Min4åring längtar efter sin pappa

Förstå! Men denna människa har kontakt och även varannan vecka på sina äldre barn. Så någonstans så har jag hopp om att han ska få insikt om dessa barn. Så därför jag känner mig extrem kluven hur jag ska hantera situationen.. Så jag vet inte alls vilken väg jag ska välja. 

Det första du ska göra är att dumpa honom för gott! Sedan ska du så klart inte ljuga för barnen men du kan ju inte vara ärlig heller, så säg något som ändå är sant, något som att du faktiskt inte riktigt vet varför han inte har kontakt med dem men att du finns där för dem ändå.

Man står ALLTID upp för sina barn - oavsett om man valt "fel" mamman.
Lämna aldrig någonsin dina barn. Ingen riktig man gör så! Punkt

Fel man ska ju så klart vara....

Har dumpat honom DELUXE! Han fick 3 År extra av mitt liv som JAG slängde bort. 

Men jag gör de! Så varför denna kommentar?

Bra  Nästa steg (svårare!) är att försöka skita i att han beter sig som en idiot. Var den bästa mamman du kan vara. Mer än så kan man inte göra. Försök att inte ha några som helst förväntningar på hur han ska bete sig så kan du bara bli glatt överraskad om det någonsin skulle hända något positivt.

Ett barn känner sig som en förlängning av sina föräldrar, de är en del av dem.

Får de veta att deras pappa är dålig kommer de att känna sig dåliga. De kommer att anklaga sig själva. Varför vill pappa inte bara med oss?

Prata med ditt ex, försök få till videosamtal åtminstone. Minsta lilla som gör att barnen inte tror att pappan helt skiter i dem är bra. 

Sen förklara att pappa är på ett speciellt sätt, som gör att han inte kan vara hos dem så mycket. Men att det inte har med dem att göra. Ingenting är deras fel. 

Prata aldrig illa om deras pappa. De kommer själva förstå när de blir stora.

Men AMEN på det. :) 

Har egentligen varit ensam sen minstingen kom. Klarade jag nyfödd och 1 åringen så kommer jag klara detta galant?
Är faktiskt hans förlust att han inte vill vara med barnen.. Kanske hittar en bättre ?pappa? till dem framöver 

Men lovar mig själv att jag ska inte slänga skit på honom till barnen, karln har problem och det är väl ?synd? om honom egentlige. 

Om han inte ville ha barnen så är det nog svårt att få till förändring där. Märkligt nog finns det föräldrar som inte knyter an till sina egna.. hemskt men sant.

Vad jag läst om barn till ensamstående föräldrar så verkar barn vars pappa aldrig funnits med i bilden (donatorpappa eller pappa som avlidit) påverkas betydligt mindre om den avsaknaden av en fadersfigur- än barn vars pappa aktivt svikit dem. 

I ert fall är ju barnen så små när pappa försvann- det är ju positivt ur den synpunkten. Men jag tror du helt enkelt ska göra såsom du gör. Avdramatisera med tanke på barnens ringa ålder. Pappa jobbar mycket borta, pappa mår inte bra och kommer inte komma på länge, pappa kommer vara borta mycket. prata inte illa om honom men försök att inte prata så mycket alls om honom.,gör saker tillsammans som stärker er tre som familj.

Hans förlust