Anonym (Natt-tankar) skrev 2023-10-19 07:09:32 följande:
Jo. Man fortsätter att mata känslorna - fast det inte är vettigt, det skulle gå över mycket fortare om man slutade göra det - för att det ändå ger en slags vemodig glädje. Ett livsinnehåll som är bättre än total tomhet och inga känslor alls.
Det finns dessutom mycket material om och av "min" på internet (fast han inte är någon kändis). Mycket från hans jobb och hans hobby, där han medverkar. Och så kan jag läsa vad han skriver på Facebook... Jag tycker att han alltid skriver så klokt och vackert och insiktsfullt - ofta med en liten humoristisk knorr på slutet!

Ja, man är väl nån slags masochist. Jag kan fortfarande tänka på henne trots att jag aldrig egentligen fick nåt från henne, förutom att hon fick mig att känna mig otillräcklig.
Jag kollar också hennes facebook ibland, men det händer aldrig nåt där. I flera år så hade jag inte ens ett foto på henne, förrän hon dök upp där.
I fallet med henne så var det mest hennes utseende jag föll för.
Tjejen som jag jag var olyckligt kär i däremot, hon var så charmig och jag har aldrig träffat nån som henne, helt unik. Så jag förstår hur du menar.