblir. Eller kommer dit ovårdad, smutsig, smutsiga kläder eller hungrig då han inte kan laga mat. Märks ju ganska så snabbt i skolan om han då klarar att ta sig dit. 

Vet inte varför du strider i detta fall om vad ts kan göra eller ej.
De närmaste åren kommer sonen att gå i skola och har han IF och troligtvis npf diagnos kommer han inte klara skolan på samma sätt som andra barn.
Jag vet inte vilken årskurs han gå i nu men han har ju redan resurs, han kanske nu går i vanlig klass med resurs och det kan gå i lågstadiet, i mellanstadiet brukar det inte att fungera och man kan då istället diskutera om han ska gå  resursklass om det finns i kommunen eller i särskola som han har rätt till när han har if.
Nu har han troligtvis fritids, har han stora behov som det verkar nu som han har, kommer han behöva tillsyn även efter skolan i mellanstadiet, han kan då bli beviljad det som kallas förlängt fritids, det kan man få av olika anledningar.
Vanliga skolor har ofta "klubben" eller liknande för mellanstadieelever men om sonen har dessa stora behov som ts beskriver kommer han ju att behöva fritids även i mellanstadiet. 
Till högstadiet kommer det återigen utvärderas om han vilken sorts skola han behöver gå i, om han har flera diagnoser som ts beskriver går han troligtvis då särskola eller resursklass annars kommer han troligtvis att erbjudas plats där då han annars inte klarar av skolan pga sina diagnoser.
Har han också IF är det troligt att han även kommer att behöva omsorg efter skolan även i högstadiet och kommer då att erbjudas KTT, dvs korttidstillsyn som är LSS fritids.
Sen görs igen en utvärdering inför gymnasiet, vad klarar han av med sina diagnoser, hur mycket dom påverkar honom då vet vi inte nu.
Det troliga igen är att han kommer att gå i särgymnasium och fortfarande behöver stöd.
Under alla dessa år kommer kommunen då vara involverade i hans skolgång oc vilka insatser som behövs.
Eftersom LSS ofta är inblandade då de flesta med IF då går i särksskola, resursklass, har LSS fritids osv och dom flesta vid den åldern har kortis dvs korttidshem som kan vara en helg i månaden eller annat, några vardagskvällar och hjälp som läger under skollov.
Det kommer säkerligen sonen bli erbjuden för det är så det fungerar i de flesta kommuner.
När han då kommer upp i gymnasieålder kommer LSS handläggare på kommunen ta upp med föräldrarna boendealternativ dom kan börja att tänka på
och berätta om olika slags boenden dom kan ansöka om.
Blir det jobbigt för dom innan den åldern kan dom ta upp det med LSS handläggaren och ansöka tidigare om boenden.
Jag kan säga nästan säkert att om sonen har IF och andra diagnoser har kommunen koll på honom och dom kommer informera om olika alternativ ju äldre han blir.
Skolan kommer ju också ha dialog med föräldrarna då han säkerligen kommer att gå i särgymnasium eller resursskola osv. Han kommer ju inte gå i vanlig klass på vanligt gymnasium utan problem där skolan inte märker att han inte klarar skolan.
Det kommer ju inte att bara fortsätta som nu genom alla år utan att pojken inte får stöd när han stora behov om det ts berättar gäller.
Självklart har hans gymnasium en dialog med involverade parter om hur det går för sonen.
Skolan när han går i särgymnasium eller liknande vet ju du hur sonen bor och vilka insatser han får om han åker till kortis osv.
Det vanliga vid dessa diagnoser är att man åker skoltaxi.
Givetvis kommer skolan och andra slå larm om sonen inte kommer till skolan eller kommer med smutsiga kläder, inte duschad på länge osv om han som sagt har dessa diagnoser och skulle slå larm.
Men varför skulle det gå så långt när kommunen kommer att informera om olika slags boenden när sonen bli äldre.

Det kan vara gruppbostad om sonen behöver mycket hjälp, servicebostad om han klarar sig en del själv eller anpassad lägenhet med olika hjälpinsatser.

Detta kommer mamman till sonen få information om under de kommande åren.
Så sitta och säga att ts och mamman bara kommer att skaffa en lägenhet och bara lämna honom själv där känns inte speciellt realistiska.

Ts eller rättare sagt mamman kommer att ha kontakt med skola, kommun, LSS, hab och bup genom åren så dom kommer att få hjälp.

Fast det var ju det hela idén med att ts skulle betala en en lägenhet som han sa i affekt när han var upprörd som jag då försökte hjälpa honom med.
Det var ju därför jag sa att han skulle bli omhändertagen då han inte klarar sig själv. Jag har hela tiden sagt att det inte kommer att hända och varför det inte var logiskt, jag har heller inte trott att ts menade så på allvar eftersom mamman verkar vara en ansvarsfull mamma och då när man vill att sonen ska flytta ansöka LSS boende.
Det är ju det som det handlat om hela tiden när jag sagt att det inte går och att dom ska ansöka om boende genom LSS.
Vad är det för boende du tänkte på som jag inte skrev om? du skrev hela tiden att det visst skulle gå att ts betalade en lägenhet och ingen kunde stoppa det och jag skrev då att jo det kommer man att göra då han inte klarar att bo själv.
Nu skriver du att du inte påstått att han skulle klara sig själv, hur hade du tänkt då om ts bara betalade en bostad? 
Man kan inte lämna person med dom diagnoserna i en lägenhet, hur menar du att det skulle gå om du nu säger att du inte påstått att kommer att klara sig själv? 
Jag har som sagt aldrig förstått din strid för att ts ska betala en lägenhet som sen inte sonen klarar att bo  och klara sig själv i.

Fast nu menade jag vem ska stoppa att han flyttas till lägenheten, inte vem ska stoppa att han ska fortsätta bo där.

Det enda mamman är skyldig är det ekonomiska. Hon är inte mer skyldig att tillgodose något mer än vad pojkens pappa är. Det ekonomiska underhållet är det enda man inte kommer undan som förälder i Sverige, allt annat kan du slippa.

Du verkar inte förstå att jag har bara pratat om vad som rent krasst är möjligt, inte vad som är lämpligt eller bra att göra.

Suck! det kan absolut stoppas omgående när någon för veta när det händer och sonen kommer att fara illa om han lämnas ensam.

Det kan absolut oroanmälas redan innan det sker om man vet att killen kommer att fara illa på egen hand. 
Han skulle kunna hämtas samma dag.
Mamman får i god tid information om olika boende alternativ, om hon säger att hon kommer att placera honom helt själv och det är uppenbart att han inte klarar det kommer det att anmälas.

Har aldrig varit med om att en förälder som varit en ansvarsfull förälder i många år sedan bara lämnar sitt barn vind för våg och säger klara dig själv trots dina diagnoser och funktionhinder när man kan få hjälp med anpassat boende.
Vad gäller pappan nej han är inte vårdnadshavare och är borta ifrån sonens liv,
Mamman är vårdnadshavare och har inte avsagt sig vårdnaden.
Så gör ju ingen vettig människa, är man som pappan inte lämplig och som sagt redan försvunnit bort så blir han inte inblandad, hade mamman inte heller velat ta ansvar när han var liten eller äldre hade hon givetvis precis som pappan kunnat avsäga sig barnet och han hade placerats i fosterhem.
nu har mamman valt att ta hand om sonen och på ts verkar göra det bra.

Man kan oroanmäla innan flytt händer om man tror att det kommer att bli skadligt och man kan oroanmäla när flytt sker om sonen bara lämnas ensam.
Så är det! 
Finns ingen anledning för mamman att utsätta sin son och sig själv för det och att sonen ska fara illa.

Rent krasst nej man kan inte alls bara lämna en funktionshindrad rent lagligt.
Om det det skulle vara så att man lämnar en gravt funktionsnedsatt person som t ex inte kan äta själv eller komma ifrån lägenheten på egen hand, inte ta hand om sig som då till slut svälter räknas det som misshandel och kan absolut polisanmälas så nej det får man inte.
Nu är inte sonen i tråden så gravt funktionshindrad.

Men nu räcker det då ts och mamman inte kommer att bara lämna sonen själv i ett eget boende.

Om du orkar läsa igenom tråden så har jag beskrivit det. Börja läsa kära du 😘